Rullstolar på tåg
Skriftlig fråga 2009/10:327 av Svensson Smith, Karin (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-12-11
- Anmäld
- 2009-12-11
- Besvarad
- 2009-12-16
- Svar anmält
- 2009-12-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 december
Fråga
2009/10:327 Rullstolar på tåg
av Karin Svensson Smith (mp)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
I USA finns sedan 19 år tillbaka en lagstiftning som reglerar funktionshindrades rättigheter, ADA, Americans with Disabilities Act. Sveriges riksdag har i partipolitisk enighet beslutat att funktionshindrade ska ha full tillgänglighet senast 2010. Sedan den 1 juli har andra bolag fått rätt att konkurrera med SJ. Veolia kör tåg på sträckan Malmö–Stockholm och där tar man inte emot rullstolar alls. På förfrågan om varför rullstolsburna resenärer ska utestängas från kollektivtrafiken svarar Veolia att Banverket inte ställer krav på att dessa resenärer ska kunna åka. Veolia kör med vagnar som är byggda på 1960-talet och därför finns det inte möjlighet att ta emot rullstolar. SJ:s X 2000-tåg tar rullstolsburna resenärer. De Handikappades Riksförbund, DHR, framför dock (Ekot 10/12) klagomål över att det tar lång tid att renovera rullstolshissarna och att tillgängligheten då blir åsidosatt. SJ:s ägare har enbart ett krav på SJ via bolagsordningen: avkastning på 10 procent och utdelning till staten.
Åsa Torstensson har tidigt uttalat att syftet med avregleringen är att möta olika resenärers behov och att öka kundnöjdheten.
Hur avser statsrådet att verka för att målet om funktionshindrades tillgänglighet är tillgodosedd 2010 i enlighet med riksdagsbeslutet?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:327 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson
Svar på fråga
2009/10:327 Rullstolar på tåg
Statsrådet Åsa Torstensson
Karin Svensson Smith har frågat mig hur jag avser att verka för att målet om funktionshindrades tillgänglighet är tillgodosett 2010 i enlighet med riksdagsbeslutet.
Jag delar Karin Svensson Smiths åsikt om att det är viktigt att alla ska kunna resa med tåg. Därför är det glädjande att rättigheterna för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet som reser med tåg i Sverige och övriga EU nyligen har stärkts. För ett par veckor sedan trädde nämligen EG-förordningen om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, kallad för järnvägspassagerarförordningen, i kraft. Därmed har skyddet för järnvägspassagerarna utökats, särskilt vad gäller passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet eftersom förordningen bland annat innehåller bestämmelser om icke-diskriminering och rätt till assistans (ledsagning). Med anledning av järnvägspassagerarförordningen har Banverket och Jernhusen AB börjat tillhandahålla assistans på 124 järnvägsstationer för personer som är i behov av det i samband med tågresor.
Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska, i enlighet med EU:s föreskrifter (TSD), se till att stationer, perronger, fordon och andra inrättningar är tillgängliga för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Kravet gäller dock endast vid ny- och reinvesteringar. Äldre fordon och anläggningar har inte dessa krav på sig. Jag tror inte att den stegvisa marknadsöppningen för persontrafik på järnväg kommer att minska antalet järnvägsfordon som är tillgängliga för personer med funktionshinder. Tvärtom finns skäl att tro att konkurrensutsättningen kommer att göra järnvägsresandet mer attraktivt vilket bör öka viljan att investera i järnvägsfordon. Därmed kommer de gamla fordonen att fasas ut snabbare än på en monopolmarknad. Jag anser att det står klart att det är de järnvägsföretag som använder sig av tillgänglighetsanpassade fordon som agerar klokt och långsiktigt på en konkurrensutsatt marknad.
Det svenska ordförandeskapet har lett och leder förhandlingar om införande av motsvarande passagerarrättigheter på sjöfartsområdet respektive bussområdet, som nu gäller för järnvägsresenärer. Järnvägspassagerarförordningen möjliggör för medlemsstaterna att göra undantag för lokal- och regional kollektivtrafik och därmed för tillskapande av en nationell lagstiftning på området. Tanken är att förordningarna på sjöfartsområdet respektive bussområdet ska innehålla liknande undantag. Regeringen har låtit utreda hur svensk lagstiftning för denna typ av kollektivtrafik bör se ut. Det är viktigt att det finns rättigheter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet även för lokal- och regional kollektivtrafik då det är här de flesta resor görs. Utredningen om en ny kollektivtrafiklags slutbetänkande (SOU 2009:81), som överlämnades till Näringsdepartementet i oktober i år, innehåller bland annat bestämmelser om icke-diskriminering av – och assistans till – passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som reser med lokal och regional kollektivtrafik. Betänkandet planeras att skickas på remiss av Justitiedepartementet i början av 2010.
Regeringen har också vidtagit andra åtgärder för att verka för att nå målet om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning 2010. Jag vill framför allt framhålla den kraftsamling som nu genomförs av Banverket för att anpassa järnvägsstationer. För bara ett par år sedan var ingen station anpassad enligt gällande föreskrifter. Denna oacceptabla situation gjorde att regeringen valde att öronmärka 150 miljoner kronor, som har adderats till de medel Banverket tidigare avsatt för detta ändamål, i syfte att påskynda Banverkets arbete. Vid utgången av 2010 kommer minst 40 stationer att vara tillgängliga för alla, vilket är markant fler jämfört med om ingen kraftsamling genomförts. Vi kan dock tyvärr konstatera att arbetet påbörjades för sent och att för få järnvägsstationer därför kommer att vara anpassade om ett år. Arbetet med att anpassa järnvägsstationer behöver därför fortsätta efter 2010.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.