svensk rovdjurspolitik
Skriftlig fråga 2004/05:1439 av Johansson, Jörgen (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Anmäld
- 2005-04-19
- Besvarad
- 2005-04-27
- Svar anmält
- 2005-04-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 april
Fråga 2004/05:1439
av Jörgen Johansson (c) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om svensk rovdjurspolitikLänsstyrelser, Världsnaturfonden och svenska jägare är några av de i raden som kräver förändring av svensk rovdjurspolitik. Avståndet, och därmed förståelsen, mellan de människor som direkt berörs av rovdjuren och de som lever i en rovdjursfri tillvaro är mycket stor. Tyvärr är dessutom en alltför stor del av beslutsfattarna för långt ifrån verkligheten i rovdjursfrågan.
Behovet av avskjutning av rovdjur, skyndsamt införande av nödvärnsrätten samt omprövning av numerären av rovdjur är stort. Tyvärr framstår regeringens hantering av frågan som avvaktande och handlingsförlamad. Innebörden blir en utarmning av andra arter vid sidan av den oro som många människor i bland annat "varglandet" känner.
Min fråga till ministern är:
Vad avser ministern att göra för att öka förståelsen mellan de som direkt berörs av en alltmer ökande och okontrollerbar rovdjursstam och de som tror sig värna en biologisk mångfald genom värnandet av rovdjuren?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1439 besvarad av
den 27 april
Svar på fråga 2004/05:1439 om svensk rovdjurspolitik
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Jörgen Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att öka förståelsen mellan de som direkt berörs av en alltmer ökande och okontrollerbar rovdjursstam och de som tror sig värna en biologisk mångfald genom värnandet av rovdjuren.
Sverige har genom beslut i riksdagen, senast om en sammanhållen rovdjurspolitik våren 2001, och genom internationella åtaganden förbundit sig att bevara arter som naturligt förekommer i landet i sådant antal att de långsiktigt finns kvar. Detta är ett ansvar som vi har till kommande generationer.
Den omfattande intervjuundersökning som nyligen redovisades av Fjällmistra visar att det finns ett starkt stöd för den förda rovdjurspolitiken och förtroende för de myndigheter som ansvarar för rovdjursförvaltningen. Detta gäller såväl nationellt som på det lokala planet, men det finns också på sina håll lokala opinioner som har en negativ inställning till politiken och förvaltningen.
Även om det finns områden som har tätare bestånd av rovdjur är spridningen av de olika arterna sådan att åtminstone någon art av de stora rovdjuren finns i större delen av landet. Exempelvis håller lodjuren på att etablera sig i södra Sverige. Lodjuren sprider sig emellertid långsammare än vad till exempel varg gör. För att få en vidare spridning förefaller det därför vara en riktig bedömning att eftersträva tätare populationer i vissa områden. Detta är en erfarenhet man också gjort i andra länder i Europa.
I samband med riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik ökades resurserna för förebyggande åtgärder, bland annat för att kunna uppföra elstängsel med mera som skydd för tamboskap. Trots en ökande vargstam har inte rovdjursskadorna ökat i någon nämnvärd omfattning. De förebyggande åtgärderna har följaktligen haft en god effekt. De anvisade medlen räcker nu för både förebyggande åtgärder och för att ersätta skadorna av de stora rovdjuren.
En ökad dialog kring rovdjursfrågor är viktig. Därför har regionala rovdjursgrupper med en bred representation av intressenter inrättats. Sådana grupper finns nu i samtliga län där det finns fasta rovdjursstammar. För att få en lokal anpassning har varje länsstyrelse fått avgöra den närmare organisatoriska lösningen. Jag har erfarit att man gjort ändringar av sammansättningen på vissa håll för att skapa bättre balans mellan olika åsiktsriktningar. Dessa grupper utför enligt min uppfattning nu ett viktigt arbete i den lokala förankringen beträffande rovdjursfrågor.
Som ett led i det regionala arbetet har samtliga berörda länsstyrelser upprättat eller håller på att utforma regionala förvaltningsplaner för de stora rovdjuren. Planerna har bland annat varit föremål för diskussioner i de regionala rovdjursgrupperna.
Rovdjursinventeringar utförs numera i större delen av landet varför det tillsammans med den forskning som bedrivs på de stora rovdjuren successivt byggs upp en god kunskap om rovdjursstammarna och deras utveckling. Kunskap är nämligen en viktig förutsättning för en ökad förståelse mellan olika uppfattningar kring rovdjursförvaltningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.