stöd till kvinnors val av arbete

Skriftlig fråga 2001/02:273 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-23
Anmäld
2001-11-27
Besvarad
2001-11-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 november

Fråga 2001/02:273

av Carina Hägg (s) till statsrådet Mona Sahlin om stöd till kvinnors val av arbete

Arbetsförmedlare tar allt oftare upp familjerelaterade problem för vissa invandrarkvinnor. Hur förhåller man sig när maken eller fadern följer med den arbetssökande kvinnan till förmedlingen och har styrande synpunkter på jobb och praktikplatser? Det förekommer alltför ofta att maken eller fadern vill bestämma åtgärder och arbetsplats åt kvinnan. En del kulturella skillnader sitter djupt medan andra är lättare att överbrygga med god information. Jag får exempel på kvinnor som egentligen inte står till arbetsmarknadens förfogande då de inte får ta någon anställning alls för männen i familjen. Det handlar om kulturkrockar, att kvinnan kan få en bättre anställning än mannen, det handlar om makt och mansrollen. En del män kräver att hustrun ska arbeta på samma arbetsplats som de själva arbetar på. Att avstå från arbetslivet för att familjen säger nej gör att kvinnan riskerar att mista arbetslöshetsersättningen. För de kvinnor som inte har arbetslöshetsersättning utan i stället har socialbidrag ska det ske en dialog med sociala myndigheter.

Vi politiker bör uppmärksamma dessa kvinnors situation. Vara tydliga i vårt stöd till de kvinnor som både vill arbeta och själva välja yrke. Samtidigt ska vi ge stöd till arbetsförmedlare som i sitt dagliga arbete möter frågan.

Min fråga till ministern är om Mona Sahlin vidtagit stödjande åtgärder för invandrarkvinnor vars egna val på arbetsmarknaden begränsas av manliga familjemedlemmar.

Svar på skriftlig fråga 2001/02:273 besvarad av

den 28 november

Svar på fråga 2001/02:273 om stöd till kvinnors val av arbete

Statsrådet Mona Sahlin

Carina Hägg har frågat vilka stödjande åtgärder jag vidtagit för invandrarkvinnor vars egna val på arbetsmarknaden begränsas av manliga familjemedlemmar.

Låt mig inledningsvis slå fast att ett jämställt samhälle med lika möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete är en av regeringens allra mest prioriterade uppgifter. Individen måste, oavsett kön eller etnisk bakgrund, ges reella möjligheter att själv fatta för sin framtid avgörande beslut, t.ex. rörande utbildning och arbete.

Samtidigt är förstås politikens räckvidd begränsad, inte minst när det gäller relationsmönster, vanor och normer som vi utvecklar i den helt privata sfären. Men det vi kan, ska och måste göra är att i den offentliga verksamheten @ inom arbetsmarknadspolitiken, men också inom barnomsorg och skola @ hävda kvinnors och mäns lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Arbetsförmedlingens arbetsformer och metoder ska präglas av individuell anpassning och flexibilitet och ta sin utgångspunkt i arbetsmarknadens krav. En effektiv och likvärdig service ska erbjudas alla arbetssökande oavsett kön. Regeringen har under de senaste åren arbetat aktivt för att utveckla arbetsförmedlingens arbetsformer i relation till den arbetssökande individen. Det arbetet kommer att fortsätta.

Av de uppgifter som finns tillgängliga för mig att döma förekommer det sällan att manliga släktingar följer med en arbetssökande kvinna till arbetsförmedlingen och har styrande synpunkter på jobb och praktikplatser. Kan den enskilde på grund av språksvårigheter inte själv föra sin talan i kontakterna med arbetsförmedlingen brukar i regel tolk anlitas. Manliga familjemedlemmar tillåts inte närvara vid platsförmedlings- eller vägledningssamtal utan den enskildes samtycke oavsett inbördes relation eller släktskap. I sammanhanget vill jag tillägga att man förstås bör vara försiktig med att dra slutsatser utifrån enskilda händelser. Det exempel som Carina Hägg lyfter fram, där männen i familjen hindrar en kvinnas rättigheter, skyldigheter och möjligheter att ta arbete, menar jag tillhör undantagen. Jag är övertygad om att de allra flesta människor vill komma ut i arbetslivet och bidra till sin och familjens försörjning genom arbete.

Mot bakgrund av det ovan anförda har jag inte funnit anledning att vidta några särskilda åtgärder i sammanhanget. Däremot kommer jag även i fortsättningen att medverka till att hålla debatten om alla människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället levande. Jag kan också utlova att regeringen med kraft kommer att fortsätta driva arbetet för att få ett jämställdhetsperspektiv att genomsyra alla politikområden.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.