Sjuksköterskeflykten från landstingen
Skriftlig fråga 2016/17:633 av Cecilia Widegren (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-01-12
- Överlämnad
- 2017-01-13
- Anmäld
- 2017-01-17
- Svarsdatum
- 2017-01-25
- Sista svarsdatum
- 2017-01-25
- Besvarad
- 2017-01-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Enligt aktuella uppgifter i tidningen Vårdfokus ökar nu kraftigt andelen sjuksköterskor som säger upp sina anställningar i landstingen. Det handlar i vissa landsting om en fördubbling. Denna sammanställning jämför åren 2010, 2014, 2015 och 2016. Den ger därmed en översiktlig bild av den nuvarande personalsituationen inom vården i hela Sverige.
Situationen är i jämförelse med andra landsting/regioner allra mest bekymmersam i Uppsala läns landsting. De landsting/regioner med störst aktuella ökningar av sjuksköterskor som frivilligt säger upp sina anställningar återfinns i Västerbotten, Blekinge och Örebro. Tas hela tidsperioden 2010–2015 med i analysen är det Dalarna som står för den allra största ökningen, en tredubbling av antalet sjuksköterskor som säger upp sin anställning.
Sverige har i dag ungefär 3 500 fler läkare och 5 200 fler sjuksköterskor jämfört med år 2006. Antalet läkare som är sysselsatta inom den svenska vården har ökat från 25 425 läkare år 1995 till 39 524 läkare år 2013. Detta ger en ökning motsvarande 55 procent i reella tal, därtill en betydande ökning per capita.
Antalet sjuksköterskor har ökat från 85 263 år 1995 till 107 253 sjuksköterskor år 2013. Det är en ökning med 26 procent. Däremot minskar antalet undersköterskor långsamt, men trendmässigt. Trots fler utbildade läkare och sjuksköterskor än någonsin tidigare är personalsituationen inom vården alarmerande.
Regeringens propositionslista på nödvändiga viktiga vårdreformer är fortsatt tom. Några konkreta åtgärder för att möta utmaningar med till exempel nationella strategier eller handlingsplaner finns inte, trots halvtid i mandatperioden för regeringen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vilken analys gör ansvarigt statsråd av att andelen sjuksköterskor som nu säger upp sig ökar kraftigt, och vilka nya konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att vända den oroande utvecklingen?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:633 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2017/00231/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:633 av Cecilia Widegren (M) Sjuksköterskeflykten från landstingen
Cecilia Widegren har frågat mig vilken analys jag gör av att andelen sjuksköterskor som nu säger upp sig nu ökar kraftigt, och vilka nya konkreta årgärder jag avser att vidta för att vända den oroande utvecklingen.
Det är en allvarlig situation vi ser i svensk vård, även om den ser olika ut i olika delar av landet. Medarbetarna är vårdens viktigaste resurs och att ha en fungerande kompetensförsörjning är en förutsättning för en fungerande vård som ges efter behov. Det är därför jag som minister redan från början engagerat mig i kompetensförsörjningsfrågorna.
Det är dock arbetsgivarna, det vill säga landstingen, som ansvarar för att säkerställa en fungerande organisation och bemanning inom vården. Staten och regeringen kan bidra på ett övergripande plan för att förbättra förutsättningarna för kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården, bland annat som huvudman för universitet och högskolor samt genom ekonomiska stöd. Regeringen har tagit initiativ till en rad åtgärder som kan bidra till bättre kompetensförsörjning och jag går igenom några av initiativen nedan.
Regeringen avsätter en miljard kronor årligen, den så kallade professionsmiljarden, för att stärka och stimulera landstingens arbete med kompetensförsörjningsfrågor. Nytt för 2017 års överenskommelse är att 300 miljoner kronor årligen öronmärks för att ge fler sjuksköterskor möjlighet att specialistutbilda sig. Regeringen bereder också förslag från aktuella statliga utredningar, bland annat Effektiv vård (SOU 2016:2), som har potential att bidra till en långsiktigt förbättrad vård. Därutöver har regeringen gett ett flertal uppdrag till statliga myndigheter relaterat till kompetensförsörjningsfrågor.
Regeringen har också i två olika budgetar höjt de generella statsbidragen för landstingen, sammantaget med miljardbelopp årligen. Detta innebär ökade resurser för exempelvis att hantera kompetensförsörjningsfrågor.
Regeringen satsar även på en utbyggnad av utbildningar inom bristyrken för att kunna möta arbetsmarknadens och vårdens behov vilket bl.a. innefattar sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Regeringen har också stärkt Socialstyrelsens resurser för validering av utländska hälso- och sjukvårdsutbildningar för att de som kommer till Sverige med värdefull kompetens från vården i andra länder snabbare ska kunna börja arbeta och bidra i den svenska vården.
Min sammantagna bedömning utifrån vad som anförts ovan är att regeringen gör kraftfulla insatser som på olika sätt förbättrar kompetensförsörjningen i vården, men att det i slutändan är ett arbetsgivaransvar att säkerställa att det finns personal i tillräcklig utsträckning för att en god vård ska kunna ges. Frågor som rör lön, arbetsmiljö och anställningsvillkor påverkar också situationen, och dessa är tydliga arbetsgivarfrågor. Arbetsgivaransvaret i landstingen måste ytterst tas av de förtroendevalda på denna politiska nivå.
Stockholm den 25 januari 2017
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.