Torvens vikt för odling

Skriftlig fråga 2020/21:1488 av Betty Malmberg (M)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Sverige är ett av världens torvtätaste länder, där torvmarker utgör 15 procent av landarealen. Från slutet av 1800-talet till det förra sekelskiftet förordade staten att många torvmarker skulle dikas ut för att öka arealen skogs- och åkermark. Det har fått till följd att en del torvmark i dag är påverkad av diken. Torvtäkt bedrivs på 2 promille av dessa eller 12 000 hektar. Det är alltså en ytterligt låg andel men likafullt är täkterna viktiga då de producerar råvaror för såväl energi som strö i ladugårdar, odlingssubstrat och kolsänkor.

Som odlingssubstrat används torven varje år till 380 miljoner skogsplantor. Men det är också en förutsättning för odling av grönsaker och andra vegetabilier. Substratet är homogent och säkert och har en kvalitet som överträffar andra alternativ. Faktum är att efterfrågan från Europa har ökat stort de senaste åren eftersom ersättningsprodukter inte existerar i tillräckliga mängder. Utan den svenska torven måste det importeras odlingssubstrat från länder med sämre krav och förutsättningar. Som exempel kan nämnas kokosfiber från Indien. Det är i och för sig möjligt att använda, men det innebär import av ett substrat som först har tvättats i färskvatten. Hur hållbart är det?

Problemet är att torvproduktion från dikade marker behandlas mycket styvmoderligt. Processerna för att få miljötillstånd är långa och kostsamma samtidigt som de politiska signalerna för framtiden är oklara.

Med hänvisning till detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att ingjuta framtidstro i torvnäringen och för att tillförsäkra plantskolor och trädgårdsodlare tillräckligt med högkvalitativt lokalproducerat odlingssubstrat?