stöd till föräldrar med handikappat barn
Skriftlig fråga 1999/2000:613 av Runegrund, Rosita (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-02-25
- Besvarad
- 2000-02-29
- Anmäld
- 2000-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 24 februari
av Rosita Runegrund (kd) till socialminister Lars Engqvist om stöd till föräldrar med handikappat barnEn undersökning gjord av Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar visar att belastningssmärtor och psykisk utmattning är mycket vanligt hos mammor till barn med rörelsehinder. Mycket tyder på att hälsotillståndet hos föräldrar till barn med rörelsehinder är avsevärt sämre än hos andra föräldrar.
För bara 20@30 år sedan vistades barn med svåra funktionshinder på institutioner. Tack vare olika handikappolitiska reformer kan barnen i dag leva hemma med sina familjer. Detta är givetvis en mycket positiv utveckling men kräver samtidigt att man på olika sätt stöder föräldrarna. Ett sådant stöd är t.ex. bostadsanpassningen som i dag inte fungerar tillfredsställande. Lagstiftningen är i stort utformad så att den riktar sig till en vuxen rörelsehindrad person i stället för att även beakta den speciella situation som en familj med ett handikappat barn befinner sig i. Vid behovsanalysen av olika stödformer bör man se till helheten, dvs. i detta sammanhang familjen.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta så att man vid behovsanalysen av stöd till föräldrar med handikappat barn ser till helheten, dvs. familjen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:613 besvarad av
den 29 februari
Svar på fråga 1999/2000:613 om stöd till föräldrar med handikappat barn
Socialminister Lars Engqvist
Rosita Runegrund har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta så att man vid behovsanalyser av stöd till föräldrar med handikappat barn ser till helheten, dvs. familjen.
De allra flesta barn med funktionshinder växer i dag upp med sina familjer. Jag håller med om att utformningen av samhällets stöd till både barnen och föräldrarna därför är av största betydelse för att stödja föräldrarna i omhändertagandet. Jag instämmer dock inte i uppfattningen att lagstiftningen lägger hinder i vägen för stöd till hela familjen. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ger t.ex. föräldrar till barn med omfattande funktionshinder rätt till avlastning i det egna hemmet. Barnet har rätt till korttidsvistelse utanför hemmet eller personlig assistans vid mycket omfattande behov av hjälp. Råd och stöd enligt LSS kan också ges både som insatser direkt till barnen och som ett stöd till föräldrarna i deras föräldraroll. Även socialtjänstlagen ger kommunerna en skyldighet att genom stöd och avlastning underlätta för anhöriga som svarar för omvårdnaden av barn eller vuxna med funktionshinder. Bostadsanpassningsbidraget ska vara ytterligare ett verktyg för att underlätta för den funktionshindrade att bo kvar hemma och är inte begränsat till anpassningar för vuxna.
Jag förstår dock av den undersökning som Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar gjort, och som också Rosita Runegrund hänvisar till, att många föräldrar är missnöjda med informationen om det praktiska och ekonomiska stöd de har rätt till. Jag antar därför att det i många fall inte är själva lagstiftningen utan informationen om stödet som brister. Dessutom visade Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder i sin slutrapport som lämnades till regeringen våren 1999 att det många gånger av olika orsaker brister i bemötande och kompetens hos den personal som familjerna möter. Inom regeringen diskuteras på vilket sätt såväl bemötandet och kompetensen hos personalen som informationen till familjer som har barn med funktionshinder kan förbättras. Jag återkommer till frågan i den nationella handlingsplan för handikappolitiken som regeringen avser att överlämna till riksdagen inom kort.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.