Rekvisiten för tvångsäktenskap

Skriftlig fråga 2017/18:1260 av Robert Hannah (L)

till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Nyligen kom en dom mot tre personer som varit åtalade för att ha tvingat en 15-årig flicka till äktenskap på ett flyktingboende i Åre kommun. Åklagaren menade att andra på boendet hade tvingat henne att gifta sig med en tio år äldre man. Även flickan har berättat att de tvingat henne att gifta sig med mannen. Trots flickans vittnesmål friades de åtalade på grund av bristande bevisning. Domstolen fann att det inte var bevisat att de tilltalade hade utnyttjat hennes ”utsatta belägenhet”. Jag har förståelse för att ministern inte kan uttala sig om ett enskilt fall men som företrädare för regeringen har man ändå ansvar för det bakomliggande regelverket.

I dag är rekvisiten för tvångsäktenskap alltför snävt formulerade. En gärningsperson måste ha använt sig av olaga tvång eller utnyttjande av en persons utsatta belägenhet för att kunna lagföras. Åklagaren måste också visa att den åtalade hade uppsåt till att personen var ett barn. Dessa krav är i praktiken svåra att uppfylla och det låga antalet fällande domar beror till stor del på detta. Barn är särskilt mottagliga för påtryckningar och tvång, och det kan därför finnas anledning att införa en särreglering för brottsoffer som är under 18 år.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:

Avser regeringen att ändra rekvisiten för tvångsäktenskap i de fall där brottsoffret är under 18 år?