säker livsmedelsmärkning
Skriftlig fråga 1999/2000:74 av Hagström, Caroline (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-10-15
- Anmäld
- 1999-10-18
- Besvarad
- 1999-10-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:74
av Caroline Hagström (kd) till jordbruksminister Margareta Winberg om säker livsmedelsmärkningEfter bl.a. dioxinskandalen i Belgien har det varit mycket diskussioner kring märkning av kött. Det är viktigt att på en fri marknad ha kontroll över vilket ursprung de livsmedel som erbjuds konsumenterna har. I Sverige har vi en god kontroll och bör också fortsättningsvis utnyttja den kompetens som finns inom detta område.
Livsmedelsverket har begränsade resurser som innebär att de inte har möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kontrollera ursprungsmärkning av kött om EU:s särskilda system för ursprungsmärkning blir obligatoriskt. Det är inte acceptabelt att bristen på resurser ska ge konsekvenser för konsumentens möjlighet att välja sina livsmedelsvaror.
För att valfriheten ska fungera måste konsumenterna veta vad de har att välja mellan. Det kan en konsument göra om varor är ursprungsmärkta.
EU:s särskilda system för ursprungsmärkning bör bli obligatoriskt och kontrollen måste skötas på ett tillfredsställande sätt för konsumentens bästa och även gälla andra köttsorter än nöt.
Min fråga till ministern är:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att konsumenterna ska kunna välja bland ursprungsmärkta livsmedel?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:74 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:74 om säker livsmedelsmärkning
Jordbruksminister Margareta Winberg
Caroline Hagström har ställt en fråga om vilka åtgärder jag kommer att vidta för att konsumenterna ska kunna välja bland ursprungsmärkta livsmedel.
Det är ett fundamentalt krav att som konsument kunna äta utan att riskera sin hälsa. Det är också mycket viktigt att som konsument kunna känna sig trygg med de produkter som erbjuds på marknaden. Härvid är information en förutsättning och då företrädesvis genom märkning.
Enligt min uppfattning ska konsumenterna inte vara beroende av producenternas välvilja. Därför bör märkningsregler i princip vara obligatoriska. Den köttmärkning som infördes år 1995 genom en branschöverenskommelse kunde inte vara annat än frivillig då EG:s regelverk inte tillät nationell ursprungsmärkning eftersom detta stred mot principen om den fria inre marknaden.
I anslutning till BSE-krisen infördes gemensamma regler för en frivillig ursprungsmärkning. Ministerrådet ska senare i höst ta ställning till om denna ursprungsmärkning ska bli obligatorisk. Nu har från branschen framförts önskemål om att denna märkning ska vara fortsatt frivillig. Branschen anser också att märkningen enligt nuvarande system är alltför krånglig och kostsam.
Jag tror att det finns en vilja hos svenska producenter att berätta för konsumenterna att det är svenska produkter man saluför. Samtidigt inser jag att denna vilja att informera kanske inte är lika stark hos samtliga leverantörer inom EU. Jag anser därför att konsumenternas intressen bäst tillgodoses genom ett obligatoriskt system. Min avsikt är därför att verka för ett obligatoriskt system för ursprungsmärkning av nötkött som inte är alltför krångligt eller kostsamt.
Den svenska livsmedelspolitiken har som mål att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Inom gemenskapen har konsumenten en viktig ställning och arbete pågår i många sammanhang för att säkerställa att konsumenterna har tillgång till säkra livsmedel. Kommissionen har lagt fram en handlingsplan för konsumentpolitiken fram till år 2001, där det bl.a. anges att konsumentens inflytande över besluten inom livsmedelsområdet ska stärkas. Sverige driver aktivt konsumentintressen och frågan om ökad konsumenthänsyn inom EU.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.