tvätthallsanläggningar

Skriftlig fråga 2002/03:1317 av Nilsson, Christin (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-08-20
Besvarad: 2003-09-02
Svar anmält: 2003-09-16
Anmäld: 2003-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 augusti
Fråga 2002/03:1317
av Christin Nilsson (s) till miljöminister Lena Sommestad om tvätthallsanläggningar

Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd 96:1 så ska tvättanläggningar för fordon vara av viss miljökvalitetsstandard vid ombyggnation och ha slutna system senast år 2005. I dag är tekniken så utvecklad att man har uppnått målsättningarna och de krav som ställdes vid inrättandet av de allmänna råden från 1996. I de anläggningar som man använder sig av denna teknik så följer man också de krav som lagstiftningen säger i miljöbalken, VA-lagen och arbetsmiljölagstiftningen. De entreprenörer som har byggt tvättanläggningar med denna teknik tar också ett stort ekonomiskt ansvar genom kostnader för bland annat omhändertagande av slam.

Trots detta så byggs i dag tvättanläggningar där man förbiser dessa krav om rening, återanvändning av vatten, omhändertagande av slam med mera. Man tar inte hänsyn till förbrukningen av vårt rena vatten, slamavskiljningen sker i reningsverket och kostnaderna kommer då på kollektivet i stället för på den egna anläggningen. De kommunala byggnadsnämnderna godkänner dessa trots att de inte följer gällande lagstiftning i frågan.

Min fråga till ministern är:

Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att se till att nya tvätthallsanläggningar byggs med bästa möjliga teknik?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:1317 besvarad av

den 1 september
Svar på fråga 2002/03:1317 om tvätthallsanläggningar

Miljöminister Lena Sommestad

Christin Nilsson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att se till att nya tvätthallsanläggningar för fordon byggs med bästa möjliga teknik.

Jag delar Christin Nilssons uppfattning att det är viktigt att bästa möjliga teknik används för att miljöbelastningen från tvättanläggningar för fordon ska hållas på en så låg nivå som möjligt.

För att få anlägga en tvättanläggning för fordon krävs bland annat en anmälan enligt miljöbalken till kommunens miljönämnd, som därefter lämnar råd för verksamheten. Enligt miljöbalken ska de åtgärder vidtas som är miljömässigt motiverade, tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga.

Vad som är bästa möjliga teknik bedöms utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. De allmänna råd som Naturvårdsverket utarbetat utgör inte lagstiftning utan är rekommendationer avsedda som information och vägledning för tillsynsmyndigheternas arbete att lämna råd och bedriva tillsyn. De är även avsedda som vägledning för verksamhetsutövarna.

Naturvårdsverket följer återkommande upp erfarenheterna av de allmänna råd som verket utarbetat och utifrån sådan uppföljning kan en översyn bli aktuell. För tvättanläggning för fordon har Naturvårdsverket utarbetat allmänna råd, 96:1.

I de fall man vill ansluta en anläggning till ett avloppsreningsverk behövs även ett avtal, som anger att huvudmannen för avloppsreningsverket är beredd att ta emot och behandla avloppsvattnet från den aktuella tvätthallen. Det finns inte någon generell skyldighet för kommunala avloppsreningsverk och liknande att ta emot och behandla avloppsvatten av annan karaktär än hushållspillvatten. Huvudmannen kan även neka till att ta emot avloppsvatten som inte är av samma karaktär som hushållsspillvatten.

I ett avtal enligt ovan regleras anslutningskostnaden och driftavgiften samt övriga villkor för anslutningen. Dessa villkor kan gå längre än tillsynsmyndighetens miljökrav.

Enligt VA-lagen har huvudmannen för ett avloppsreningsverk rätt att ta ut avgifter som ger full kostnadstäckning för att ta emot och behandla ett avloppsvatten, vilket vanligen också görs. Det innebär att huvudmannen för ett avloppsreningsverk har rätt att ta betalt för samtliga kostnader som behandlingen avloppsvatten från en fordonstvätthall i avloppsreningsverket medför, vilket innebär att förorenaren betalar.

Sammanfattningsvis ingår det i Naturvårdsverkets ansvar för tillsynsvägledning att följa upp de allmänna råd som verket givit ut och vid behov revidera dem. Eftersom jag erfarit att Naturvårdsverket överväger behovet att revidera de allmänna råden 96:1 för tvättanläggningar för fordon, finner jag ingen anledning att vidta ytterligare åtgärder för tillfället.