samordning av skatte- och socialförsäkringssystem
Skriftlig fråga 1999/2000:420 av Pethrus Engström, Désirée (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-12-27
- Anmäld
- 2000-01-18
- Besvarad
- 2000-01-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 december
Fråga 1999/2000:420
av Désirée Pethrus Engström (kd) till statsrådet Ingela Thalén om samordning av skatte- och socialförsäkringssystemI riksdagens skatteutskott berörs skatteharmoniseringen mellan länderna i EU. I socialförsäkringsutskottet kommer det upp frågor som handlar om hur harmoniseringen av socialförsäkringsrättigheterna ska hanteras inom EU-länderna. För närvarande diskuteras framför allt gränsdragningarna mellan Sverige och Danmark. Men även andra frågor blir nu alltmer aktuella, bl.a. via mediernas rapportering. Det senaste gäller en EG-dom om underhållsstöd. I riksdagens tidning Riksdag & Departement nämns ett fall där en mamma flyttat från Österrike till Frankrike. Pappan i Österrike kan inte betala och österrikiska staten ska då betala underhållsstöd till mamman i Frankrike. Tillämpningen kan komma att innebära att Sverige måste betala underhållsstöd till föräldrar och barn bosatta i annat land. Detta har tidigare inte skett från svensk sida.
I skatteutskottet har vi nyligen behandlat en fråga om anställda på färjor mellan Danmark och Sverige. Tidigare regler om att skatt betalas i hemvistlandet är nu ändrade i enlighet med internationellt vedertagen princip, nämligen att skatt betalas där arbetet utförs. Detta innebär att Sverige får stå för socialförsäkringskostnader men får inte in skatteintäkter.
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att se till att samordningen av skatte- och socialförsäkringssystemen i ett EU-perspektiv kan ske på ett smidigt sätt?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:420 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:420 om samordning av skatte- och socialförsäkringssystem
Statsrådet Ingela Thalén
Desirée Pethrus Engström har ställt en fråga till mig angående samordning av skatte- och socialförsäkringssystemen. Frågeställaren önskar veta vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att samordningen av de båda systemen fungerar smidigt i ett EU-perspektiv.
Den ställda frågan berör närmare två konkreta problemställningar, den första ett rättsfall i EG-domstolen om bidragsförskott/underhållsstöd till en person som flyttar från Österrike till Frankrike och de konsekvenser som kan komma att följa av domen. Den andra frågan berör beskattningsregler i anslutning till arbete som anställd i färjetrafiken mellan Sverige och Danmark och problem som beskattningsreglerna kan innebära för socialförsäkringskostnader i Sverige.
En österrikisk domstol har till EG-domstolen ställt frågan om bidragsförskott/underhållsstöd ska betalas för barn som är bosatt med sin moder i Frankrike medan fadern som är underhållsskyldig är bosatt i Österrike. Frågan rör tolkningen av EG-förordningarna 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och bestämmelser i EG-förordningen 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.
Utrikesdepartementet har för den svenska regeringen inlämnat ett yttrande i målet till EG-domstolen. Den svenska tolkningen innebär att bidragsförskott som det som avses i den österrikiska lagen om bidragsförskott inte ska anses som en familjeförmån enligt förordningen 1408/71, inte heller ska det österrikiska bidragsförskottet anses vara en sådan social förmån som avses i förordningen 1612/68. Den svenska ståndpunkten innebär att bidragsförskott/underhållsbidrag inte ska ses som en socialförsäkringsförmån och därmed inte med stöd av de nu nämnda EG-förordningarna kunna betalas ut vid bosättning utomlands. EG-domstolen har ännu inte kommit med avgörande.
Den andra frågan berör kostnaderna för socialförsäkringarna för personer som utnyttjar den fria rörligheten inom Europa och då speciellt de frågor som hänger samman med gränsarbete, dvs. situationer där en person bor och arbetar i skilda länder.
Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen och bundet av de samarbetsregler som gäller inom EU. På socialförsäkringsområdet finns inga harmoniserande regler däremot finns regler om samordning av socialförsäkringsförmåner som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Motsvarande bindande regler finns inte beträffande avgifterna och finansieringen av socialförsäkringen. Redan i och med EES-avtalet som Sverige tillämpar sedan den 1 januari 1994 gäller inom den sociala trygghetens område dessa regler för personer som flyttar inom det gemensamma området. Bestämmelserna finns huvudsakligen i EG-förordningen 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Förordningen innehåller regler som ska garantera att de personer som använder sig av rätten till fri rörlighet inte står utan skydd för sin sociala trygghet när de flyttar till ett annat land inom EU eller EES-området.
