Taktiska kärnvapen i Europa
Skriftlig fråga 2009/10:201 av Lundgren, Kerstin (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-11-18
- Inlämnad
- 2009-11-18
- Anmäld
- 2009-11-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2009-12-01
- Svar anmält
- 2009-12-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 november
Fråga
2009/10:201 Taktiska kärnvapen i Europa
av Kerstin Lundgren (c)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Under lång tid har det varit svårt att nå framsteg när det gäller nedrustning och kontroll av världens kärnvapen. Nu finns en ny ton i dialogen och nya möjligheter. När det gäller vår kontinent har Tysklands tillträdande utrikesminister, Guido Westerwelle, enligt uppgifter i medierna sagt att han önskar se samtal med USA:s president Obama och Tysklands allierade i Nato när det gäller frågan om de taktiska kärnvapen som USA fortfarande håller utplacerade i Europa.
Enligt Deutsche Welle den 25 oktober i år kallar Westerwelle med rätta dessa vapen för ”reliker från kalla kriget” och han utlovar att han personligen kommer att verka för att Tyskland blir fritt från dessa kärnvapen.
Inför nästa års viktiga översyn av icke-spridningsfördraget vore det också tidsmässigt klokt att avskaffa den gråzon som utplaceringen av dessa vapen utgör.
Jag vill mot denna bakgrund fråga utrikesministern:
Avser utrikesministern att stödja den tyske utrikesministerns hållning i frågan om de taktiska kärnvapnen inom Nato och, i så fall, på vilket sätt?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:201 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2009/10:201 Taktiska kärnvapen i Europa
Utrikesminister Carl Bildt
Kerstin Lundgren har frågat mig om jag avser att stödja den tyske utrikesministerns hållning i frågan om de taktiska kärnvapnen inom Nato och, i så fall, på vilket sätt.
Inledningsvis skulle jag gärna vilja framhålla den senaste tidens positiva utveckling inom nedrustnings- och icke-spridningsagendan. Flera viktiga multilaterala förhandlingsprocesser tycks numera präglas av ett klart förbättrat samarbetsklimat och förnyad politisk förhandlingsvilja.
Presidenterna Obama och Medvedev har gemensamt uttalat en målsättning om en kärnvapenfri värld. USA och Ryssland för sedan några månader tillbaka förhandlingar om en uppföljning av Startavtalet som begränsar ländernas strategiska kärnvapenarsenaler. Det är angeläget att dessa förhandlingar kan slutföras för att säkerställa kontinuitet inför att det nuvarande avtalet löper ut den 5 december.
I förlängningen kan denna förnyade rustningskontrolldialog leda till ytterligare neddragningar av alla typer av kärnvapen och även omfatta allt fler länder som har sådana vapen. En utfasning och eliminering av de så kallade taktiska – eller icke-strategiska – kärnvapnen skulle utgöra ett viktigt bidrag till stabiliteten, inte minst i vårt närområde. Sverige har bland annat inom ramen för icke-spridningsavtalets (NPT) översynsprocess tillsammans med Finland, Litauen, Schweiz, Ukraina och Österrike pekat på behovet att även inkludera taktiska kärnvapen i internationella nedrustningsförhandlingar.
Även inom EU finns stöd för denna hållning. I EU:s gemensamma ståndpunkt (2005/329) inför NPT:s översynskonferens 2005 uppmanar EU alla relevanta stater att inkludera taktiska kärnvapen i sina nedrustningsprocesser, med målet att de ska reduceras och elimineras.
För tysk del förutser man främst en diskussion inom Nato i samband med den kommande översynen av försvarsalliansens så kallade strategiska koncept. En rad faktorer torde komma att spela in, inklusive utvecklingen av den strategiska rustningskontrollen och kärnvapenstaternas militära doktriner. Omfattningen och inriktningen av den ryska arsenalen av taktiska kärnvapen kan inte heller bortses ifrån.
Även Sverige kommer att fortsätta att aktivt arbeta för nedrustning av såväl taktiska som andra typer av kärnvapen, inte minst inom ramen för ickespridningsavtalet (NPT).
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.