Tjernobylkatastrofen

Skriftlig fråga 2001/02:1139 av Andersson, Marianne (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-05-02
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 maj

Fråga 2001/02:1139

av Marianne Andersson (c) till statsrådet Jan O Karlsson om Tjernobylkatastrofen

Statens strålskyddsinstitut anser att den senaste stora internationella utvärderingen av olyckans konsekvenser visar att den extra stråldosen till följd av olyckan inte innebär något allvarligt hälsoproblem för flertalet människor i Sverige. I Vitryssland är läget annorlunda. Katastrofen i Tjernobyl orsakade utgifter motsvarande 32 statsbudgetar. Direkta kostnader för olyckan var 30 miljarder US-dollar. Förluster genom inkomstbortfall 14 miljarder och utgifterna för att eliminera följderna 192 miljarder.

Två miljoner människor, varav 500 000 barn, har fått i sig långtidsverkande radioaktivt plutonium, cesium och strontium. I nedsmittade områden har hos småbarn kunnat mätas en hög cesiumhalt (upp till 2,6 kBk). Cesium i en sådan halt leder till hjärtfel och ökad dödlighet i hjärtsjukdomar. 95 % av barnen födda i Tjernobylområdet har hjärtfel.

Drygt 100 000 personer har flyttats från nedsmutsade områden, varav 31 000 till Minsk. Dessa har sexdubbel cancerförekomst jämfört med övrig befolkning. Vad gäller cancer i sköldkörteln är koefficienten 34.

I Vitryssland finns ett statligt program för rehabilitering, som syftar till att ge människor som blev lidande av olyckan ett anständigt liv. Det måste konstateras att enbart med Vitrysslands egna resurser kan detta inte klaras. Sverige och EU bör öka insatserna för att stödja de drabbade.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stödja rehabiliteringen av dem som drabbats av Tjernobylkatastrofen?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1139 besvarad av

den 15 maj

Svar på fråga 2001/02:1139 om Tjernobylkatastrofen

Statsrådet Jan O Karlsson

Marianne Andersson har frågat mig hur Sverige kommer att stödja rehabilitering av de människor i Vitryssland som drabbats av Tjernobylkatastrofen.

FN, EU och enskilda givarländer har under de sexton år som gått sedan olyckan på olika sätt bistått de drabbade länderna Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Stödet har inriktats på att dämpa de sociala och hälsorelaterade effekterna av olyckan, och även att bygga en sarkofag runt själva kärnkraftverket i Ukraina. Regeringen menar att dessa insatser bör fortsätta men ges en bredare ansats. Konsekvenserna av Tjernobyl bör betraktas inom FN:s, EU:s och Sveriges reguljära utvecklingssamarbete, som är inriktat på institutionsuppbyggnad och stöd till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Prioritet bör ligga på en långsiktig kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad som lägger grunden för de drabbade regionerna att stärka sin egen kapacitet snarare än på omedelbart humanitära insatser.

Inom ramen för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med de tre länderna ges hög prioritet åt stödet till en socialt hållbar utveckling. Insatser som särskilt prioriteras i det nuvarande programmet är bekämpning av hiv och tbc, uppbyggnad av primärvård och utbildning av socialarbetare som arbetar med särskilt sårbara grupper i samhället, främst barn. Dessa områden kommer att ges fortsatt prioritet. När det gäller Vitryssland har regeringen konstaterat att förstärkta insatser bör göras inom det sociala området, och förespråkar att åtgärder inriktade på utbildning av socialarbetare prioriteras. Ett omfattande socialt projektet som nyligen startat syftar till att ge kunskapsstöd om socialt utsatta och handikappade barn, och vänder sig bl.a. till socialarbetare i den drabbade Gomelregionen. I det program för samarbete mellan svenska och vitryska enskilda organisationer som Sida stöder finns flera samarbeten med organisationer som arbetar med Tjernobylrelaterade frågor.

Det stöd som ges inom ramen för Europeiska unionen har en liknande uppbyggnad och inriktas således också främst på institutionsuppbyggnad. År 2001 uppgick Europeiska kommissionens stöd till Ryssland, Ukraina och Vitryssland till knappt 300 miljoner euro. Inom de respektive programmen ges uppmärksamhet åt de sociala konsekvenserna av Tjernobylolyckan. Mellan 1996 och 1999 avsattes medel till Vitryssland inom ramen för ett särskilt humanitärt biståndsprogram för att dämpa effekterna på folkhälsan av Tjernobylolyckan. EU avser att fortsätta denna typ av stöd framöver inom det särskilda biståndsprogrammet för landet. För närvarande genomförs i samtliga tre länder ett program som uppgår till 1,6 miljoner euro och syftar till att stödja en socialt och ekonomiskt hållbar utveckling i de områden som drabbats av Tjernobylolyckan. Programmet avslutas nästa år, men planeras följas upp med ytterligare ett tvåårsprogram.

Sverige och EU har även avsatt stora summor för EBRD:s (European Bank for Reconstruction and Development) Tjernobylfond. Syftet med fonden är att bygga om sarkofagen runt kärnkraftverket till en säker och miljömässigt acceptabel konstruktion. Sverige har gjort utfästelser om ca 50 miljoner kronor och EU omkring 150 miljoner euro.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.