En grundläggande princip i förordningen 1408/71 är att den som flyttar inom gemenskapen ska omfattas av lagstiftningen endast i ett land och att det land i vilket vederbörande arbetar ska svara för socialförsäkringsskyddet. Avgifter till socialförsäkringen erläggs i det land där vederbörande är försäkrad dvs. i arbetslandet. Vissa undantagsregler kan gälla när någon är utsänd för kortare tids arbete eller utsänd av en offentlig arbetsgivare att arbeta i ett annat medlemsland.
När det gäller personer som flyttar inom EU innebär reglerna i förordningen 1408/71 också att en viss kostnadsfördelning görs mellan länderna där en person har arbetat. För ålderspension som bygger på ett tidigare förvärvsliv fördelas kostnaderna mellan länderna i förhållande till hur länge man varit förvärvsverksam och tjänat in rätt till allmän pension. Detta gäller t.ex. också för folkpensionsförmåner @ som finansieras via skattemedel i Sverige @ där en person som arbetat i Sverige och som bosätter sig i en annan medlemsstat har rätt till folkpension i förhållande till antalet år med intjänad rätt till allmän tilläggspension (ATP). En person som arbetat i flera medlemsländer får således när han blir ålderspensionär sin allmänna pension från varje arbetsland i proportion till den tid han arbetat i respektive land.
Förordning 1408/71 har tillämpats sedan 1971, sedan dess har en mängd nya regler tillkommit och antalet medlemsstater utökats. Förordningen har därvid kommit att bli ett alltmer komplext och svåröverskådligt regelsystem. Inom kommissionen pågår därför för närvarande ett förenklingsarbete av samordningsreglerna. Ett sådant arbete har påbörjats och ett förslag till ändringar lades fram under 1999. Det återstår emellertid mycket arbete med att få fram en modern och förenklad förordning.
Den svenska lagstiftningen på socialförsäkringens område kräver i de flesta fall att en person ska vara bosatt i Sverige för att få rätt till försäkringsskydd. Socialförsäkringarna i Sverige finansieras huvudsakligen med avgifter från arbetsgivare och enskilda försäkrade. Detta gäller i allmänhet de socialförsäkringsförmåner som är kopplade till arbetsinkomsten. Vissa andra socialförsäkringsförmåner som t.ex. barnbidrag och folkpension finansieras via skattesystemet.
Genom Sveriges åtagande i det europeiska samarbetet uppkommer en skyldighet att följa bestämmelserna i bl.a. förordning 1408/71 om samordning av socialförsäkringsförmåner. Vid konfliktsituationer mellan förordningen och den svenska nationella lagstiftningen är det alltid gemenskapsreglerna som har företräde och som ska tillämpas. Till följd av förordningen 1408/71 omfattas i många fall således också personer som inte är bosatta i Sverige. Det svenska kravet på bosättning kan således inte upprätthållas för personer som omfattas av samordningsreglerna i förordningen 1408/71.
De nationella reglerna om en bosättningsbaserad socialförsäkring har genom det europeiska samarbetet kommit att i vissa fall sättas ur spel. Samma gäller de bilaterala konventioner som Sverige slutit med andra länder om social trygghet. De materiella försäkringsvillkoren har därigenom kommit att variera och förmånssystemet har blivit svårare att överblicka.
För att och göra reglerna på socialförsäkringsområdet mer lättöverskådliga och enklare att tillämpa i förhållande till EG-förordningarna samt att göra sambanden mellan förmåner och avgifter tydligare tillsatte regeringen 1995 en utredning om socialförsäkringens personkrets. Utredningen har överlämnat två betänkanden. Huvudbetänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar har överlämnats till regeringen i april 1997. Lagen har beslutats av riksdagen under 1999 och kommer att träda i kraft den 1 januari 2001. Den nya lagen innebär att olika försäkringar och andra system för social trygghet ska vara antingen bosättningsbaserade eller arbetsbaserade för alla som bor eller arbetar i Sverige. Den nya lagen innebär en anpassning till gällande EU-regler.
Slutbetänkandet (SOU 1998:67) Socialavgiftslagen har överlämnats till regeringen i april 1998. I betänkandet föreslås bl.a. ett särskilt förfarande för uppbörd av de avgifter som Sverige har rätt att ta ut enligt EG-rätten eller i andra internationella förhållanden. Finansdepartementet förväntas komma med en proposition med förslag till en ny socialavgiftslag till sommaren 2000.
Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska socialförsäkringssystemet genom den nya lagen om socialförsäkringar kommer att anpassas bättre till de regler som gäller inom EU. Även förslaget till en ny socialavgiftslag kommer att innebära en bättre anpassning till EU-reglerna när avgifter och försäkring får en bättre koppling och det blir möjligt att ta ut avgifter för socialförsäkringen som man i dag saknar möjlighet att ta ut.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.