Tandvårdsreformen och tillgången på tandläkare
Skriftlig fråga 2005/06:229 av Davidson, Inger (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-10-25
- Anmäld
- 2005-10-26
- Besvarad
- 2005-11-02
- Svar anmält
- 2005-11-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 oktober
Fråga 2005/06:229 av Inger Davidson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Tandvårdsreformen och tillgången på tandläkare
Regeringen har i den senaste budgetpropositionen aviserat att man ska utreda en utökad tandvårdsförsäkring. Kristdemokraterna välkomnar detta initiativ i en fråga som vi länge ansett angelägen. Dålig munhälsa har blivit ett allt större problem och har ofta samband med andra sjukdomar. Detta är viktigt att komma till rätta med.
En förutsättning för att en utvidgad tandvårdsförsäkring ska kunna genomföras är att tillgången till tandläkare är god i hela landet. Enligt rapporter från bland annat Socialstyrelsen och Högskoleverket kommer dock antalet tandläkare att minska kraftigt fram till år 2020.
Regeringen föreslår endast en utvidgning med 20 nybörjarplatser från och med 2005, 20 från och med 2006 och ytterligare tio från och med 2007.
Ett stort problem är emellertid att tillgången till tandläkare skiljer sig mycket mellan olika delar av landet. Särskilt i Norrland är vakanserna redan nu många. Tandvårdsutredningen menade därför att Umeå universitet borde få 20 nya platser med motiveringen att den regionala rekryteringen på så vis skulle underlättas. Umeå universitet anger att utbildningen kan utvidgas och att det finns ett ökande söktryck. Trots det har regeringen förvånande nog ansett att en utvidgning av tandläkarutbildningen vid Umeå universitet inte är aktuell. I stället läggs de nya platserna i södra Sverige där tillgången till tandläkare är betydligt bättre.
Vad avser ministern att göra för att säkerställa en god tillgång till tandläkare i hela landet i samband med att tandvårdsförsäkringen utökas?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:229 besvarad av
Svar på fråga 2005/06:229 om tandvårdsreformen och tillgången på tandläkare
Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky
Inger Davidson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa en god tillgång till tandläkare i hela landet i samband med att tandvårdsförsäkringen utökas. Bakgrunden till frågan är att regeringen i den senaste budgetpropositionen har aviserat att man ska utreda en utökad tandvårdsförsäkring.
Beräkningar av tillgång och efterfrågan på tandläkare har gjorts av Socialstyrelsen och Högskoleverket som båda har kommit fram till att utbildningen bör öka eftersom pensionsavgångarna kommer att öka de närmaste åren och överstiga antalet nyutexaminerade. Antalet tandläkare beräknas nu vara drygt 7 000. Såväl myndigheterna som Sveriges Tandläkarförbund bedömer att behovet på sikt är omkring 6 000, men om tandvårdsförsäkringen byggs ut kan behovet av tandläkare överstiga detta antal.
En av svårigheterna med att bedöma tillgången på tandläkare och dimensionera utbildningen är att tandläkarna har kommit att utgöra en mycket rörlig yrkesgrupp. Åren efter Sveriges inträde i EU skedde en stor utflyttning av tandläkare från Sverige och fortfarande flyttar många nyutexaminerade tandläkare utomlands. Detta har givetvis påverkat tandläkartillgången avsevärt. De senaste åren har emellertid en viss nettoinflyttning registrerats. Den regionala tillgången på allmäntandläkare varierar i landet, men mönstret är inte entydigt.
Regeringen delar bedömningen från myndigheterna att en viss utökning av tandläkarutbildningen är nödvändig. Med utgångspunkt i detta föreslår regeringen riksdagen en utökning av tandläkarutbildningen i budgetpropositionen för 2006. Det måste beaktas att utbildningen är mycket resurskrävande och att tillgången på behöriga lärare för utbildningen är begränsad. Utbildningen är också beroende av ett lämpligt patientunderlag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.