sopförbränning och POPs
Skriftlig fråga 2000/01:1290 av Samuelsson, Marianne (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-22
- Besvarad
- 2001-05-30
- Anmäld
- 2001-06-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 maj
Fråga 2000/01:1290
av Marianne Samuelsson (mp) till miljöminister Kjell Larsson om sopförbränning och POPDen 22@23 maj i Stockholm kommer en internationell konvention att undertecknas av ca 120 länder. Stockholmskonventionen handlar om s.k. POP, svårnedbrytbara organiska miljögifter som ansamlas i näringskedjan. De länder som undertecknar konventionen åtar sig att minska och slutligen eliminera alla utsläpp av POP. Tolv ämnen och ämnesgrupper väljs ut som särskilt prioriterade för eliminering. Däri ingår bl.a. dioxiner, klorfenoler och klorbensener.
Nyligen har uppmärksammats att Östersjön från många olika källor drabbas av POP-utsläpp. En av dessa källor, där utsläppen dessutom ökar, är Cementas cementfabrik i Slite på Gotland. Utsläppen därifrån kommer från en ökad förbränning av sopor, bl.a. farligt avfall från Storbritannien. Cementa självt anger t.o.m. att deras internationella koncern, Heidelberger Zement AG, har fastslagit en policy att öka användningen av avfall som bränsle.
Utsläppsdata visar att utsläpp av både klorerade fenoler och bensener, ämnen som prioriteras särskilt i POP-konventionen, har ökat märkbart. För Sveriges trovärdighet i de internationella förhandlingarna är detta en katastrof.
Avser ministern vidta några särskilda åtgärder inför de internationella förhandlingarna om POP-konventionen, med anledning av den ovan beskrivna situationen med ökade svenska utsläpp av POP till Östersjön?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1290 besvarad av
Svar på frågorna 2000/01:1274 om sopförbränning och avfallspolitiken, 1275 om avfall från EU-länder till Sverige, 1276 om sopförbränning och dioxiner, 1277 om sopförbränning och ekologisk hållbarhet, 1278 om utsläppen av POP, 1279 om ärendeprövning för Cementa, 1280 om anmälan av proveldning och 1290 om sopförbränning och POP
Miljöminister Kjell Larsson
Ingegerd Saarinen har frågat mig om jag kan tänka mig några åtgärder för att förhindra utvecklingen i den svenska avfallspolitiken, t.ex. att avskaffa begreppet energiåtervinning ur lagstiftningen.
Matz Hammarström har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att hindra utvecklingen mot att Sverige tar emot en ökande mängd avfall från andra EU-länder.
Barbro Feltzing har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att utsläppen av dioxiner inte ska öka genom exempelvis ökad sopförbränning.
Gudrun Lindvall har frågat mig om hur jag avser agera för att förbränning av sopor för energiändamål inte ska hota visionen om ett ekologiskt hållbart samhälle, vilka åtgärder jag planerar att vidta för att minska och slutligen eliminera utsläppen av POP i enlighet med Stockholmskonventionen samt om jag avser att vidta några åtgärder för att begränsa möjligheten att använda begreppet proveldning vid förbränning av farligt avfall och för att avfallsförbränningen vid Cementas fabrik ska genomgå en grundlig miljöprövning.
Marianne Samuelsson har frågat om jag avser att vidta några särskilda åtgärder inför de internationella förhandlingarna om POP-konventionen, med anledning av situationen med ökade svenska utsläpp av POP till Östersjön.
Då alla dessa frågor rör avfallsförbränning och Stockholmskonventionen om POP har jag valt att besvara dem i ett sammanhang.
I propositionen 2000/01:130, Svenska miljömål @ delmål och åtgärdsstrategier, konstaterar regeringen att omställningen till ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall bör fortsätta enligt tidigare riktlinjer, dvs. mängden avfall för slutlig behandling och avfallets farlighet bör minska samtidigt som avfallet bör behandlas utifrån dess inneboende egenskaper. I den s.k. avfallshierarkin ingår att i högre utsträckning omhänderta avfallet genom återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning. Materialåtervinning ska prioriteras framför energiåtervinning när detta är miljömässigt motiverat.
