tidsdelat boende

Skriftlig fråga 2001/02:375 av Eldensjö, Kjell (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-06
Anmäld
2001-12-11
Besvarad
2001-12-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 december

Fråga 2001/02:375

av Kjell Eldensjö (kd) till statsrådet Britta Lejon om tidsdelat boende

Tidsdelat boende har varit och är tydligen fortfarande förenat med problem. Bl.a. har Konsument Europa varnat för försäljares aggressiva försäljningsmetoder.

Våren 1997 antog riksdagen lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.

Med anledning av påpekande från Europeiska kommissionen kompletterades lagen år 2000. Ändringen bestod i att den skriftliga information som näringsidkare lämnar ska göras på något av de officiella språken i det land där konsumenten är bosatt eller är medborgare.

Fortfarande finns det emellertid "kryphål" som gör att det finns möjlighet att bedriva verksamhet med tidsdelat boende utanför lagens ram. Ett sådant är att lagen endast gäller om kontraktsavtalet löper på en period om minst tre år eller om avtalet inte är tidsbegränsat.

Min fråga till statsrådet Britta Lejon blir därför:

Vad avser statsrådet göra för att komma till rätta med de "kryphål" som fortfarande finns vad gäller lagen om tidsdelat boende?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:375 besvarad av

den 12 december

Svar på fråga 2001/02:375 om tidsdelat boende

Statsrådet Britta Lejon

Kjell Eldensjö har frågat mig vad jag tänker göra för att komma till rätta med de "kryphål" som finns vad gäller lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.

Lagen om konsumentskydd vid tidsdelat boende grundar sig på ett EG-direktiv. Direktivet tar sikte på avtal som ingåtts för en tid av minst tre år.

De problem som Kjell Eldensjö tar upp när det gäller avtal om tidsdelat boende hänför sig endast i marginell utsträckning till tillämpningen av den svenska lagen. Denna lag gäller väsentligen endast för bostadsandelar i Sverige.

De problem som svenska konsumenter råkar ut för rör emellertid främst försäljning av bostadsandelar i andra länder och företrädesvis på turistorter dit många svenskar reser. I sådana fall blir oftast det landets lag tillämplig.

Konsumentverket har träffat en överenskommelse med Researrangörsföreningen i Sverige om att medlemmarna i föreningen ska informera resenärerna om de metoder som används vid försäljning av bostadsandelar och riskerna därmed. Konsument Europa har med stöd av denna överenskommelse tagit fram ett faktablad med varningsinformation (om s.k. timeshare-försäljning). Faktabladet finns som pdf-fil på Internet som researrangörer lätt kan hämta. Den informationen ska nu finnas i alla hotellbroschyrer på de hotell som arbetar med Researrangörsföreningens medlemmar.

Även på EG-nivå har problemen med oseriös försäljning av tidsdelat boende uppmärksammats. Det är också en av de frågor som Europeiska kommissionen tar upp i sin nu aktuella grönbok om konsumentskydd. Kommissionens förslag syftar just till att få den EU-gemensamma lagstiftningen mer flexibel för att enklare och snabbare komma till rätta med problem som detta. Frågan om begränsningen av avtalets tidslängd togs hösten 1999 upp i en rapport från kommissionen om tillämpningen av direktivet om tidsdelat boende. Rapporten syftade bl.a. till att inleda en diskussion kring en eventuell anpassning eller ändring av direktivet. I de kommentarer som Sverige lämnade om rapporten framfördes att Sverige ansåg det positivt att frågan om begränsningen av avtalets tidslängd ses över. De frågor som tas upp i rapporten har under år 2001 även uppmärksammats av Europaparlamentet.

För att komma tillrätta med de problem som Kjell Eldensjö tar upp är det mest effektivt att påverka det arbete som sker på EG-nivå. Sverige har varit en stark tillskyndare i arbetet med att ta fram grönboken om konsumentskydd och arbetar även i övrigt aktivt för att förbättra konsumentskyddet på den gemensamma marknaden.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.