studiemedelssystemet
Skriftlig fråga 2001/02:617 av Lindgren, Sylvia (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-01-28
- Anmäld
- 2002-02-05
- Besvarad
- 2002-02-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 januari
Fråga 2001/02:617
av Sylvia Lindgren (s) till utbildningsminister Thomas Östros om studiemedelssystemetDet livslånga lärandet blir allt viktigare. Ska människor kunna konkurrera om jobben i det framväxande "k-samhället" så blir möjligheterna till en ständig kompetensutveckling allt viktigare. För de allra flesta kräver detta ett stöd för att man ska klara försörjningen under studietiden. Så ville en 45-årig tvåbarnsmor göra. Till hennes glädje antogs hon av socialhögskolan i förvissning om att hon skulle beviljas ett lån från CSN för den 140 veckor långa utbildningen. Hennes studier på högskolan var välplanerade. Genom Komvuxstudier fick hon den formella kompetensen. Ersättning under studietiden var stöd genom det särskilda vuxenstudiestödet, Svuxa.
Men där tog det stopp. Det visade sig att hon gick en förskollärarutbildning för ca 20 år sedan och har därför en del av ett tidigare studielån att betala. Hon fick avslag och erbjöd sig att betala tillbaks det gamla lånet. Det skulle hon kunna göra men det skulle ändå inte ge någon rätt till stöd för hela den planerade kursen. Kvinnan har rätt till ett lån för 3 terminer till en kurs som omfattar 7 terminer. Bidragsdelen skulle hon få, ett belopp om 2 600:-, men det klarar hon ju sig inte på.
Min fråga är vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att studiefinansieringssystemet ska var så flexibelt att möjligheterna för ett verkligt livslångt lärande stärks?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:617 besvarad av
den 6 februari
Svar på fråga 2001/02:617 om studiemedelssystemet
Utbildningsminister Thomas Östros
Sylvia Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att studiestödssystemet ska vara så flexibelt att möjligheterna för ett verkligt livslångt lärande stärks.
Jag delar naturligtvis frågeställarens uppfattning att det livslånga lärandet blir allt viktigare i det moderna kunskapssamhället. Det reformerade studiestödssystem som trädde i kraft den 1 juli 2001 lägger en god grund för detta.
Sverige har ett av världens mest förmånliga studiestödssystem. Den 1 juli förra året höjdes bl.a. den generella bidragsdelen i studiemedlen med 482 kr till 2 482 kr per månad. Lånedelen minskade i motsvarande mån. Personer som är minst 25 år och studerar på grundskole- eller gymnasienivå kan få ett studiebidrag som motsvarar 82 % av totalbeloppet eller 5 900 kr per månad. Oavsett utbildningsnivå kan personer som är minst 25 år under vissa villkor få tilläggslån på ca 1 600 kr per månad. Studiemedlen blir även pensionsgrundande. Reformeringen av studiestödssystemet innebär också att åldersgränsen för att kunna beviljas studiemedel har höjts från 45 till 50 år. Från 51 till 55 års ålder kan bidragsdelen i studiemedlet lämnas under maximalt 120 veckor (tre år) till den som deltar i yrkesinriktad utbildning inom områden där det råder brist på utbildad arbetskraft.
En bärande princip i det nya studiestödssystemet är att studielån ska kunna betalas tillbaka. Därför bör en alltför stor skuldbörda för den studerande undvikas. Det är sålunda rimligt med vissa begränsningar av antalet terminer som den enskilde kan få studiemedel. Samhällets resurser är också begränsade, varför en prioritering måste göras. För att minimera riskerna för en alltför betungande återbetalningsbörda för den enskilde, är lånemöjligheten begränsad från 41 års ålder. Detta möjliggör ändå studier med fullt studiemedel under tre år med början vid 46 års ålder under förutsättning att lånedelen i studiemedlet inte använts tidigare. Riksdagen har ställt sig bakom denna bedömning.
I detta sammanhang vill jag även framhålla att det reformerade studiestödssystemet innehåller inslag som förstärker de studerandes rättssäkerhet. Den 1 maj 2001 inrättades Överklagandenämnden för studiestöd som har till uppgift att pröva överklaganden av Centrala studiestödsnämndens (CSN) beslut.
Inom vuxenutbildningsområdet har regeringen lagt fram propositionen Vuxnas lärande (prop. 2000/01:72) som innehåller förslag till förbättringar av möjligheterna till studier senare i livet. Riksdagen fattade beslut därom i maj 2001. Bl.a. beslutades att ett nytt riktat statsbidrag för kommunal vuxenutbildning ska införas från den 1 januari 2003. Statsbidraget beräknas ge totalt 54 000 utbildningsplatser. Vidare beslutades att ett nytt vuxenstudiebidrag införs inom det nya studiemedelssystemets ram, motsvarande 100 eller 122,5 % av studiemedelsbeloppet. Detta bidrag ska kunna lämnas till personer som saknar treårig gymnasieutbildning, är minst 25 år och är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet eller som har vissa funktionshinder. Bidraget kan beviljas för utbildning på grundskole- eller gymnasienivå under högst 50 veckor utöver den tid som gäller för studiemedel i övrigt på den aktuella nivån. För varje kommun ska en ekonomisk ram beräknas för stödet. Under mars månad avser regeringen att lämna förslag till riksdagen om detaljutformningen.
Det livslånga lärandet är en utbildningspolitiskt central fråga. I det kunskapssamhälle som håller på att utvecklas blir det livslånga lärandet en nödvändighet för alla människor. Vi måste vara öppna för att inhämta nya kunskaper hela livet. Det måste därför finnas en helhetssyn på utbildningsväsendet som möjliggör studier oavsett var i livet man än befinner sig.
Ansvaret för att finansiera det livslånga lärandet kan dock inte enbart bäras av statsmakterna. Arbetsgivarna har också ett ansvar, liksom den enskilde. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att skapa ett system för finansiering av individuell kompetensutveckling som kan komplettera den kompetensutveckling som arbetsgivaren ansvarar för såväl som möjligheten till arbetsmarknadsutbildning och studier inom det reguljära utbildningsväsendet med studiestöd.
Mot denna bakgrund avser jag inte i nuläget att vidta några åtgärder med anledning av Sylvia Lindgrens fråga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.