Ett flertal åtgärder har vidtagits och kommer inom kort att vidtas för att målen ska kunna uppnås. Jag har dock fått vissa indikationer på att de åtgärder som har vidtagits inte fullt ut haft önskvärd effekt. I stället för en omställning av avfallshanteringen till flera typer av omhändertaganden högre upp i avfallshierarkin finns det tecken på att en alltför ensidig utbyggnad av avfallsförbränning håller på att ske på bekostnad av materialåtervinning och biologisk behandling. Jag ser därför behov av ytterligare underlag om hur omställningen fortgår för att bedöma om det behöver göras förändringar av de styrmedel som används i dag. Regeringen har därför redan beslutat om att inhämta ytterligare underlag genom utredningar och uppdrag som ska redovisas under hösten 2001.
Utredningen om vissa avfallsskattefrågor ska bl.a. göra en utvärdering och analys av de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att införa en skatt på förbränning av avfall. I Naturvårdsverkets uppdrag att utreda ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall ingår att redovisa en handlingsplan för att uppnå målen på avfallsområdet, att vid behov föreslå förändring av styrmedel för att stimulera en balanserad användning av avfallsbehandlingsmetoder och att undersöka vilken effekt vidtagna åtgärder på avfallsområdet haft för importen av avfall till Sverige. Utredningen om översyn av producentansvaret ska lämna förslag till hur systemen för uttjänta produkter bör utformas.
Stockholmskonventionen om s.k. POP, som undertecknades så sent som i förra veckan, omfattar tolv ämnesgrupper varav nio är bekämpningsmedel. Av de nio bekämpningsmedlen har tre aldrig varit tillåtna i Sverige. De övriga sex förbjöds mellan åren 1966 och 1980. Halter av dessa ämnen finns fortfarande i miljön, vilket beror på att grannländerna, framför allt det tidigare östblocket, senare förbjöd dessa eller fortfarande tillåter användning. Ämnet PCB förbjöds i Sverige 1978, men finns fortfarande kvar i miljön på grund av att ämnet är mycket svårnedbrytbart. Uppskattningsvis släpps upp till 100 gram dioxiner ut till luft varje år, varav 2 gram uppskattas komma från förbränning av hushållsavfall. Den höga standarden på svenska avfallsförbränningsanläggningar har medfört att dioxinutsläppen från avfallsförbränning har minskat med 98 % de senaste 10@15 åren. Det beslutade EG-direktivet om avfallsförbränning som kommer att gälla i Sverige från 2006 kommer att ställa ytterligare skärpta krav på utsläpp från avfallsförbränning. Ett arbete med att kartlägga och förhindra spridande av POP i miljön fortgår kontinuerligt. På förslag av regeringen har riksdagen ökat anslaget för miljöövervakning med ca 94 miljoner kronor för budgetåret 2001.
Angående frågan om miljöprövning och proveldning gäller bestämmelserna i miljöbalken om tillstånd och anmälan för miljöfarlig verksamhet. Anläggningar för förbränning av avfall är tillstånds- eller anmälningspliktiga beroende på avfallsslag och mängd. Verksamheten vid Cementas cementfabrik i Slite är tillståndspliktig. Ändringar av denna verksamhet är också tillståndspliktiga såvida ändringarna inte är mindre och inte innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Sådana mindre ändringar är i stället anmälningspliktiga. Bestämmelserna gäller oavsett om en verksamhet kallas proveldning eller liknande. Tillsynsmyndigheten kan vid sin bedömning av en anmälan finna att ändringen är tillståndspliktig och förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd för verksamheten. Jag är förhindrad att ha synpunkter på den bedömning som tillståndsmyndigheten och tillsynsmyndigheten gjort i det enskilda fallet. Jag anser att reglerna i miljöbalken är tillräckliga för att avfallsförbränningen vid Cementas fabrik ska genomgå en grundlig miljöprövning.
Sammanfattningsvis är mitt svar till frågeställarna att det i dagsläget inte är aktuellt med ytterligare åtgärder. Jag vill dock betona att målen för avfallshanteringen, med avfallshierarkin i spetsen, kvarstår. Mot bakgrund av resultatet av de pågående utredningar och uppdrag som kommer att redovisas till hösten, kommer jag sannolikt att föreslå nya åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.