Sanering av förorenade områden
Skriftlig fråga 2007/08:956 av Gabelic, Aleksander (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-03-14
- Anmäld
- 2008-03-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2008-03-25
- Besvarad
- 2008-03-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 mars
Fråga
2007/08:956 Sanering av förorenade områden
av Aleksander Gabelic (s)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Enligt Naturvårdsverket finns det 15 000 platser i vårt land som behöver saneras efter miljöskadlig verksamhet. Den som har orsakat skadorna är skyldig att sanera, men ibland finns det företaget inte kvar. Då har nästa markägare ansvaret i stället. Marknaden har ansvaret för att lösa detta och det fungerar också relativt bra i storstadsområden, där exploateringstrycket ger höga markpriser. Men i mindre kommuner går det mycket trögare, lönsamheten är mindre. Möjlighet finns att söka statliga medel, men det kräver att kommunen där objektet ligger går in som huvudman för saneringsarbetet och bidrar med 10 procent av den kostnad som finansieras med allmänna medel. Man kan få nedsättning, men då ska det göras en ”skälighetsbedömning” enligt miljöbalken. Detta ger tyvärr inte den förutsägbarhet som behövs, varken för markägare eller för kommun. Risken finns att de små kommunerna aldrig får möjlighet att sanera allvarligt förorenade platser som är mycket riskabla för människors hälsa och miljö, eftersom företagen inte har råd och kommunen inte har ett tillräckligt stort skatteunderlag för att gå in med 10 procent. Ett sådant exempel i mitt eget län är Boxholms kommun. De små kommunerna har inte heller möjlighet att arbeta förebyggande för att undersöka och sanera kända förorenade områden. Regler kring kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenad mark bör ses över. Dagens system riskerar att hota såväl människors hälsa som företagens tillväxt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöministern:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att företag och kommuner inte ska drabbas av den oförutsägbarhet som finns kring finansiering av sanering av förorenade områden i dag?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:956 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren
Svar på fråga
2007/08:956 Sanering av förorenade områden
Miljöminister Andreas Carlgren
Aleksander Gabelic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att företag och kommuner inte ska drabbas av den oförutsägbarhet som finns kring finansiering av sanering av förorenade områden i dag.
I frågan berörs dels bestämmelserna om ansvar för sanering av förorenade områden och den skälighetsbedömning som kan göras enligt miljöbalken, dels förordningen om statsbidrag till åtgärder för utredning och efterbehandling av förorenade områden (SFS 2004:100).
När det gäller ansvaret för sanering av förorenade områden är det enligt bestämmelserna i miljöbalken i första hand den som bedriver eller har bedrivit den verksamhet som orsakat föroreningen som är ansvarig för avhjälpande av miljöskador. I andra hand kan vissa fastighetsägare som förvärvat förorenade fastigheter bli skyldiga att bekosta de undersökningar och det avhjälpande som följer av 10 kap. miljöbalken.
Bestämmelserna i 10 kap. innebär att en skälighetsbedömning ska göras när ansvaret för att avhjälpa miljöskador bestäms. Regleringen innebär att åtgärder ska vidtas i skälig omfattning för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvaret bestäms ska det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Det ska vid bedömningen också beaktas om en verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån.
Det ska göras en samlad skälighetsbedömning. Denna kan alltefter omständigheterna leda till fullt, jämkat eller inget ansvar.
Miljöbalkens regler om ansvaret för miljöskador har gällt sedan den 1 januari 1999 men än så länge finns det endast begränsad praxis på området. Jag har i andra sammanhang fått synpunkter om att reglerna om ansvaret för miljöskador är svåra att tillämpa, bland annat när det gäller den skälighetsavvägning som ska göras. Det är med andra ord angeläget för både de som kan vara ansvariga för ett avhjälpande och för de myndigheter som har att tillämpa reglerna i miljöbalken att en praxis på området växer fram hos miljödomstolarna. Jag anser att ansvariga myndigheter bör agera aktivt så att en praxis växer fram.
I de fall det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare att ställa till svars finns möjlighet att söka statliga medel för efterbehandling från anslaget för sanering och återställande av förorenade områden som disponeras av Naturvårdsverket. Fördelningen av bidragsmedel regleras inte i balken utan av förordning (2004:100) om statsbidrag till åtgärder för utredning och efterbehandling av förorenade områden. I förordningen anges att bidrag får lämnas med högst 90 procent av kostnaderna för projektet. De resterade 10 procenten får bäras av kommunen eller någon annan huvudman. Bestämmelsen syftar främst till att stimulera kostnadseffektivitet och det finns i dag inga planer på att se över den. Det är emellertid inte heller avsikten att den ska hindra en kommun från att genomföra en avhjälpandeåtgärd och det finns möjlighet, om det är fråga om mycket höga kostnader eller om det finns andra särskilda skäl, att lämna bidrag med högst det belopp som motsvarar kostnaderna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.