resurser till djurskyddet

Skriftlig fråga 2001/02:951 av Andersson, Margareta (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-25
Anmäld
2002-04-02
Besvarad
2002-04-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 mars

Fråga 2001/02:951

av Margareta Andersson (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om resurser till djurskyddet

Diskussionen om vanvård av djur är stundtals häftig. Kommunerna beskylls för att inte ta sitt ansvar i fråga om djurtillsyn, men det finns brister på andra håll i systemet.

Det har kommit till min kännedom att ett fall av undernäring av djur uppmärksammats av kommunens djurskyddsinspektör. Denne har gjort tillsynsbesök och funnit att djurägaren trots upprepade påpekanden inte gett djuren tillräckligt med foder utan de har varit undernärda under lång tid. Fallet anmäldes till länsstyrelsen i maj månad 2001. Länsstyrelsen ska fatta det slutgiltiga beslutet i ärendet, att djurägaren ska få förbud att handha djur.

Från maj månad dröjer det ända till slutet av december innan länsstyrelsen fattar det beslut som kommunens utredning visar på är nödvändigt för att inte orsaka djuren onödigt lidande. Från länsstyrelsens sida svarar man att man har resursbrist och att man inte prioriterat ärendet, varför beslutet har dröjt i ungefär åtta månader.

Min fråga till jordbruksministern:

Vad ämnar jordbruksministern göra för att länsstyrelsen ska kunna hantera liknande ärenden snabbare i framtiden så att djur slipper lida i onödan?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:951 besvarad av

den 2 april

Svar på fråga 2001/02:951 om resurser till djurskyddet

Jordbruksminister Margareta Winberg

Margareta Andersson har frågat mig vad jag ämnar göra för att länsstyrelsen ska kunna hantera djurskyddsärenden snabbare i framtiden så att djur slipper lida i onödan.

Länsstyrelserna har enligt regleringsbrevet som mål bl.a. att verksamheten ska kännetecknas av en enhetlig rättstillämpning, god service och information samt en snabb och korrekt handläggning. När det gäller djur ska länsstyrelserna verka för ett gott djurskydd och ett gott hälsotillstånd bland djur i människans tjänst.

Jag förutsätter att länsstyrelserna uppfyller sina mål när det gäller djurskyddstillsynen och det är också min övertygelse att så sker i de flesta regioner. Om det finns brister i hanteringen är detta emellertid något som jag ser mycket allvarligt på. Naturligtvis måste länsstyrelserna snarast åtgärda sådana brister.

Enligt djurskyddslagen (1988:534) kan emellertid även andra tillsynsmyndigheter än länsstyrelsen gripa in. Exempelvis kan kommunen meddela de förelägganden och förbud som behövs för att djurskyddslagstiftningen ska följas. Beslut om förbud att ha hand om djur får dock endast meddelas av länsstyrelsen. Även andra tillsynsmyndigheter kan i vissa fall meddela beslut om omedelbart omhändertagande av djur, t.ex. när det bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Den 14 mars i år beslutade regeringen att till riksdagen överlämna en proposition om ändringar i djurskyddslagen m.m. (prop. 2001/02:93). I propositionen föreslås bl.a. skärpningar som innebär att länsstyrelsen i vissa fall kommer att bli skyldig att besluta om omhändertagande av djur. Om någon av de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda kommer ett omhändertagande att bli obligatoriskt, vilket inte är fallet i dag. Det är min förhoppning att de ändringar som föreslås i propositionen kommer att underlätta och effektivisera hanteringen av djurskyddsärenden framför allt hos länsstyrelserna.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.