Sveriges erkännande av folkmordet på pontierna
Skriftlig fråga 2005/06:1854 av Stafilidis, Tasso (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-06-19
- Besvarad
- 2006-06-30
- Besvarad
- 2006-07-03
- Svar anmält
- 2006-10-02
- Anmäld
- 2006-10-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 juni
Fråga 2005/06:1854 av Tasso Stafilidis (v) till utrikesminister Jan Eliasson (s)
Sveriges erkännande av folkmordet på pontierna
Jag tackar för svaret på min fråga 2005/06:1749 och konstaterar att utrikesministern lyckats med konststycket att inte en enda gång i ord omnämna den pontiska befolkningen specifikt. Jag anser inte att jag fick svar på det jag frågade och väljer därför att fråga på nytt. Med hänvisning till bakgrunden i fråga 2005/06:1749 lyfter jag specifikt upp den systematiska utrotningen av 350 000 grekiska pontier. Sedan 1998 har det förekommit kommunikation i frågan med FN:s människorättskommission och många stater i världen har aktualiserat frågan om utrotningen av den pontiska befolkningen som påbörjades 1916 men sedan sattes i system av Kemal Atatürk under perioden 1919@1923. Enligt min mening måste Sverige och Sveriges utrikesminister agera i frågan på flera olika plan och då handlar det inte enbart om forskning etcetera. Min fråga handlar om vad den svenska regeringen och utrikesministern avser att vidta för åtgärder. Som en självständig nation måste Sverige och den svenska regeringen ensidigt erkänna folkmordet på pontierna. Den svenska regeringen måste också lyfta upp frågan om erkännande av folkmordet på pontierna på EU-nivå samt i de pågående förhandlingarna om Turkiets EU-medlemsansökan. Det gläder mig att utrikesministern i sitt svar försäkrar att frågan om behandling av landets minoriteter har en framskjuten position såväl i Sveriges bilaterala dialog med Turkiet som i den politik Sverige driver genom EU. I min tidigare fråga lyfter jag specifikt upp situationen för den pontiska befolkningen i Turkiet i dag. Utrikesministern är fortfarande svaret skyldig på vad Sverige och EU gör för att skydda den pontiska minoritet som fortfarande förtrycks i Turkiet. Jag vill fråga utrikesminister Jan Eliasson:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska erkänna folkmordet på pontierna och för att frågan om folkmordet på pontierna förs upp på dagordningen i EU?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1854 besvarad av
den 30 juni
Svar på fråga 2005/06:1854 om Sveriges erkännande av folkmordet på pontierna
Utrikesminister Jan Eliasson
Tasso Stafilidis har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige ska erkänna folkmordet på pontierna och för att frågan om folkmordet på pontierna förs upp på dagordningen i EU.
Det osmanska rikets upplösning och upprättandet av en ny turkisk republik på dess ruiner drabbade flera etniska och religiösa grupper. De grekiska pontierna, som sedan antiken bebodde Svarta havets kuster, var liksom bland annat armenier och assyrier/syrianer en sådan grupp. I dag återstår endast spillror av den pontiska kulturen i det område som traditionellt utgjort dess högsäte.
Stora delar av den pontiska befolkningen utvandrade dock redan före första världskriget, bland annat till Ryssland. Andra lämnade Turkiet som en konsekvens av Lausannefördragets överenskommelse om en utväxling av turkar och greker. Detta omfattande och för flertalet framtvingade befolkningsbyte drabbade såväl muslimer i Grekland som ortodoxa greker i Turkiet mycket hårt.
Som framgick av mitt tidigare svar i samma fråga finns det dock oklarheter kring händelseförloppen i dessa tragedier liksom om hur våldet mot de drabbade ska rubriceras. Från svensk sida välkomnar vi signaler om Turkiets beredskap att medverka i internationella forskningsforum för att bringa klarhet i dessa frågor.
Vad gäller dagens situation räknas de pontiska ättlingar som bor kvar i Turkiet till den grekisk-ortodoxa religiösa minoriteten, med sin egen patriark i Istanbul. Den grekisk-ortodoxa minoriteten är en av tre religiösa minoritetsgrupper som traditionellt åtnjuter skydd enligt Turkiets tolkning av Lausannefördraget 1923. Att detta skydd respekteras av den turkiska staten är nödvändigt för att Turkiet en dag ska kunna bli EU-medlem.
Jag är övertygad om att den fortsatta EU-processen förblir den bästa drivkraften för fördjupad demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter i Turkiet, även för landets minoriteter. Från svensk sida verkar vi aktivt, såväl inom ramen för EU-förhandlingarna som i vår bilaterala dialog med Turkiet, för att dessa reformer ska fortsätta och genomföras ute i landet.
I detta sammanhang vill jag också lyfta fram regeringens Turkietprogram som inleddes förra hösten. Inom ramen för detta kan bland annat svenska enskilda organisationer och kommuner inleda samarbeten med turkiska motsvarigheter. Syftet med programmet är att stödja Turkiets EU-process, främja pluralism och öka de mellanfolkliga kontakterna. Ett 20-tal svenska organisationer är med i programmet som bland annat prioriterar minoriteters situation. Även den europeiska kommissionen har inlett ett liknande program som är öppet för samtliga EU:s medlemsländer.
Allt detta torde tjäna till att uppmärksamma de förhållanden och de historiska förlopp som Tasso Stafilidis aktualiserar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.