Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Schengensamarbetet och passfrihet

Skriftlig fråga 1999/2000:1385 av Bargholtz, Helena (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-09-01
Besvarad
2000-09-15
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 september

Fråga 1999/2000:1385

 av Helena Bargholtz (fp) till justitieminister Laila Freivalds om Schengensamarbetet och passfrihet

Den europeiska unionen har som ett av flera mål att upprätta en väl fungerande, gemensam inre marknad. För att nå det målet ser unionen som en huvuduppgift att verka för att hindren för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas.

Schengensamarbetet tillkom för att kunna genomföra den fria rörligheten för personer inom EU. Schengenavtalet innebär att personkontrollerna tagits bort mellan de länder som deltar och att människor därför kan röra sig fritt inom Schengenområdet.

Nästa år blir Sverige medlem av Schengensamarbetet, men den fria rörligheten kommer dessvärre inte att kunna gälla fullt ut för svenska medborgare. I motsats till de flesta andra Schengenmedborgarna kommer vi inte att kunna resa fritt utan pass. Anledningen är att svenska medborgare saknar annan ID-handling än passet där medborgarskapet framgår. Det är bara att beklaga att Sverige ännu icke infört ett ID-kort med uppgift om medborgarskap som kan fungera som resehandling. För många svenskar är passfriheten nämligen en viktig symbol för den fria rörligheten inom EU och en betydelsefull faktor för deras inställning till hela Europasamarbetet.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att även svenska medborgare ska kunna åtnjuta passfrihet när Sveriges Schengeninträde väl blivit ett faktum?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1385 besvarad av

den 15 september

Svar på fråga 1999/2000:1385 om Schengensamarbetet och passfrihet

Justitieminister Laila Freivalds

Helena Bargholtz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att svenska medborgare ska kunna åtnjuta passfrihet när Sveriges Schengeninträde väl blivit ett faktum.

Det är alldeles riktigt, som Helena Bargholtz skriver i sin fråga, att Schengensamarbetet handlar om att genomföra den av EU:s fyra friheter som gäller fri rörlighet för personer, och att Schengensamarbetet i det avseendet innebär att personkontrollerna vid de inre gränserna upphör. Regeringen arbetar för att detta för Sveriges del, liksom för övriga nordiska länders, ska bli verklighet i mars 2001.

Schengensamarbetets grundtanke är just snabb och smidig rörlighet över de inre gränserna, utan flaskhalsar i form av personkontroller. Däremot har varje Schengenstat rätt att inne på sitt territorium enligt sin egen nationella rätt kontrollera att en resande har rätt att vistas där. Den som är medborgare i en EU- eller Schengenstat behöver endast kunna styrka sitt medborgarskap.

Än så länge har vi gränskontroller i förhållande till de flesta Schengenstater. I förhållande till våra nordiska grannstater gäller dock den s.k. nordiska passunionens regler, enligt vilka nordiska medborgare får färdas fritt mellan de nordiska länderna utan personkontroller vid gränserna. Även inom ramen för den nordiska passunionen kan svenska medborgare hamna i situationer där de måste styrka sitt medborgarskap. För svenska medborgare finns en identitetshandling som visar medborgarskap, nämligen passet.

När vi hade den gamla svenska passboken, som inte godtogs som identitetshandling av t.ex. banker, kunde svenska medborgare behöva både ett pass som resehandling och ett ID-kort som identitetshandling. Men med det nya s.k. EU-passet, som också godtas som identitetshandling, har svenska medborgare resehandling och identitetshandling i ett och samma dokument, som dessutom styrker medborgarskapet. Jag kan inte se att det i detta läge finns något omedelbart behov av att införa en ny handling, utöver passet som visar svenskt medborgarskap. Frågan är om det ändå finns skäl att göra det.

Ett skäl, som Helena Bargholtz har pekat på, skulle vara att passfriheten för många svenskar är en viktig symbol för den fria rörligheten inom EU. Möjligheten att kunna lämna passet hemma vid resor inom Schengenområdet skulle bidra till känslan av passfrihet.

Det kan naturligtvis också ses som en god service till medborgarna att tillhandahålla nationella ID-kort. För att ett svenskt nationellt ID-kort ska godtas av andra stater, förutsätts ett auktoritativt besked från svensk sida om att innehavaren av ID-kortet är svensk medborgare. Därutöver krävs att de andra berörda staterna godkänner handlingen, vars utformning därefter inte får ändras utan nytt godkännande. Såvitt jag har kunnat utreda är det i de andra europeiska stater, som tillämpar systemet med nationella ID-kort, myndigheter som utfärdar ID-korten. För svensk del skulle det ligga närmast till hands att ge en sådan uppgift till polisen, som utfärdar pass. En sådan lösning har tidigare diskuterats inom Regeringskansliet men avfärdades då med hänsyn till att behovet av ett ID-kort inte uppvägde de integritetsproblem och de kostnader som det skulle kunna medföra. En fråga som berördes gällde om det kunde finnas risk för att personer som inte är svenska medborgare men bor i Sverige känner sig onödigt utpekade. Om vi kan finna former för att enkelt, billigt och på frivillighetens grund tillhandahålla ett ID-kort som på ett auktoritativt sätt visar svenskt medborgarskap vill jag inte utesluta en sådan lösning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.