tunnelbygget vid Hallandsåsen
Skriftlig fråga 1997/98:36 av Francke Ohlsson, Bodil (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-10-06
- Anmäld
- 1997-10-13
- Besvarad
- 1997-10-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Genom Hallandsåsen bygger Skanska en tunnel. Arbetet har från början varit otursdrabbat. Borrningen i åsen måste avbrytas på grund av att den teknik man använde inte lämpade sig för de bergarter åsen är uppbyggd av. När man ändrade teknik och arbetsmetod drabbades man också av svårigheter, av så stor vatteninträngning att man måste pumpa ut vatten kontinuerligt. Brunnar i närområdet fick då vattenförsörjningsproblem på grund av att grundvattennivån sjönk. Ansvariga för projektet gjorde vid detta tillfälle uttalande om att detta endast var ett mindre problem för ett smärre antal brunnar, man nonchalerade och bortsåg alltså inte bara från människans urgamla och rättmätiga krav på dricksvatten utan också helt från ekosystemets vattenbehov. Nästa försök att lösa problem med vatten i tunneln var att täta den. Tätningsmedlet innehåller giftiga kemikalier som redan läckt ut med grundvattnet, bl.a. ett ämne som ger nervskador och ett ämne som ger cancer. Kor har redan dött sedan de druckit av vattnet, befolkningen i närheten varnas för att använda vatten från egen brunn. Har man brustit i noggrannhet och omfattning i miljökonsekvensutredningarna? Visar inte detta att MKB borde ses över i fråga om innehåll, krav och villkor? Givetvis måste det finnas två MKB, eftersom teknik och ansvarsförhållande har förändrats. Var finns ambitionen att säkerställa tillgången på friskt vatten för hela åsens ekosystem, för människor, djur och växtlighet?
Min fråga till miljöministern är därför:
Vad avser ministern göra för att stoppa hela den katastrofala situation som uppstått genom tunnelbyggandet i Hallandsåsen?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:36 besvarad av , ()
- Miljöminister Anna Lindh
Bodil Francke Ohlsson har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa hela den katastrofala situation som uppstått genom tunnelbyggandet i Hallandsåsen.
Låt mig börja med att säga att jag är djupt upprörd över det som har inträffat. Det är häpnadsväckande att man handskas så vårdslöst med farliga kemikalier. Att ett statligt verk är inblandat ser jag dessutom som särskilt allvarligt.
Banverket har i ett beslut av regeringen den 5 mars 1992 fått tillstånd till expropriering av mark för omläggning av Västkustbanan i tunnel genom Hallandsåsen. I det beslutet föreskrev regeringen flera miljövillkor. Bl.a. föreskrevs att verket skall iaktta allmän aktsamhet så att naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen så långt möjligt skyddas för påtaglig skada. Dessutom föreskrevs att arbetet med tunneln skall utföras så att påverkan på grund- och ytvatten minimeras samt att verket i samråd med länsstyrelsen skall upprätta och bekosta ett kontrollprogram avseende grundvatten, ytvatten och naturmiljö.
Vid tunnelbygget har en kemisk produkt kallad Rhoca Gil använts som tätningsmedel. I Sverige har vi sedan många år regler för hanteringen av kemiska produkter. Dessa regler finns bl.a. i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Reglerna innebär att den som använder kemiska produkter är skyldig att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Dessutom är den som yrkesmässigt använder en kemisk produkt skyldig att ha den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot dessa regler kan enligt lagen om kemiska produkter dömas till böter eller fängelse i ett år.
Det är dessa centrala regler om miljöhänsyn som Skanska och Banverket är skyldiga att iaktta vid tunnelbygget.
Allt sprängningsarbete har nu stoppats och Banverket har tagit fram ett tiopunktersprogram. Programmet innebär bl.a. provtagningar för att studera miljöeffekterna, ett saneringsprogram, läkarundersökningar av anställda och utseende av nya projektchefer. Dessutom skall externa experter anlitas och alternativa metoder utredas.
Enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg gäller att en järnvägsplan innehållande en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas och föregå ett byggande av en järnväg. Lagen trädde i kraft den 1 februari 1996 och var således inte gällande när tunnelbygget genom Hallandsåsen påbörjades. Om tunnelbygget hade påbörjats i dag hade projektet dock prövats enligt den lagen. I delbetänkandet Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 1997:32) föreslås påtagliga utvidgningar av lagen med kopplingar till balkens regler om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar och de förfaranderegler som skall iakttas vid en sådan beskrivning.
I lagrådsremissen med förslag till miljöbalk föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna krävas i flera fall än vad som gäller i dag och att reglerna för innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning blir mer specificerade. Dessutom föreslås att allmänhetens möjligheter att påverka skall förstärkas genom ändringar i processen kring miljökonsekvensbeskrivningar. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och länsstyrelsen långt innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter som kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Denna bedömning innebär ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet.
Regeringen kommer att tillsätta en kommission för att utreda vad som hänt och vilka lärdomar som kan dras inför framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.