samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård
Skriftlig fråga 1998/99:570 av Westerholm, Barbro (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-04-22
- Anmäld
- 1999-04-27
- Besvarad
- 1999-04-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 april
I december 1997 överlämnade Samverkansdelegationen slutbetänkandet Klara spelregler - en förutsättning för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård (SOU 1997:179). I betänkandet finns bl.a. förslaget att ett landsting skall kunna ingå vårdavtal med en yrkesutövare med legitimation som barnmorska, kiropraktor, logoped, läkare, naprapat, psykolog, psykoterapeut, sjukgymnast eller sjuksköterska. Förslaget skulle, om det genomfördes, råda bot på en sedan länge rådande snedhet i konkurrensen på sjuvårdsområdet mellan å ena sidan läkare och sjukgymnaster och å andra sidan alla de andra legitimerade utövarna inom de nämnda yrkeskategorierna. De förstnämnda utgör de enda kategorierna av legitimerade yrkesutövare som enligt gällande ordning kan anslutas till det offentliga ersättningssystemet. Förslaget skulle med andra ord bättre tillgodose rättvisa mellan olika yrkeskategorier som åtnjuter det slags statliga godkännande för yrkesutövning som ligger i legitimationen. Det skulle därmed bidra till att tillgodose kravet i regeringsformen på att den offentliga förvaltningen skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Avser regeringen genomföra förslaget och därmed öka möjligheterna till anslutning till det offentliga ersättningssystemet för samtliga yrkeskategorier inom hälso- och sjukvården som har legitimation?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:570 besvarad av
- Socialminister Lars Engqvist
den 28 april
Barbro Westerholm har frågat mig om regeringen avser att genomföra Samverkansdelegationens förslag till lag om etablering för enskilda vårdgivare med vårdavtal och därmed öka möjligheterna till anslutning till det offentliga ersättningssystemet för samtliga yrkeskategorier inom hälso- och sjukvården som har legitimation.
Jag vill börja med att understryka att jag inte har något att invända mot intentionerna med detta förslag, dvs. att bättre tillgodose rättvisa mellan olika yrkeskategorier inom hälso- och sjukvårdsområdet och främja alternativ till den offentligt drivna hälso- och sjukvården. Enligt min mening kan konkurrens inom sjukvårdsområdet i vissa fall leda till en mer effektiv sjukvård. Sjukvårdshuvudmännen bör därför i högre utsträckning se alternativa driftsformer som en resurs och komplement till den offentligt drivna vården.
Vidare bör samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och de privata vårdgivarna regleras i vårdavtal. Jag vill här erinra om att sjukvårdshuvudmännen redan i dag kan teckna avtal med alla yrkeskategorier inom sjukvårdsområdet. Avsikten med Samverkansdelegationens förslag är emellertid att alla legitimerade yrkesutövare skall omfattas av samma grundläggande villkor, dvs. enligt de regler som anges i den föreslagna lagen. Förslaget innebär därför att nu gällande detaljerade lagstiftning rörande villkoren för läkare och sjukgymnaster, dvs. lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik samt tillhörande förordningar, upphävs. Beslut om taxornas utformning och ersättningsnivåer överlåts därmed till berörda parter.
Samverkansdelegationens förslag ändrar inte heller på det faktum att det är sjukvårdshuvudmannen som, utifrån rådande behov och resurser, beslutar om en vårdgivare skall få bedriva landstingsfinansierad verksamhet. För att uppnå en önskvärd mångfald i vårdutbudet inom en rimlig tid anser Samverkansdelegationen därför att det krävs särskilda stimulansåtgärder. Delegationen föreslår att det träffas en överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet om en målsättning att minst 25 % av all öppenvård inom respektive landsting och vårdgivarkategori bör bedrivas som personlig etablering enligt vårdavtal eller bli föremål för upphandling.
Vidare har Samverkansdelegationen förutsatt att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) inte skall vara tillämplig för den verksamhet som avses bedrivas enligt den föreslagna lagen om etablering för enskilda vårdgivare med vårdavtal. Frågan borde dock enligt delegationen prövas ytterligare.
Mot bakgrund av detta och att regeringen fått signaler om att tecknandet av vårdavtal i vissa fall går långsamt på grund av oklarheter huruvida LOU skall tillämpas vid upphandlingar av privata vårdgivare, beslutade regeringen den 8 januari 1998 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera tillämpningen av LOU på hälso- och sjukvårdstjänster, där den enskilde vårdgivaren för att kunna bedriva verksamheten med offentlig finansiering är hänvisad att träffa avtal med en sjukvårdshuvudman. Utredaren fick även i uppdrag att särskilt analysera om vårdavtal enligt en eventuell lag om etablering för enskilda vårdgivare med vårdavtal inom hälso- och sjukvården, som föreslagits av Samverkansdelegationen i deras slutbetänkande (SOU 1997:179), skall upphandlas i enlighet med LOU.
Regeringen beslutade den 4 mars 1999 om tilläggsdirektiv till utredningen om sjukvårdsupphandling. Med anledning av tilläggsdirektiven har utredaren medgivits ytterligare tid för utredningsuppdraget och skall nu redovisa resultatet av sitt samlade arbete till regeringen före utgången av år 1999. Innan jag tar ställning till Samverkansdelegationens förslag vill jag givetvis först ta del av denna redovisning. Det finns även andra delar i Samverkansdelegationens lagförslag som närmare bör analyseras, inte minst utifrån EG-rättsliga bestämmelser.
Jag har därför inte för avsikt att i dagsläget vidta några ytterligare åtgärder i den här frågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.