taxorna för hemtjänst m.m.
Skriftlig fråga 1997/98:378 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-01-29
- Anmäld
- 1998-02-02
- Besvarad
- 1998-02-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I en undersökning från Statistiska centralbyrån (SCB) som helt nyligen presenterats visas det att en av tio pensionärer som är över 75 år avstår från den kommunala hemtjänsten.
Under senare år har avgifterna inom äldreomsorgen ökat kraftigt. Samtidigt kan vi konstatera att det finns många olika avgifter. Alltför sällan tar man hänsyn till helheten när avgiftsnivån bestäms. En ökning av viss vårdinsats kan ses som marginell men tillsammans med andra avgifter blir det ofta en alltför stor kostnad för en enskilde.
Många äldre har inte någon närstående som kan hjälpa till. Hushållstjänster finns inte heller att tillgå till en rimlig kostnad. Det återstår endast svart arbetskraft. Många äldre kommer i en omöjlig och påfrestande situation vilket i högsta grad är ovärdigt svensk äldreomsorg.
Socialministern har aviserat att det pågår ett arbete inom Socialdepartementet vad avser taxor i äldrevården. Detta arbete är nödvändigt men borde initieras tidigare eftersom många äldre i dag har en akut svår situation.
Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande fråga till socialministern:
Avser regeringen ta ett helhetsgrepp vad avser den enskildes avgifter inom äldreomsorgen och sjukvården så våra gamla inte behöver avstå nödvändig vård och hjälp av ekonomiska skäl?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:378 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
Chatrine Pålsson har frågat mig om regeringen avser ta ett helhetsgrepp vad avser den enskildes avgifter inom äldreomsorgen och sjukvården så våra gamla inte behöver avstå nödvändig vård och hjälp av ekonomiska skäl.
Avgifter för äldre- och handikappomsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen. Där sägs bl.a. att avgifterna skall vara skäliga och inte vara så höga att den enskilde inte har tillräckligt kvar för sina personliga behov.
Socialstyrelsen har nyligen lämnat en rapport om äldres avgifter för vård och omsorg. Rapporten bekräftar några av de uppgifter som tidigare framkommit om situationen på avgiftsområdet. Bl.a. framgår att det fortfarande finns kommuner som inte har fastställt ett förbehållsbelopp för avgifter i ordinärt eller särskilt boende. I mars 1997 hade ca 80 % av landets kommuner fastställt ett sådant belopp i ordinärt boende samt serviceboende och 96 % av kommunerna hade beslutat om förbehållsbelopp för särskilt boende med heldygnsomsorg. Förbehållsbeloppets storlek har minskat något i ordinärt boende och ökat något i särskilt boende mellan år 1995 och 1997. Det framgår också att variationerna alltjämt är stora mellan kommunerna när det gäller vad som räknas in i förbehållsbeloppet. Vidare kan konstateras att cirka en tredjedel av kommunerna saknar riktlinjer för jämkning av avgiften.
Regeringen har tidigare uttryckt oro för att de i vissa fall mycket stora skillnader som råder mellan kommunerna när det gäller bl.a. principer för avgiftssättning, avgifternas nivåer, vad som skall räknas in i förbehållsbeloppet samt jämkningsregler medför en risk för att intentionerna i nuvarande avgiftsbestämmelser i socialtjänstlagen inte kan uppfyllas. Bl.a. mot denna bakgrund har regeringen i oktober 1997 beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift bl.a. att analysera kommunernas tillämpning av nuvarande avgiftsbestämmelser. En viktig uppgift för utredaren blir att belysa konsekvenser av olika avgiftsprinciper och nivåer för enskilda personer och hushåll. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 december 1998.
Det är angeläget att vi snabbt kan komma till rätta med de problem som föreligger beträffande avgifterna inom äldreomsorgen. Jag vill därför inte utesluta möjligheten att regeringen lägger fram förslag i denna fråga innan kommittén har redovisat sitt uppdrag.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.