skadeståndet till brottsoffer
Skriftlig fråga 1997/98:422 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-02-10
- Anmäld
- 1998-02-16
- Besvarad
- 1998-02-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Ekonomiskt bistånd utges i de flesta kommuner endast till den person som är helt barskrapad. En kvinna som våldtagits, misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp kan tilldömas ett skadestånd för de skador hon utsatts för. Dessa brottsoffer hör sällan till de mer välbeställda. Om en drabbad kvinna som fått skadestånd tvingas söka ekonomiskt bistånd för sitt uppehälle, hänvisas hon till att i första hand att leva på skadeståndsersättningen. När den är slut, kontrolleras hur kvinnan använt pengarna. Eventuellt diskuteras om skadeståndet enligt socialbidragsnormen inte borde räckt längre. Följden blir att ekonomiskt bistånd kan nekas.
Ofta är skadestånden avsedda för att täcka terapikostnader och för att brottsoffret skall kunna gå vidare i sitt liv, men om de ska användas till det dagliga uppehället, förfelar skadeståndet sitt syfte. I lagstiftningen om utmätning (utsökningsbalken 5:7) skyddas skadestånd som är utbetalade för kränkning av den personliga integriteten från utmätning, under vissa förutsättningar (pengarna hålls avskilda etc). Här har lagstiftarna valt att ta hänsyn till skadeståndets personliga prägel så att det får gå före fordringsägares rätt att få sin skuld betald. Enligt min mening borde samma hänsyn gälla, när det gäller förhållandet ekonomiskt bistånd och ideella skadestånd som utdömts för sveda och värk och för psykiskt lidande.
Min fråga till statsrådet är:
Har regeringen för avsikt att vidta några åtgärder för att lösa det problem som åsyftas i frågan?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:422 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder i syfte att lösa de problem som uppstår i samband med att skadestånd till brottsoffer betraktas som inkomst vid prövning av rätten till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen.
Frågan berör den grundläggande utformningen av socialtjänstlagen och socialbidraget. Tanken bakom socialbidragssystemet är att det skall ses som en sista utväg för enskilda eller familjer som av olika skäl inte kan försörja sig på annat sätt eller då inkomsten inte räcker till. Detta innebär att man i första hand måste tillgodose sitt behov med sina egna inkomster eller realiserbara tillgångar. I princip gäller det alla slags inkomster och tillgångar såsom banktillgodohavande, fastigheter eller bil.
Jag har stor förståelse för det problem som enligt Ulla Hoffmann kan uppstå när en person som fått skadestånd för att ha varit utsatt för brott måste söka socialbidrag till sitt uppehälle. Det är dock viktigt att komma ihåg att socialbidraget alltid skall föregås av en individuell prövning. Socialtjänsten kan därför göra avsteg från grundprincipen att avräkna alla inkomster från socialbidragsbehovet om det anses motiverat i ett enskilt fall. Det kan t.ex. gälla en situation som den Ulla Hoffmann beskriver, där någon fått skadestånd som är avsett att täcka kostnader för en rehabilitering eller liknande som han eller hon behöver för att återgå till ett normalt liv. Jag vill gärna framhålla att den individuella behovsprövningen ställer stora krav på socialtjänstens förmåga att göra kloka och förnuftiga bedömningar. En viktig del i denna bedömning är att socialtjänstens bistånd skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.
Frågan är komplicerad och rör socialbidragets koppling till ett flertal andra inkomster eller tillgångar som en enskild kan ha samtidigt som han eller hon söker socialbidrag. En utredning, Brottsofferutredningen, arbetar nu med att utvärdera de insatser som har gjorts för brottsoffer under de senaste tio åren för att se vad som behöver göras för att förbättra situationen för dem. Utredningen har diskuterat det problem Ulla Hoffmann tar upp i sin fråga och kommer att behandla det i sitt betänkande som lämnas i slutet av mars i år. Jag vill avvakta denna utredning innan jag tar ställning till eventuella åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.