Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

studiemedel

Skriftlig fråga 2001/02:863 av Wälivaara, Erling (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-08
Anmäld
2002-03-12
Besvarad
2002-03-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 mars

Fråga 2001/02:863

 av Erling Wälivaara (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om studiemedel

Det är en ny termin men samma visa för landets studerande. 19 000 studenter hade i förra veckan ännu inte fått sina studiemedel utan är hänvisade till privata lån. Vilken annan löne- eller bidragstagare skulle acceptera att behöva vänta på utbetalningarna i månader som de studerande får göra?

I propositionen Den öppna högskolan (2001/02:15), framställs regeringens ambition som att bredda rekryteringen till högskolan. Erfarenhet visar att ungdomar från studieovana hem ser studielånstagandet i sig som ett hinder. I nuvarande situation, där det dessutom är osäkert när man får sitt lån, är det uppenbart att nuvarande förhållanden bidrar till en social snedrekrytering. Det finns ett glapp mellan regeringens retorik och praktiska politik. Regeringens handfallenhet gentemot CSN:s problem kan tolkas som ett medgivande till att högskolestudier i första hand ska bedrivas av ungdomar med välbärgade föräldrar där möjligheten till privata lån är enklast.

Centrala studiestödsnämnden, CSN, hinner inte med att behandla alla ansökningar i tid. Man har visserligen införskaffat en kraftfull telefonväxel för att kunna bemöta alla klagomål. Men när kommer nästa steg, att åtgärda problemen i sig? CSN klarar uppenbarligen inte att fullgöra sin uppgift, eftersom man inte åtgärdar problemen. En lösning är att ta hjälp av näringslivet som har erfarenhet av att bedriva effektiv verksamhet.

Vad avser ministern göra för att studiemedlen ska nå studenterna inom rimlig tid?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:863 besvarad av

den 13 mars

Svar på fråga 2001/02:863 om studiemedel

Utbildningsminister Thomas Östros

Erling Wälivaara har frågat mig vad jag avser att göra för att studiemedlen ska nå studenterna inom rimlig tid.

Jag delar naturligtvis frågeställarens uppfattning att studenterna har rätt att kräva en snabb handläggning av sina studiemedelsansökningar från Centrala studiestödsnämndens sida. CSN har nyligen fått nya resurser för att förbättra sin service. Jag förutsätter att myndigheten, nu när det reformerade studiestödet är infört, fortsätter arbetet med att effektivisera sin ärendehantering.

Högskolans nybörjare har vanligen inga problem att få sina studiemedel utbetalda. CSN behöver i deras fall t.ex. inte göra någon resultatprövning och handläggningen kan i stor utsträckning ske maskinellt varför beslut om studiestöd kan fattas inom relativt kort tid. De längre handläggningstiderna drabbar i första hand andra studerande än ungdomar som avser att påbörja studier inom högskolan.

Under det senaste året har CSN stått inför två omfattande förändringar som ställt stora krav på myndigheten. För det första har införandet av det nya studiestödssystemet, som trädde i kraft den 1 juli 2001, ställt stora krav på teknikutveckling, internutbildning och fördelning av de personella resurserna. För det andra har inrättandet av ett kundcenter och ett helt nytt ärendehanteringssystem inneburit stora omställningar i arbetsorganisationen för CSN:s anställda. Nu är det angeläget att CSN förmår att fullt ut utnyttja de fördelar som det nya arbetssättet möjliggör. Jag avser att mycket noga följa utvecklingen inom myndigheten framöver.

Syftet med ett kundcenter i Kiruna är att svara på frågor och att vid behov lotsa samtalen vidare till handläggare i övriga delar av CSN-organisationen. Kundcentret hanterar i dag ca 8 000 telefonsamtal per dag. Den senaste siffran jag fått om telefontillgängligheten var att myndigheten i dag besvarar över 90 % av telefonsamtalen inom två minuter.

Frågeställaren tycks mena att en överföring av CSN:s uppgifter på det privata näringslivet skulle effektivisera handläggningen. Studiestödssystemet lämpar sig dock illa för att skötas av t.ex. bankväsendet. För det första är det olämpligt att överlåta offentligrättslig verksamhet som innefattar myndighetsutövning på exempelvis privata banker. För det andra finns det inget som talar för att privata banker skulle sköta dessa uppgifter till en lägre kostnad än CSN. För det tredje är det stora skillnader mellan studielån och banklån. För de senare krävs säkerhet av något slag. Skulle bankerna få avgöra lånevillkoren skulle tryggheten för studenterna minska kraftigt jämfört med det system som riksdagen beslutat om. Mycket talar för att den sociala snedrekryteringen skulle öka i ett sådant system.

Det är heller inte utbetalningen av pengarna som är problemet. Det som kräver särskild kompetens och stora handläggningsresurser är i stället den prövning som föregår beviljningen. Det är knappast troligt att bankerna är beredda att ta på sig denna myndighetsutövning, inte ens om det skulle gå att finna lösningar på de rättsliga och avtalsmässiga sidorna av saken. Riksdagen har också under flera år avslagit liknande krav.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.