Stenebyskolan
Skriftlig fråga 1998/99:569 av Vänerlöv, Ingemar (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-04-22
- Anmäld
- 1999-04-27
- Besvarad
- 1999-04-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 april
I det Dalslandspaket som näringsminister Björn Rosengren tog fram för att delvis åtgärda arbetslösheten i Bengtsfors och Dalsland efter Lear Corporations nedläggning ingick 70 högskoleplatser vid Stenebyskolan i Bengtsfors kommun. Efter kontakter med Utbildningsdepartementet har man dock på Stenebyskolan fått klart för sig att 60 av de 70 högskoleplatserna skulle tas från de i dag befintliga 111 platserna. Därmed skulle skolan endast få behålla 51 platser inom ramen för fristående kompletterande utbildningar (= skolans grundutbildningar). Detta vore menligt för verksamheten eftersom en sådan organisation skulle innebära:
1.Att skolan inte kan starta grundutbildningen i smide igen. Av platsbrist har man ej kunnat starta denna utbildning de senaste två åren. Ett nordiskt smidescentrum utan grundutbildning måste anses vara helt fel.
2.Att den nuvarande textila grundutbildningen inte kan delas som planerat. Studenterna har efterfrågat en mer målinriktad grundutbildning.
3.Att skinnutbildningen, som är den enda i sitt slag i vårt land, skulle få så få elever att utbildningen skulle bli orimligt dyr, med andra ord slöseri med resurser.
Stenebyskolans bedömning är att om ej dess karaktär av hantverksutbildningscentrum, trots den planerade högskolestatusen, skall gå förlorad måste de ovan nämnda 51 platserna utökas till minst 80 stycken.
Avser utbildningsministern vidta åtgärder för att Stenebyskolan förutom de planerade högskoleplatserna tilldelas minst 80 platser inom ramen för fristående kompletterande utbildningar så att skolans hävdvunna karaktär av gediget hantverksutbildningscentrum ej riskerar gå förlorad?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:569 besvarad av
- Utbildningsminister Thomas Östros
den 28 april
Ingemar Vänerlöv har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att Stenebyskolan förutom de planerade högskoleplatserna tilldelas minst 80 platser inom ramen för fristående kompletterande utbildningar så att skolans hävdvunna karaktär av gediget hantverksutbildningscentrum ej riskerar att gå förlorad.
Stiftelsen Stenebyskolan har ansökt om tillstånd att utfärda konstnärlig högskoleexamen i konst och design avseende utbildning som i dag finns vid skolan. Högskoleverket avstyrkte detta i sitt yttrande. Göteborgs universitet är berett att ta ansvar för designutbildning på högskolenivå förlagd till Steneby. Därför anser regeringen att det bör ges möjlighet till att inom ramen för universitetet bedriva högskoleutbildning i Steneby. Högskoleverket anser att Stiftelsen Stenebyskolan av egen kraft inte kan beviljas tillstånd att utfärda konstnärlig högskoleexamen i konst och design.
Regeringen har därför som en planeringsförutsättning i budgetpropositionen 1999 (prop. 1998/99:1) inför år 2000 angivit att delar av Stenebyskolans verksamhet inom formgivning och design integreras med Göteborgs universitet. Av de 1 200 nya högskoleplatser som planeras tillföras universitet fr.o.m. hösten år 2000, är 60 beräknade inom designområdet och avsedda att förläggas till Steneby. Därefter har ytterligare tio högskoleplatser tillkommit i Dalslandspaketet. Detta innebär, som Ingemar Vänerlöv nämner i sin fråga, att ett antal årselevplatser vid Stenebyskolan omvandlas till högskoleplatser och att medel för ytterligare designutbildning tillförs Göteborgs universitet.
Stenebyskolans bedömning i dag är att dess karaktär som hantverksutbildningscentrum skulle gå förlorad om deras åtagande som kompletterande skola är mindre än 80 årselevplatser. Med detta i åtanke kommer regeringen att överväga ytterligare medel för platser inom ramen för Stenebyskolans verksamhet som kompletterande skola.
Regeringen avser att återkomma i frågan i budgetpropositionen för år 2000.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.