Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

statens ansvar för världsarvet

Skriftlig fråga 2001/02:31 av Ringman, Agneta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-09-26
Anmäld
2001-10-02
Besvarad
2001-10-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 september

Fråga 2001/02:31

 av Agneta Ringman (s) till kulturminister Marita Ulvskog om statens ansvar för världsarvet

Som ölänning känner jag glädje och stolthet över att södra Ölands odlingslandskap har placerats på världsarvslistan. Det betyder att en viktig del av Öland ingår i det som vi har ett särskilt ansvar för att lämna i arv till våra efterkommande. Ett antal värdefulla natur- och kulturhistoriska miljöer i vårt land ingår nu i världsarvslistan. Det lokala och regionala engagemanget är centralt. Men det är också angeläget att staten engagerar sig.

Artikel 27 i Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv måste tolkas som att staten har ett ansvar. Därför bör vi i Sverige klargöra statens roll när det gäller världsarven. Vad vill staten bidra med? Vad kan t.ex. Riksantikvarieämbetet göra? En grundläggande fråga är: Varför anser staten att det är viktigt att objekt i vårt land kommer med på världsarvslistan?

Jag vill fråga kulturministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att förtydliga statens ansvar för de svenska objekt som har placerats på världsarvslistan.

Svar på skriftlig fråga 2001/02:31 besvarad av

den 3 oktober

Svar på fråga 2001/02:31 om statens ansvar för världsarvet

Kulturminister Marita Ulvskog

Agneta Ringman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förtydliga statens ansvar för de svenska objekt som har placerats på världsarvslistan.

Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv förutsätter att anslutna nationer har fullgod organisation och lagstiftning för att kunna ta hand om de egna objekten på världsarvslistan. Den svenska lagstiftningen inom relevanta områden som kulturmiljö, miljö- och naturvård uppfyller således konventionens krav.

Självfallet kan de statliga satsningar som sker inom kulturmiljövård, miljö- och naturvård m.m. komma världsarven till godo. För att möjliggöra ökade insatser på kulturmiljöområdet föreslår regeringen i årets budgetproposition att området tillförs 57 miljoner kronor. Genom Miljö- och landsbygdsprogrammet inom EU finns möjlighet till stöd för åtgärder som avser främjande och bevarande av kulturarvet t.ex. på södra Öland.

Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och andra myndigheter som kommer i kontakt med världsarven har att ge information om gällande lagstiftning och möjligheter till ekonomiskt stöd. Dessa myndigheter ska också inom sina respektive områden svara för allmän rådgivning i frågor med anknytning till världsarven. Eftersom huvudansvaret för världsarvskonventionen inom Regeringskansliet ligger hos Kulturdepartementet, får Riksantikvarieämbetet ett samordningsansvar när det gäller berörda myndigheters information om lagstiftning, information om konventionen samt rådgivning i övrigt.

Agneta Ringman tar också upp frågan om ansvaret för information och utbildning om världsarven. Genom Svenska Unescosekretariatet, som är anknutet till Utbildningsdepartementet, görs insatser på nationell nivå. Jag vill dock understryka att huvudansvaret för information och utbildning för de olika världsarven är regionalt och lokalt.

Jag ser för min del för närvarande inget behov av att genom ytterligare föreskrifter reglera den ansvarsfördelning för världsarven som jag här har redovisat.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.