stödet till humanitär minröjning
Skriftlig fråga 2002/03:600 av Jóhannesson, Berit (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-03-03
- Anmäld
- 2003-03-04
- Besvarad
- 2003-03-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2003-03-14
- Svar anmält
- 2003-03-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:600
av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Jan O Karlsson om stödet till humanitär minröjningFör ett år sedan lämnade jag in en skriftlig fråga (2001/02:858) till statsrådet Jan O Karlsson om vilka åtgärder han var beredd att vidta för att stödet till humanitär minröjning inte ska fortsätta att minska. Statsrådet skrev i sitt svar att det inte är "korrekt att tala om en trend i riktning mot minskat svenskt bistånd till mininsatser". I ett svar på ytterligare frågor från undertecknad (2002/03:21 och 2002/03:22) i höstas underströk statsrådet på nytt att "det inte råder någon nedåtgående trend i det svenska minstödet". Statsrådet poängterade att Sverige under perioden 1991@2000 var den fjärde största givaren i världen till humanitär minhantering och att "Sverige avser att bibehålla denna höga ambitionsnivå". Nu visar information från Sidas statistiska databas att statsrådet hade fel och att Sidas bistånd till humanitär minröjning sjönk kraftigt under år 2002, till 64,8 miljoner kronor. Detta ska jämföras med 95,9 miljoner kronor år 2001, 107,9 miljoner 2000 och 75,3 miljoner 1999. Regeringen har nyligen antagit en minpolicy och det har slagits fast att Räddningsverket ska vara Sveriges operativa aktör avseende humanitär minröjning. Ska Sverige fortsätta att vara en betydande aktör inom humanitär minröjning, måste frågan prioriteras.
Jag vill fråga statsrådet Jan O Karlsson:
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att Sidas stöd till humanitär minröjning återgår till den budgetnivå som gällde åren 1999@2001?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:600 besvarad av
den 14 mars
Svar på fråga 2002/03:600 om stödet till humanitär minröjning
Statsrådet Jan O Karlsson
Berit Jóhannesson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa att stödet till humanitär minröjning inte ska fortsätta att minska.
Låt mig inleda med att understryka att det mänskliga lidande och de hinder för utveckling som orsakas av antipersonella minor och oexploderad ammunition är allvarligt. Mycket arbete har gjorts. Samtidigt återstår ett viktigt och långsiktigt internationellt arbete för att minska minornas förödelse i mindrabbade länder. Sverige spelar en viktig roll i detta arbete.
Stöd till humanitär minhantering är en viktig fråga för det svenska utvecklingssamarbetet. Som Berit Jóhannesson riktigt påpekar har Sveriges stöd till minröjningsprojekt pendlat mellan 1999 och 2001 från 75,3 till 107,9 miljoner kronor. Sidas totala stöd till humanitär minhantering uppgick under 2002 till 64,8 miljoner kronor. Därtill utbetalade Utrikesdepartementet 3 miljoner kronor till United Nations Mine Action Service under 2002 med syfte att stödja samordning och koordinering av FN-systemets insatser inom minområdet. Utrikesdepartementet gav även 3 miljoner kronor till Geneva International Centre for Humanitarian Demining (GICHD) under 2002 för insatser inom forskning på minområdet, minhantering i fält samt arbete med att implementera Ottawakonventionen. Det sammanlagda svenska stödet till minhantering uppgick därmed till drygt 70 miljoner kronor under 2002.
Som jag nämnde i oktober då Berit Jóhannesson ställde en likartad fråga i riksdagen finns det en rad faktorer som påverkar Sveriges faktiska åtaganden och utbetalade belopp.
De totala åtagandena kan variera från år till år beroende på vilka insatser som påbörjas och avslutas. Detta kan leda till att det uppstår fluktuationer i utbetalningsnivån på kort sikt. Under 2001 avslutades bland annat två större minprojekt i Nicaragua och i Mozambique, vilket delvis kan förklara nedgången under 2002.
Det finns även en hel del svenska finansierade mininsatser som inte finns redovisade som sådana. Sverige ger i ökad utsträckning icke öronmärkta rambidrag till internationella organisationer, såsom Internationella Röda Kors-kommittén (ICRC), UNDP:s Trust Funds, UNICEF samt bidrag genom EU:s handlingsplan för minhantering. Då bidragen är icke öronmärkta har mottagarna ingen skyldighet att rapportera specifikt hur den enskilde givarens medel allokerats. Detta är ett medvetet agerande från vår sida då organisationerna därmed får möjlighet att arbeta mer flexibelt och kan allokera medel till de områden som behöver det mest.
Karaktären på svenskt humanitärt minhanteringsstöd har även ändrats de senaste åren. I enlighet med svensk politik på minområdet stödjer vi i dag i större utsträckning mindrabbade länders egen kapacitet att hantera minproblemen vilket i många fall på kort sikt är mindre kostsamt än de högteknologiska lösningar som tidigare finansierats. Att stödja uppbyggnad av den lokala kapaciteten och lokalt ägandeskap är ytterst viktigt om vi ska bidra till att lösa minproblemet på ett bärkraftigt sätt.
Att fokusera debatten på utbetalningsnivåer kan av dessa anledningar ge en missvisande bild av Sveriges åtaganden på det humanitära minområdet. Det är regeringens avsikt att det samlade svenska engagemanget för humanitär minröjning ska ligga på en fortsatt hög ambitionsnivå. Kvalitet och långsiktighet bör styra det svenska humanitära minstödet!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.