Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

religionsfriheten i Sverige

Skriftlig fråga 1999/2000:1090 av Jacobsson, Magnus (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-06-08
Anmäld
2000-06-13
Besvarad
2000-06-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 juni

Fråga 1999/2000:1090

 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrådet Britta Lejon om religionsfriheten i Sverige

När de mänskliga rättigheterna började uttryckas i alltmer strukturerad form under 1700-talet var religionsfriheten grundläggande. Den mänskliga rättigheten dominerade kampen och debatten. En konsekvens av rätten till egen tro är också rätten att tycka, utrycka sig och förmedla den övertygelse som man bär med sig i sitt innersta.

För de flesta i vårt samhälle är detta i dag självklart. Men trots detta finns allvarliga tendenser i vårt samhälle att religionsfriheten och rätten till tro alltmer ifrågasätts. Här kan nämnas exempel som koscher, hallale, manlig omskärelse eller religiöst grundade uppfattningar om vad som är en familj.

I alla dessa frågor ifrågasätts religiositet på ett alltmer hätskt sätt. Man nöjer sig inte enbart med att själv vidhålla en annan uppfattning utan i många stycken tar man heder och ära av den som står upp för sin religiösa övertygelse.

I svensk lagstiftning finns det t.o.m. hinder för att individer ska kunna leva ut sin tro på ett enligt trosuppfattningen riktigt sätt. Detta trots att vi som nation ställt oss bakom FN stadgan om de mänskliga rättigheterna och även talar om att Sverige ska vara ett mångkulturellt land.

Vad avser demokratiministern göra för att se över religionsfrihetens ställning i det svenska samhället och förstärka religionsfriheten i vårt land?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1090 besvarad av

den 16 juni

Svar på fråga 1999/2000:1090 om religionsfriheten i Sverige

Statsrådet Britta Lejon

Magnus Jacobsson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att se över religionsfrihetens ställning i det svenska samhället och förstärka religionsfriheten i vårt land.

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt konventionen är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Enligt reglerna i regeringsformen innefattar religionsfrihet en frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Religionsfriheten är den enda av de s.k. positiva opinionsfriheterna som över huvud taget inte kan begränsas. Grundlagsskyddet är absolut. Religionsfrihet i vidare bemärkelse kan sägas inte bara innefatta en frihet att hysa en viss religiös övertygelse och att utöva sin religion, utan också en frihet att sprida och ta del i religiös förkunnelse eller bilda och medverka i religiösa sammanslutningar. Dessa uttryck för religionsfrihet skyddas genom yttrande-, informations-, mötes- och föreningsfrihet och kan begränsas enligt vad som gäller för dessa friheter.

Religionsfriheten har alltså ett starkt grundlagsskydd i Sverige. Detta skydd understöds av bestämmelser i vanlig lag. Exempelvis är det i 16 kap. 4 § brottsbalken belagt med straff att störa eller försöka hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel, begravning och liknande förrättning. En annan sak är att möjligheterna att utöva t.ex. religiösa seder eller riter kan vara begränsade av de allmänna regler som gäller för människors handlande i samhället. En straffbar handling är inte skyddad bara därför att den har religiösa motiv. Religionsfriheten innefattar t.ex. inte någon rätt att vägra värnplikt av religiösa skäl eller att av religiösa motiv eftersätta sin vårdnadsskyldighet mot sina barn. Grundlagsskyddet innebär däremot ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös riktning.

Svaret på Magnus Jacobssons fråga är att grundlagsskyddet för religionsfriheten i Sverige är tillräckligt starkt och att det inte finns anledning att vidta några åtgärder för att ytterligare förstärka detta. Däremot kommer jag naturligtvis i egenskap av demokratiminister att verka för att Sverige på alla plan lever upp till kraven på ett mångkulturellt samhälle, där varje människa oavsett kön, sexuell läggning, funktionshinder, etnisk, språklig eller religiös tillhörighet är garanterad lika värde och där hennes värdighet och frihet inte får kränkas; ett demokratiskt system som utgår från att vi är olika och att vi får vara det.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.