Till innehåll på sidan

Turkiets ansvar för de syriska flyktingarna

Skriftlig fråga 2019/20:1017 av Håkan Svenneling (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-02-26
Överlämnad
2020-02-27
Anmäld
2020-03-03
Svarsdatum
2020-03-11
Sista svarsdatum
2020-03-11
Besvarad
2020-03-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Under de nio år som kriget i Syrien har pågått har Turkiet varit en aktiv part i det imperialistiska stormaktsspel som gör att kriget fortfarande pågår. Genom militära maktmedel har Erdoğan utnyttjat situationen för turkiska intressen. Invasionerna av Afrin, Rojava och nu senast Idlib har skapat förödelse för människor i en redan mycket utsatt situation. Bara sedan december har omkring 900 000 människor flytt från de intensiva striderna i nordvästra Syrien. Den humanitära situationen är katastrofal. Överfulla flyktingläger gör att människor tvingas sova utomhus i minusgrader och att barn har dött på grund av kylan. Det är en situation så allvarlig att FN kallat den för den största humanitära katastrofen under 2000-talet. Nu hotar Erdoğan dessutom med att intensifiera offensiven i Idlib. Medierna har rapporterat om tusentals soldater och militära fordon som förflyttats de senaste veckorna.

För människor på flykt är gränsen mot Turkiet alltjämt stängd. Med hjälp av en mur och genom att pressa tillbaka flyktingar för att mota bort kurderna från delar av Syrien använder man kriget som ett verktyg i kampen mot ett ökat kurdiskt inflytande.

I Aktuellt den 18 februari uppgav utrikesministern att hon lyft situationen för de syriska flyktingarna i möte med EU:s utrikesministrar. Samtidigt låter man Erdoğan vara grindvakt för Fort Europa genom det så kallade flyktingavtalet mellan EU och Turkiet. De syriska flyktingar Turkiet har tagit emot har blivit andra klassens medborgare. I samma inslag i Aktuellt sa utrikesministern också att Turkiet har tagit ansvar för flyktingarna. Det ger upphov till vissa frågor. Att aktivt delta i ett krig som orsakat så mycket lidande för så många människor samtidigt som man stänger gränserna är svårligen att ta ansvar.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Är det ministerns uppfattning att Turkiet, trots nämnda agerande, har tagit ansvar för de syriska flyktingarna och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder för att påverka Turkiet att ta ett större ansvar?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1017 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:1017 av Håkan Svenneling (V) Turkiets ansvar för de syriska flyktingarna

Håkan Svenneling har frågat mig om det är min uppfattning att Turkiet har tagit ansvar för situationen för syriska flyktingar, trots dess agerande längs den syriska gränsen inkl. offensiven mot Idlib. Om så inte är fallet undrar Håkan Svenneling om jag avser vidta åtgärder för att påverka Turkiet att ta ett större ansvar.

Den syriska regimen och Rysslands militära offensiv i Idlib har orsakat en humanitär katastrof av historiska mått. Sedan december har nästan en miljon människor tvingats att fly undan våldet, den våldsammaste tvångsförflyttningen sedan konfliktens början 2011. Samtidigt pågår en omfattande gränsöverskridande humanitär insats från Turkiet. Hundratals FN-lastbilar med bistånd passerar den turkiska gränsen varje vecka. Dessa operationer möjliggörs genom den FN-resolution som Sverige var med och förhandlade under vår tid i säkerhetsrådet. För att biståndet ska kunna nå fram till behövande krävs ett eldupphör och att den syriska sidans attacker mot civila upphör.

Regeringen är pådrivande för att EU ska öka pressen på framför allt den syriska regimen och Ryssland för att få till stånd ett eldupphör i Idlib i nordvästra Syrien och en nedtrappning av den senaste tidens ökade regionala spänningar. Regeringen betonar vikten av att EU gemensamt upprätthåller överenskomna positioner i syrienpolitiken och fortsatt kräver den syriska regimens aktiva engagemang i den FN-ledda politiska processen för en politisk lösning på konflikten. Jag och mina EU-utrikesministerkollegor träffades i ett extrainsatt utrikesråd den 6 mars just för att diskutera den senaste tidens utveckling.

Sverige och EU har varit tydliga i vår syn på Turkiets militära agerande i Syrien. Vi har fördömt den militära operationen i nordöstra Syrien och kräver ett militärt tillbakadragande. Vi har även tydligt kritiserat Turkiets militära operation i Afrin. Sverige och EU:s gemensamma position är att inte bidra finansiellt för att stabilisera områden där lokalbefolkningens rättigheter inte respekteras, med undantag för akut humanitärt stöd.

Kriget i Syrien har resulterat i att Turkiet blivit det land i världen som har störst flyktingpopulation, med över 4 miljoner flyktingar, av vilka 3,7 miljoner är syrier. För detta förtjänar Turkiet ett erkännande.

Att husera en så stor mängd flyktingar och migranter under så lång tid skulle ställa krav på vilket värdsamhälle som helst. Turkiet har, trots dessa utmaningar, gjort omfattande insatser. Detta har bekräftats i mina samtal med FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi.

EU:s stöd till flyktingar i Turkiet stöttar män, kvinnor och barn som behöver sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter är fortsatt avgörande. Stödet går till att hantera just flyktingsituationen, inte till annat. Det är viktigt att EU:s och Turkiets gemensamma uttalande från 18 mars 2016 respekteras samtidigt som internationell rätt, inklusive asylrätt, värnas. Flyktingar ska inte vara en bricka i ett politiskt spel. En konstruktiv dialog och samarbete med Turkiet är nödvändigt.

Samtidigt är det fortsatt viktigt att Sverige, i samarbete med andra medlemsstater, arbetar för ett gemensamt asylsystem i EU där medlemsstaterna solidariskt delar på ansvaret för människor på flykt.

Stockholm den 11 mars 2020

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.