transportstöd

Skriftlig fråga 1998/99:877 av Andersson, Marianne (c)

Fråga 1998/99:877 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Mona Sahlin om transportstöd

den 27 augusti

I den regionalpolitiska propositionen 1997/98:62 som bl.a. handlar om transportstödet anfördes att det är viktigt att stimulera företagens möjligheter att skapa flexibla transportlösningar för att åstadkomma rationella och effektiva transporter. Vidare anförs att stöd bör kunna lämnas till särlösningar för vissa grupper av företag som medför totalt sett lägre transportkostnader och bidrag. Regeringen ansåg att frågan om s.k. CECA-gods (vissa järn- och stålvaror som omfattas av prisreglerna inom ramen för Europeiska kol- och stålgemenskapen) skulle kunna behandlas på detta sätt. Stålgrossisterna har också alltsedan transportstödet infördes haft en dispens som medgav att stålgrossisternas fakturor - trots att stålgrossisterna inte var en självständig fraktförare i yrkestrafikförordningens mening - kunde utföra underlag för ansökan av transportstöd från grossisternas kunder. Sedan årsskiftet har denna dispens upphört. Detta innebär kostnadsfördyringar genom att stålgrossisterna måste bilda särskilda fraktbolag med rätt att bedriva yrkesmässig trafik och dessutom måste de sända två fakturor i stället för en. Allt detta till en uppskattad merkostnad på mer än 5 miljoner kronor. Det har alltså inget med själva transportstödet att göra utan påverkar endast administrationen för företaget på ett negativt sätt. Enligt min uppfattning stämmer detta varken med intentionerna i ovannämnda proposition eller med regeringens påstådda ambition att underlätta för näringslivet.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att återställa möjligheten för transportstöd på ett lika obyråkratiskt sätt som tidigare?