Skatteverket som bedömare av investeringsbehov
Skriftlig fråga 2005/06:455 av Högström, Tomas (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-11-24
- Anmäld
- 2005-11-24
- Besvarad
- 2005-11-30
- Svar anmält
- 2005-11-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 24 november
Fråga 2005/06:455 av Tomas Högström (m) till finansminister Pär Nuder (s)
Skatteverket som bedömare av investeringsbehov
Frågan om vem som bäst kan bedöma ett företags investeringsbehov, företagaren själv eller Skatteverket, har fått förnyad aktualitet genom skattereglerna som blivit kända under namnet lex Uggla. I Dagens Industri den 22 november kan man läsa om företagaren Björn Lindberg. Hans kommentar till Skatteverkets beslut att upptaxera och straffbeskatta honom (genom skattetillägg på 40 %) är att ”de stjäl pengarna som vi hade behövt till ombyggnader och nya maskiner”.
”I 26 år har Björn Lindberg drivit den mekaniska verkstaden Ceka Metall i Kungsängen norr om Stockholm”, berättar DI och fortsätter: ”Företaget har alltid gått med vinst och Björn Lindbergs devis har hela tiden varit att låna så lite som möjligt till investeringar. ’Jag är kanske lite gammaldags men jag vill att företaget skall vara självförsörjande. Vinsterna har vi hela tiden sparat i företaget till nyinvesteringar’, säger Björn Lindberg”. Längre ned i artikeln berättar Björn Lindberg att ”vi behöver varenda krona för nyinvesteringar. Nu tvingas jag och min fru ta 86 000 kronor ur våra beskattade pengar för att betala förmögenhetsskatt på pengar som vi tänkt använda till investeringar”. ”Det är fruktansvärt att de kan behandla småföretag på det här viset. Vi känner oss oerhört orättvist behandlade”, avslutar Björn Lindberg.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till finansministern:
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att ändra lagstiftningen så att den inte godtyckligt drabbar företagare och deras möjligheter att investera i sin verksamhet och i förlängningen i nya jobb i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:455 besvarad av
den 30 november
Svar på fråga 2005/06:455 om Skatteverket som bedömare av investeringsbehov
Finansminister Pär Nuder
Tomas Högström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ändra lagstiftningen så att den inte godtyckligt drabbar företagare och deras möjligheter att investera i sin verksamhet och i förlängningen i nya jobb i Sverige.
Frågan är ställd mot bakgrund av den debatt som uppstått i samband med att ägare av onoterade aktiebolag har blivit förmögenhetsbeskattade för tillgångar som finns i bolagen.
Enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt ska aktier i onoterade bolag tas upp till beskattning. Vid beräkningen av vilket värde aktierna ska tas upp till ska emellertid bolagets tillgångar och skulder beaktas i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av aktieägaren. Eftersom rörelsetillgångar inte är förmögenhetsskattepliktiga innebär det i de allra flesta fall att onoterade aktier inte beaktas vid förmögenhetsbeskattningen. Finns det däremot kapitaltillgångar som inte kan anses ingå i bolagets rörelse kan aktieägaren bli skattskyldig för dessa.
Den aktuella bestämmelsen är ingalunda ny utan fanns redan innan den nuvarande förmögenhetsskattelagen trädde i kraft 1997. Syftet med bestämmelsen är dels att förhindra skatteundandraganden, dels att se till att direkt och indirekt ägande av aktier och andra värdepapper beskattas på ett likartat sätt. Om inte bestämmelsen fanns skulle en ägare av ett aktiebolag kunna undgå förmögenhetsskatt genom att lägga in förvaltningen av sina värdepapper i bolaget. Tillgångar i form av aktier och andra värdepapper skulle därmed kunna försvinna som underlag för förmögenhetsbeskattningen.
Jag är medveten om att det kan uppstå tolkningsproblem i de fall som det både finns rörelsetillgångar och kapitaltillgångar i ett bolag. Att det finns tillgångar i form av pengar, aktier och andra värdepapper i ett bolag behöver nämligen inte alltid betyda att det är fråga om kapitalförvaltning utan får många gånger anses ingå i vad som kan betraktas som normal likviditet i bolaget. Var gränsen mellan arbetande kapital och kapitalförvaltning ska dras får bedömas från fall till fall och är ytterst en fråga för de rättstillämpande myndigheterna, det vill säga Skatteverket och förvaltningsdomstolarna.
På frågan om vilka åtgärder jag avser att vidta vill jag först säga att det enligt min mening finns goda skäl för att vid förmögenhetsbeskattningen upprätthålla en gräns mellan arbetande kapital och kapitalförvaltning. För närvarande är jag inte beredd att föreslå några förändringar av den aktuella bestämmelsen men jag följer naturligtvis utvecklingen noga och lyssnar på de synpunkter som förs fram.
Som bekant avser regeringen framöver att göra en samlad översyn av skattesystemet. Enligt min mening är det naturligt att i det sammanhanget även analysera hur gränsdragningen mellan arbetande kapital och kapitalförvaltning i förmögenhetsbeskattningen fungerar i praktiken.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.