sprutbyten
Skriftlig fråga 2004/05:1617 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-16
- Anmäld
- 2005-05-17
- Besvarad
- 2005-05-25
- Svar anmält
- 2005-05-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 maj
Fråga 2004/05:1617
av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Morgan Johansson om sprutbytenÅr 2003 föreslog regeringens narkotikapolitiske samordnare Björn Fries att försöken med sprututbyten för narkomaner, som pågått i Skåne sedan 80-talet, skulle lagregleras och att liknande verksamhet skulle tillåtas över hela landet. Socialtjänstministern har nu lovat en proposition om detta till hösten.
Fries menade för två år sedan att internationell forskning ger stöd åt sprututbyten. Någon egen forskningsgenomgång har dock regeringen inte gjort. Det har däremot en expertgrupp, på uppdrag av ett antal folkrörelser, nu presterat. Resultatet, skriften Sprututbyte, presenterades på mässan Sverige mot narkotika i mars. Genomgången av totalt 143 vetenskapliga artiklar landar i slutsatsen att sprututbyten saknar säkerställd effekt på smittspridning. Vid sidan av smittspridning var Björn Fries främsta argument för sprututbytesverksamhet att denna möjliggjorde kontakt med narkomaner. Denna kontakt skulle användas till att motivera narkomanerna att söka behandling. Även detta resonemang vilade på antaganden utan faktamässig grund. Sedan dess, alltså under de två senaste åren, har sprutmottagningen i Malmö försökt arbeta enligt en sådan modell. En artikel i senaste numret av tidningen Narkotikafrågan visar att detta arbete har varit i stort sett fruktlöst. Av ca 1 000 klienter lyckas man bara motivera något tiotal per år.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att inför den utlovade propositionen göra någon egen forskningsgenomgång samt utvärdera kontaktverksamheten vid Skånes sprutmottagningar?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1617 besvarad av
den 25 maj
Svar på fråga 2007/08:1617 om sprutbyten
Statsrådet Morgan Johansson
Chatrine Pålsson har frågat om jag inför den utlovade propositionen om sprutbytesverksamhet avser att göra en egen forskningsgenomgång, samt utvärdera kontaktverksamheten vid Skånes sprutbytesprogram. Bakgrunden är en genomgång av studier om sprutbytesverksamhet som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) har gjort i skriften Sprututbyte, som presenterades på mässan Sverige mot narkotika i våras, och uppgifter i RNS tidning Narkotikafrågan.
Sprutbytesverksamhet är en kontroversiell fråga i Sverige, och jag är väl medveten om att det finns argument både för och emot. Jag har vid flera tillfällen under våren svarat på frågor som rör den aviserade lagändringen av sprutbytesverksamhet för injektionsmissbrukare, och i samband med det givit uttryck för min och regeringens inställning. Det är hög tid att reglera en verksamhet som i snart i 20 års tid bedrivits i Malmö och Lund under försöksliknande former. Internationell forskning ger ett starkt stöd för att sprututbyte faktiskt förebygger hepatit och hiv bland injektionsmissbrukare, vilket stöds av erfarenheterna i Malmö och Lund. Däremot finns det inget som tyder på oönskade effekter i form av till exempel ett ökat missbruk. Dessa slutsatser har nyligen bekräftats av en expertgrupp från WHO, som med stöd av ett internationellt forskarnätverk gått igenom över 200 studier som rör sprututbytesverksamhet. Mot bakgrund av den gedigna och samstämmiga kunskap som finns på området finns det enligt min mening ingen anledning att göra en egen forskningsgenomgång. Låt mig i det sammanhanget tillägga att flera av de studier som RNS hänvisar till i själva verket stöder programmens hivpreventiva effekt. Det är bara en fråga om hur resultaten tolkas.
Hiv kan spridas mycket snabbt bland injektionsmissbrukare också i Sverige. En undersökning bland heroinmissbrukare i Stockholm visar att 1984@1985 smittades över hälften av dem inom loppet av nio månader.
Jag delar Chatrine Pålssons uppfattning att det är mycket viktigt att följa upp insatser mot missbruk, och självklart också den verksamhet som sker vid sprutbytesprogrammen. Det är emellertid en komplicerad och långvarig process att bidra till och vidmakthålla motivation till behandling hos människor med ett tungt och långvarigt missbruk. Det ansvaret delar sprutbytesprogrammen med socialtjänsten, frivilligorganisationerna, kriminalvården och andra som kommer i kontakt med missbrukarna. Sprututbytesprogrammen har emellertid en särställning, eftersom de träffar så gott som samtliga injektionsmissbrukare. Därför är det glädjande att sprutbytesprogrammet i Malmö har etablerat en nära kontakt med beroendesjukvården, och kan erbjuda en person som besöker sprutbytesprogrammet en tid på avgiftningen inom 48 timmar. Vid kliniken i Malmö finns också tre dagar i veckan frivilligorganisationer som erbjuder kamratstöd, boende och behandling. I den proposition som till hösten kommer att överlämnas till riksdagen med förslag till lagreglering av verksamheten får Socialstyrelsen en viktig roll att dels meddela föreskrifter för verksamheten, dels följa upp den, bland annat ur det perspektiv som Chatrine Pålsson efterlyser. Lagförslaget innebär också att ett landsting som av smittskyddsskäl vill bedriva sprutbytesverksamhet ska redogöra för de samlade resurserna för avgiftning och vård i länet, samt hur landstinget och kommunerna planerar för att möta det ökade vårdbehov som kan bli en följd av sprututbytesprogrammet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.