UMTS-licenser
Skriftlig fråga 1999/2000:808 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-10
- Besvarad
- 2000-04-19
- Anmäld
- 2000-04-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:808
av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Mona Sahlin om UMTS-licenserSverige ligger efter viktiga konkurrentländer vad gäller tilldelningen av UMTS-licenser, den tredje generationens mobilnät.
I en tidigare fråga till biträdande näringsminister Mona Sahlin poängterade jag detta och frågade henne vad hon avser göra för att påskynda processen. I sitt svar konstaterar statsrådet "att Sverige därmed vid en internationell jämförelse ligger i mittfältet tidsmässigt bland ett antal viktiga länder." Hon anser vidare att "regeringen har vidtagit nödvändiga och relevanta åtgärder."
Detta svar från statsrådet indikerar en alldeles för låg ambitionsnivå för den delen av svensk telekomutveckling som politiken hanterar. Skillnaden mellan att leda och dras med av utvecklingen är stor. Allt annat än en bestämd vilja att se till att Sverige ligger i den absoluta framkanten när nya steg tas på telekomområdet är oacceptabelt. Att regeringen, genom statsrådets ljumma syn på vikten av att Sverige inte halkar efter i frekvensfördelningen, överger Sveriges tätposition är beklagligt.
Vad avser statsrådet göra för att Sverige i fortsättningen inte ska halka efter när nya steg tas på telekomområdet, t.ex. vad gäller frekvensfördelning?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:808 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:808 om UMTS-licenser
Statsrådet Mona Sahlin
Sten Tolgfors har frågat statsrådet Mona Sahlin om vad hon avser att göra för att Sverige i fortsättningen inte ska halka efter när nya steg tas på telekomområdet, t.ex. vad gäller frekvensfördelning. Frågan ska ses i samband med ett svar på en tidigare ställd fråga, fråga 1999/2000:777 från Sten Tolgfors till Mona Sahlin om tilldelningen av UMTS-licenser. I svaret refererades bl.a. till en uppgift från Post- och telestyrelsen (PTS) om att licensieringsprocessen för UMTS-licenser beräknas vara färdig i november 2000 och att Sverige därmed vid en internationell jämförelse ligger i mittfältet tidsmässigt bland ett antal viktiga länder.
Inledningsvis bör det nämnas att PTS uppgifter avser tidsplanerna i de olika länderna. Enligt PTS är det i dag endast Finland och Spanien som har fattat beslut om tilldelning av UMTS-licenser. Tyskland och Nederländerna avser att utfärda sådana licenser under tredje kvartalet, medan Norge avser att göra detta under sensommaren, hösten, allt innevarande år. Sverige har angett november 2000, vilket är en något mer exakt tidsangivelse. Sverige kan således i nuläget sägas ligga bland de främre när det gäller licenstilldelningen.
Finland var i och för sig först ut med att utfärda tillstånd. Några UMTS-tjänster har dock inte etablerats där ännu. Såsom framgick av mitt svar på den förra frågan har regeringen lagt fram två lagförslag som rör mobiltelemarknaden. Med dessa lagändringar kommer Sverige att få en mycket modern lagstiftning anpassad för framtidens mobiltelemarknad.
Detta skapar förutsättningar för att nya operatörer ska ges praktisk möjlighet att delta i inbjudningsförfarandena för UMTS-licenser samtidigt som det är viktigt att aktörerna har förutsättningarna klara för sig när de bestämmer sig för att etablera sig på marknaden.
När väl UMTS-tjänsterna har etablerats kommer Sverige dessutom att få en fördel av att redan ha anpassat sin lagstiftning till de nya förutsättningarna.
IT- och telepolitik är högt prioriterade frågor för regeringen. Regeringen har t.ex. nyligen lagt fram sin IT-proposition Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86). Regeringen gör således allt för att Sverige ska ligga långt framme på tele- och IT-området. Vi har inte halkat efter när det gäller UMTS och vi kommer inte att halka efter i fortsättningen heller.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.