tandvård till personer med ätstörningar
Skriftlig fråga 1998/99:476 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-03-19
- Besvarad
- 1999-03-31
- Anmäld
- 1999-04-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 mars
Nyligen fattades beslut om en ny tandvårdsförsäkring. I samband med det beslutet togs även frågan upp om tandvårdskostnaderna för personer med anorexi och bulimi. Eftersom ätstörningar ofta får allvarliga konsekvenser för tandhälsan medför det också att den enskilde kan få oerhört stora kostnader för tandvårdsbehandling.
Dagens tandvårdsförsäkring innebär att barn och ungdomar t.o.m. 19 års ålder får avgiftsfri tandvård. Ätstörningar är vanliga också bland personer i 20-årsåldern. Åldersgränsen medför att dessa således inte omfattas av avgiftsfri tandvård. Vidare finns det även vissa lättnader i försäkringen som avser äldre, handikappade och långvarigt sjuka. Vid kirurgisk tandvård genom sjukhus eller som ett led i en sjukdomsbehandling betalar man endast vanlig sjukvårdstaxa. Tyvärr omfattas inte anorektiker och bulimiker av denna typ av behandling eftersom anorexi/bulimi inte bedöms som sjukdom, enligt dessa regler.
Den egna kostnaden för att behandla en person som drabbats av ätstörningar kan uppgå till 40 000-50 000 kr. Eftersom det rör sig om unga människor som ofta saknar ekonomiska resurser, är problemet mycket stort. Många tvingas således avstå från nödvändig behandling som i sin tur leder till outhärdliga problem.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta så att personer med ätstörningar kan få tandvård utan att de egna kostnaderna blir oöverstigliga?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:476 besvarad av
- Socialminister Lars Engqvist
den 31 mars
Chatrine Pålsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen har för avsikt att vidta så att personer med ätstörningar kan få tandvård utan att de egna kostnaderna blir oöverstigliga.
Pålsson hänvisar till att frågan om tandvårdskostnaderna för personer med anorexi och bulemi togs upp vid riksdagens behandling av propositionen om reformerat tandvårdsstöd förra våren. Hon framhåller att ätstörningar är vanliga bland personer i 20-årsåldern, vilka inte längre omfattas av den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården samtidigt som det finns lättnader i försäkringen som avser äldre, funktionshindrade och långvarigt sjuka. Vidare framhåller Pålsson att vid kirurgisk tandvård på sjukhus och vid tandvård som led i en sjukdomsbehandling gäller vanlig sjukvårdstaxa, medan tandvårdsbehandling av personer med anorexi och bulimi inte omfattas härav, eftersom anorexi/bulimi inte bedöms som sjukdom enligt dessa regler. Avslutningsvis uppger Pålsson att den egna behandlingskostnaden för en person med ätstörningar kan bli mycket hög, 40 000-50 000 kr, och eftersom det rör sig om unga människor som ofta saknar ekonomiska resurser är problemet mycket stort och många tvingas till följd härav avstå från nödvändig behandling.
Det är riktigt att frågan om det ekonomiska tandvårdsstödet till personer med ätstörningar diskuterades vid riksdagsbehandlingen av propositionen, vilken inte innehöll någon detaljerad redovisning av vilka grupper av patienter som skulle omfattas av ett särskilt stöd vid tandvård som led i en sjukdomsbehandling under begränsad tid. I propositionen angav regeringen att den avsåg att ge Socialstyrelsen rätt att utfärda kompletterande föreskrifter vad gäller de närmare preciseringarna av vilka grupper som skall omfattas av detta och vilka bedömningsgrunder m.m. som skall gälla. Socialstyrelsen tillkallade en arbetsgrupp med uppgift att beskriva vilken tandvård som skall anses vara led i en sjukdomsbehandling under begränsad tid. I en rapport den 21 september 1998 till Socialdepartementet redovisades även en bedömning av vilket tandvårdsstöd som skulle ges till patienter med ätstörningar i form av anorexia nervosa och bulimia nervosa. I rapporten framhölls att behandlingen av dessa patientgrupper ofta är mångårig och att innan patienten är botad från ätstörningen får tandvårdens insatser inskränkas till förebyggande åtgärder för att tandskadorna inte skall förvärras. Det innebär att rehabiliteringen av tandskadorna får anstå tills patientens ätstörningar kunnat fås under kontroll. Slutsatsen är således att patienter med ätstörningar ur ersättningssynpunkt inte kan anses tillhöra gruppen patienter som skall få tandvård som led i en sjukdomsbehandling under begränsad tid, utan dessa borde i stället hänföras till den personkrets som erhåller förhöjd försäkringsersättning på grund av långvarig sjukdom eller funktionshinder.
Regeringen följde Socialstyrelsens förslag vid utfärdandet av tandvårdsförordningen (1998:1338), i vilken bl.a. föreskrivs vilka behandlingar som skall avses vara tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid.
Av detta följer också att gruppen patienter med ätstörningar tillhör den krets som har ett långvarigt och väsentligt ökat tandvårdsbehov på grund av sjukdom eller funktionshinder och till följd härav kan erhålla förhöjd försäkringsersättning. Detta framgår också av Riksförsäkringsverkets allmänna råd (1998:12) om tandvårdsförsäkringen. I dessa nämner verket ätstörningar, såsom anorexia nervosa och bulimi, som exempel på när detta särskilda stöd kan utges samt vad som i övrigt bör vara uppfyllt för att en patient skall omfattas av det förhöjda stödet.
Detta stöd innebär att alla behandlingsåtgärder som en sådan patient har behov av subventioneras med fasta ersättningsbelopp som utgör 60 % räknat på de av regeringen fastställda behandlingsarvodena som gällde vid utgången av år 1998. Dessutom gäller att ett fast ersättningsbelopp lämnas för var och en av de behandlingsåtgärder som en person med ätstörningar har behov av utan självrisker eller karensbelopp. Detta innebär att även denna grupp har fått ett klart förbättrat ekonomiskt stöd fr.o.m. i år. Dessförinnan tillämpades för denna patientgrupp samma ersättningsregler som för vanliga patienter.
Mot denna bakgrund är jag inte beredd att nu föreslå några ändringar i stödet till denna grupp, men jag kommer att noga följa erfarenheterna av det reformerade tandvårdsstödet och inte minst den del av stödet som lämnas till särskilda patientgrupper.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.