svenska ambassadernas rapporter om mänskliga rättigheter
Skriftlig fråga 2002/03:581 av Vestlund, Börje (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-02-24
- Anmäld
- 2003-03-03
- Besvarad
- 2003-03-05
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2003-03-07
- Svar anmält
- 2003-03-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 24 februari
Fråga 2002/03:581
av Börje Vestlund (s) till utrikesminister Anna Lindh om svenska ambassadernas rapporter om mänskliga rättigheterUtrikesdepartementet har beslutat att lägga ut samtliga rapporter från svenska ambassader om situationen för mänskliga rättigheter i världens olika länder. Detta är ett utomordentligt initiativ.
Det är också glädjande att det i dessa ambassadrapporter finns ett avsnitt som handlar om MR-situationen för homosexuella. Tyvärr är dock just detta avsnitt som regel mycket torftigt och saknas ibland helt. I exempelvis rapporten om Ryssland finns inte en rad om situationen för homosexuella i landet, trots att ambassaden i Moskva är en av Sveriges största ambassader. Ambassaden har inte heller återgivit någon relevant information när det gäller flera länder i Centralasien. Detta kan inte uppfattas på annat sätt än att ambassaden saknar kompetens inom HBT-området.
Jag vill därför fråga utrikesministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att öka kompetensen om homo- och bisexuellas samt transpersoners situation bland den ambassadpersonal som har att bevaka frågor om mänskliga rättigheter.
Svar på skriftlig fråga 2002/03:581 besvarad av
den 7 mars
Svar på fråga 2002/03:581 om svenska ambassadernas rapporter om mänskliga rättigheter
Utrikesminister Anna Lindh
Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka kompetensen om homo- och bisexuellas samt transpersoners situation bland den ambassadpersonal som har att bevaka frågor om mänskliga rättigheter.
Jag vill inledningsvis betona att kampen mot diskriminering på grundval av sexuell läggning är en prioriterad fråga i den svenska politiken avseende mänskliga rättigheter. Sverige, och EU, tar upp frågan såväl i multilaterala fora som i bilaterala kontakter med andra länder. Genom ett svenskt initiativ i FN:s kommission för mänskliga rättigheter antogs år 2000 för första gången en resolution som uttryckligen berör denna fråga. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) kommer att ingå i den svenska delegationen till årets möte av FN:s kommission för mänskliga rättigheter som börjar i Genève senare denna månad. Vid mötet kommer HomO att föra fram svenska ställningstaganden i denna viktiga fråga.
I år var det första gången vi lade ut rapporter om mänskliga rättigheter på Internet. Publiceringen på hemsidan har varit en framgång. Det uppstod dock vissa inkörningsproblem i samband med lanseringen. Några få rapporter saknades och i några rapporter saknades även vissa avsnitt. Vi är medvetna om att avsnitten om homo-, bi- och transsexuellas situation inte kom med i några av rapporterna. Det är olyckligt att denna fråga inte har belysts på ett adekvat sätt i samtliga rapporter. Vi har en ambition att kontinuerligt förbättra rapporternas kvalitet. Den beställning som kommer att gå ut inför 2003 kommer att ta upp de brister som uppmärksammats i samband med 2002 års rapporter. Frågan om homo-, bi- och transsexuellas situation tillhör de områden som bör belysas mer fullständigt i den kommande rapporteringen.
En omfattande utbildningssatsning om mänskliga rättigheter pågår på Utrikesdepartementet. Syftet är att öka kunskapen om mänskliga rättigheter hos all relevant personal på alla nivåer. Diskrimineringsfrågor utgör ett viktigt inslag i denna utbildning. HomO deltog nyligen i ett utbildningsavsnitt för unga diplomater där frågan om homo-, bi- och transsexuella personers rättigheter belystes. Utbildning inom denna viktiga fråga pågår inom Utrikesdepartementet och den kommer att fortsätta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.