seniorboende
Skriftlig fråga 1998/99:199 av von Sydow, Tullia (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-17
- Anmäld
- 1998-12-21
- Besvarad
- 1999-01-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 december
Ett av målen för den nationella äldrepolitiken är att äldre skall kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.
För seniorer är det av stor betydelse att bostaden är så utformad att ett kvarboende är möjligt upp i hög ålder. Olika faktorer kan försvåra den enskildes möjligheter att klara sin vardag.
Antalet seniorer (65-plus) ökar snabbt. Det är därför av största vikt för både individen och för samhället att alternativa boendeformer finns för den åldrande befolkningen.
Det finns redan i dag seniorbostäder av olika slag, med och utan service och till olika kostnader för den enskilde.
En nyligen genomförd utvärdering av seniorbostäder visar att de boende är mycket nöjda. Det har blivit naturligt att bry sig om varandra och genom de tjänster och gentjänster som utväxlas har behovet av kommunala insatser kunnat skjutas på framtiden.
Frågan om seniorboendet borde inrymmas i den nationella äldrepolitiken och tas upp till en bred debatt i samhället. Olika modeller för seniorboende bör tas fram och prövas i samverkan mellan de berörda parterna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern:
Vad avser regeringen att göra för att undersöka betydelsen av ett seniorboende som förenar kvalitet med gemenskap och samhörighet och som därmed kan uppskjuta samhällets insatser.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:199 besvarad av
- Socialminister Lars Engqvist
den 13 januari
Tullia von Sydow har frågat mig vad regeringen avser att göra för att undersöka betydelsen av ett seniorboende som förenar kvalitet med gemenskap och samhörighet och som därmed kan uppskjuta samhällets insatser.
Den moderna äldreomsorgen i Sverige har byggts upp bl.a. utifrån målet att äldre skall kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. Undersökningar har också visat att denna ambition har starkt stöd bland de äldre själva. Utvecklingen under framför allt de senaste 15 åren har visat att denna målsättning i allt högre utsträckning har kunnat förverkligas. I dag kan inte bara friska äldre utan också många äldre med omfattande behov av vård och omsorg bo kvar hemma långt upp i åldrarna.
En viktig förklaring bakom denna utveckling är den successiva utbyggnaden av den kommunala hemhjälpen, även om hemhjälpens sociala innehåll kommit att minska kraftigt i volym under framför allt 1990-talets första år till följd bl.a. av den lågkonjunktur som rådde under dessa år. Vård och personlig omvårdnad har under denna period fått en alltmer framskjuten plats i hemhjälpen. I detta sammanhang vill jag också nämna utbyggnaden av servicehus, dagcentraler och annan liknande service i kommunerna som bl.a. har bidragit till att förebygga och förhindra social isolering bland framför allt äldre ensamstående. Tack vare det kommunala bostadsanpassningsbidraget har fysiska hinder i bostaden kunnat byggas bort för många äldre med funktionshinder vilket därmed möjliggjort för dem att bo kvar.
En väl utbyggd hemhjälp och andra socialt och praktiskt inriktade tjänster i kommunerna är en förutsättning för att kvarboendeprincipen skall kunna upprätthållas, men naturligtvis är det också så, precis som Tullia von Sydow påpekar, att äldre personer kan lösa sina behov av hjälp och stöd i hemmet utan att kommunala resurser eller anhörigas insatser behöver ianspråktas.
Den som vill flytta till ett boende som är anpassat för "seniorer" får i dag lösa sina behov inom ramen för den ordinarie bostadsmarknaden. Detta är dock i sig ingenting nytt. Olika former av seniorboende med varierande grad av hjälpinsatser för den enskilde har funnits under många år. Det förefaller dock som om seniorboendet har ökat i omfattning under framför allt 1990-talet. Tyvärr saknas statistik som kan ge en bild över denna utveckling.
För att vi skall kunna upprätthålla kvarboendeprincipen krävs att vi ytterligare kan öka tillgängligheten för äldre i det ordinarie bostadsbeståndet. Det krävs också att vi får fler äldrebostäder med hög kvalitet under kommunalt huvudmannaskap. Min bedömning är att satsningar på dessa typer av boenden ger ett bättre utfall när det gäller att fånga upp de enskildas behov. Jag tror också att det är en mer kostnadseffektiv strategi jämfört med satsningar på ytterligare kategoriboenden av typ seniorboende m.m. där kostnadsbilden fortfarande är oklar.
Mot denna bakgrund anser jag att samhällets resurser inom äldreområdet i första hand bör satsas på att bygga ut de förebyggande sociala, medicinska och omvårdnadsinriktade insatserna för äldre som bedrivs under kommunalt huvudmannaskap. Viktiga steg har redan tagits för att åstadkomma en kvalitetshöjning inom äldreomsorgen. Det är min förhoppning att de utökade statsbidragen till kommunsektorn tillsammans med det nya statsbidraget för ny- och ombyggnad av äldrebostäder kommer att göra det möjligt för kommunerna att påtagligt förbättra förutsättningarna för äldres boende, såväl i det ordinarie bostadsbeståndet som inom det särskilda boendet.
Regeringen har den 22 december 1998 beslutat tillkalla en parlamentarisk äldreberedning med uppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av äldrepolitiken. Beredningen har ett brett mandat. Frågor om boende och serviceinsatser för äldre utgör en av många frågeställningar som beredningen har möjlighet att belysa och ta ställning till. I det sammanhanget finns ingenting som hindrar att beredningen också belyser seniorboendet som boendeform för äldre. Det är dock en fråga för beredningens ordförande och ledamöter att ta ställning till.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.