sextrakasserier
Skriftlig fråga 2001/02:842 av René, Inger (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-05
- Anmäld
- 2002-03-12
- Besvarad
- 2002-03-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 mars
Fråga 2001/02:842
av Inger René (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om sextrakasserierI ett påhittat exempel skriver jämställdhetsminister Margareta Winberg i ett flertal tidningar följande "plötsligt känner en hand på hennes ena bröst. Det är platschefen som klämmer henne hårt samtidigt som han leende säger att hon inte behöver se så ledsen ut och att hennes lön kanske kan bli bättre om hon är snäll mot honom". Detta "skulle kunna inträffa i en nära framtid om de förslag som moderaterna lämnat till riksdagen blev verklighet", skriver statsrådet.
Man kan fråga sig om statsrådet blundar för verkligheten. Följande tidningsrubriker är ett axplock ur den svenska pressen. I stället för att fabulera om hur det kan bli borde Winberg ta sig an verkligheten. Detta händer i vårt samhälle nu dvs. under en socialdemokratisk regering.
- 3 000 namn mot sextrakasserier @ Svenska Dagbladet den 6 februari 2002
- Praoelev sextrakasserad @ Bohuslänningen den 1 februari 2002
- Sexmobbare knäckte tjej @ Aftonbladet den 23 augusti 2001
- Sextrakasserier negligeras @ Dagens Nyheter den 27 maj 2001
- Sextrakasserier mot kvinnliga läkarstuderande @ Expressen den 9 juni 2000
Det Winberg skriver är en förolämpning mot alla dessa kvinnor som i dag utsätts för övergrepp. Det är inte försvarbart att ignorera dessa kvinnor och låtsas som om problemet inte existerar! Det finns många problem när det gäller jämställdheten, de sexuella trakasserierna är ett. Många unga kvinnor är oerhört rädda för att bli särbehandlade på olika sätt. Det är dessa problem som bör diskuteras, inte fabuleringar.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att ta itu med verkliga fall av sextrakasserier i stället för påhittade?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:842 besvarad av
den 12 mars
Svar på fråga 2001/02:842 om sextrakasserier
Jordbruksminister Margareta Winberg
Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ta itu med verkliga fall av sextrakasserier i stället för påhittade.
Inledningsvis vill jag påpeka att den debattartikel som Inger René hänsyftar till i sin fråga till mig, endast innehåller en redovisning av vad jag funnit då jag läst motionerna, 2000/01:A806, 2001/02:A228, 2001/02:A248, 2001/02:A318 och 2001/02:K420 som moderaterna lagt fram i riksdagen.
Jag vill betona att jag vidhåller min uppfattning att skrivningarna i ovanstående motioner skulle innebära en väsentlig försvagning av skyddet för de kvinnor som utsätts för sexuella trakasserier.
För att citera frågeställarens egna ord, anser jag att förslagen i dessa motioner "är en förolämpning mot alla dessa kvinnor som i dag utsätts för övergrepp. Det är inte försvarbart att ignorera dessa kvinnor och låtsas som om problemet inte existerar".
Sexuella trakasserier förekommer ofta. Undersökningar visar bl.a. att 41 % av alla kvinnliga poliser i Sverige har varit utsatta för trakasserier på grund av kön, ca 15 % har varit utsatta för trakasserier av sexuell natur. På arbetsplatser är det vanliga att mellan 10 och 20 % av de kvinnliga arbetstagarna är utsatta. Siffrorna ökar inom mansdominerade branscher. Av tillfrågade flickor på högstadiet och i gymnasiet svarade 48 % att de varit utsatta för sexuella trakasserier.
Jämställdhetslagens förbud mot sexuella trakasserier tar bl.a. sikte på att arbetsgivarna har en skyldighet att efter att ha fått kännedom om trakasserier, utreda dessa och vidta åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier.
I jämställdhetslagen finns även en bestämmelse om att arbetsgivare ska vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier.
JämO har utarbetat rekommendationer och förslag till policy för hur arbetsgivare kan hantera sexuella trakasserier och göra sin utredning.
Inom ramen för arbetet med likabehandlingsdirektivet pågår en process med att jämställa sexuella trakasserier och trakasserier med diskriminering på grund av kön.
JämO får årligen ca 15 anmälningar om sexuella trakasserier. Men mörkertalet är stort. Åtskilliga telefonsamtal i detta ämne leder aldrig till anmälningar. Därför krävs det utbildningsinsatser och mer kartläggning för att åstadkomma förändringar.
JämO har genomfört omfattande utbildningsinsatser mot sexuella trakasserier, i samarbete med facken och ibland även med arbetsgivarna. Insatser har t.ex. genomförts inom Polisen, försvaret, fastighetsbranschen, hotell- och restaurangbranschen och skolan. Under hösten 2000 genomförde JämO en informationskampanj riktad till högskolor och deras studenter.
På skolområdet har JämO utarbetat metoder för att motverka könsmobbning och sexuella trakasserier. Regeringen har tillfört särskilda medel till detta arbete som bl.a. använts för produktion av den video som framställts för elever och till en skolbokskonferens. Vidare har regeringen tillfört en miljon kronor till projektet Våga bryta mönstret. JämO har även producerat en handbok om sexuella trakasserier och en handbok om könsmobbning i skolan. Ett problem när det gäller utbildningar är bristen på kompetenta utbildare. Därför kommer JämO till hösten att arrangera en utbildning för utbildare i ämnet.
Från regeringens sida vet vi att många kvinnor och flickor dagligen främst på arbetsmarknaden och i samband med studier, men också i andra sammanhang, utsätts för olika former av sexuella trakasserier, därför har vi vidtagit en rad olika åtgärder inom flera områden för att stärka såväl skyddet som stödet för dessa. Som exempel kan nämnas de nya bestämmelser i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan som trätt i kraft den 1 mars i år genom vilken landets över 300 000 studenter erhåller ett rättsligt skydd mot diskriminering och trakasserier liknande de arbetsrättsliga bestämmelserna.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.