Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rekrytering till gymnasiets omvårdnadsprogram

Skriftlig fråga 1999/2000:798 av Nenes, Christina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-04-06
Anmäld
2000-04-11
Besvarad
2000-04-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 april

Fråga 1999/2000:798

 av Christina Nenes (s) till statsrådet Mona Sahlin om rekrytering till gymnasiets omvårdnadsprogram

När vård- och omsorgskommissionen presenterade sin slutrapport fanns en rad förslag på hur rekryteringen inom vård- och omsorgsområdet skulle underlättas med tanke på de prognoser som visar att det år 2010 kommer att fattas drygt 150 000 personer inom omsorgen.

Ett av förslagen var att antalet utbildade på gymnasiets omvårdnadsprogram bör öka till 7 000 per år.

När man nu tar del av hur många som sökt till omvårdnadsprogrammet, kan det konstateras att i vissa kommuner är antalet så lågt så frågan uppstår om man över huvud taget kan genomföra programmet.

Vad ämnar ministern vidta för åtgärder för att öka intresset för omvårdnadsprogrammet så att rekryteringen till vård- och omsorgsområdet kan underlättas?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:798 besvarad av

den 12 april

Svar på fråga 1999/2000:798 om rekrytering till gymnasiets omvårdnadsprogram

Statsrådet Ingegerd Wärnersson

Christina Nenes frågar vilka åtgärder jag ämnar vidta för att öka intresset för omvårdnadsprogrammet så att rekryteringen till vård- och omsorgsområdet kan underlättas.

I promemorian Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44) menar Kommissionen för rekrytering till vård och omsorg bl.a. att kommunerna ska vidta åtgärder med målsättningen att öka antalet studerande inom gymnasiets omvårdnadsprogram så att rekryteringsbehovet kan tillgodoses @ ambitionen ska, enligt kommissionen, vara att ca 7 000 studerande ska genomgå utbildningen per år. Det påpekas vidare att kommunerna har ett ansvar för att erbjuda alla en möjlighet att läsa hela eller delar av omvårdnadsprogrammet inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen. Målsättningen bör vara att i vuxenutbildningen @ med relevanta kurser @ 3 000 fler än i dagsläget utbildas.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) fastslogs principen att elevernas val ska styra gymnasieskolans dimensionering, dvs. att kommunerna så långt möjligt ska anpassa utbudet av utbildningsplatser efter ungdomarnas intresse för olika utbildningar. Jag anser att denna princip är riktig. Att eleverna kan välja förnuftigt @ och att de dessutom gör det @ framgår av Skolverkets rapport Skolan och den föränderliga ekonomin (rapport nr 179).

I figuren nedan, som är hämtad ur rapporten, framträder en viss koppling mellan arbetsmarknadsläget och intresset för omvårdnadsprogrammet. Mellan åren 1987 och 1989 ökar intresset något, därefter sjunker det stadigt.

Figur 5. Andel sökande och antagna till omvårdnadsprogrammet 1987@1998, antal sysselsatta inom vård och omsorg 1987@1998. Skala för andel sökande och andel antagna till vänster, antal sysselsatta till höger. (Källa: Skolverket/SCB.)

Sysselsättningen uppvisar en liknande trend. Intressant att notera är också att andelen sökande sjunker innan trenden vänder i sysselsättningsstatistiken. Mellan åren 1997 och 1998 vänder nedgången inom vårdsektorn, och sysselsättningskurvan pekar uppåt. Anmärkningsvärt är att elevernas sökandemönster följer förändringen på arbetsmarknaden även efter 1998. Antalet intagna till omvårdnadsprogrammet ökade, enligt preliminär statistik från Skolverket, från 3 632 elever hösten 1998 till 4 102 hösten 1999, dvs. en ökning med närmare 13 %. Inget annat program har ökat så mycket förutom byggprogrammet (51 %).

Att infria kommissionens önskemål om en ökning av antalet intagna på omvårdnadsprogrammet till 7 000 är dock knappast möjligt i den arbetsmarknadssituation vi kan se framför oss. Rekryteringsbehoven är stora inom ett flertal branschområden och konkurrensen om ungdomarna kommer att bli stor. Särskilt som antalet 16-åringar i årskullarna inte ökar med mer än drygt 20 000 mellan åren 2000 och 2005 för att sedan befinna sig på den nivån under åren fram till 2008. Därefter minskar årskullarnas storlek igen. Gymnasieskolan kan därför inte förväntas fungera som enda rekryteringsväg varken inom vård- och omsorgssektorn eller inom andra delar av arbetsmarknaden.

Desto viktigare är det att kommunerna i samarbete med landstingen arbetar för kommissionens andra målsättning, nämligen att i vuxenutbildningen utbilda minst 3 000 fler än i dagsläget. Just omvårdnadsämnena tillhör de ämnen som ökat i omfattning sedan Kunskapslyftet startade. Våren 1999 utgjorde omvårdnadsämnena drygt 13 %, uttryckt i andel av heltidsplatserna i den kommunala vuxenutbildningen inklusive Kunskapslyftet.

Från hösten 2000 förändras omvårdnadsprogrammets struktur som ett resultat av Skolverkets översyn av programmen. Översynen har bl.a. inneburit att fler kurser som ingår i högskolans särskilda behörigheter kan läsas inom programmet. Jag bedömer att detta kommer att stärka programmets attraktionskraft.

Jag vill slutligen informera om att regeringen avser att återkomma i vårpropositionen med förslag till åtgärder för att öka arbetskraftsdeltagandet bland invandrare, bl.a. arbetslösa invandrare med utländsk utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.