Rehabiliteringsgarantin
Skriftlig fråga 2015/16:261 av Wiwi-Anne Johansson (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-11-05
- Överlämnad
- 2015-11-05
- Anmäld
- 2015-11-06
- Svarsdatum
- 2015-11-18
- Sista svarsdatum
- 2015-11-18
- Besvarad
- 2015-11-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
I rehabiliteringsgarantin, som infördes av alliansregeringen, subventioneras psykoterapimodellen kort-KBT (kognitiv beteendeterapi) med cirka 1 miljard kronor per år. Detta har fått till följd att tillgången till andra, väl utprövade och etablerade psykoterapimetoder har minskat kraftigt. Förutom att vården, genom minskad bredd, snabbt har halkat efter övriga europeiska länder i möjlighet och förmåga att möta psykisk ohälsa, innebär garantin också ett tydligt brott mot hälso- och sjukvårdslagen. Denna ekonomiska styrning har minskat vårdens möjligheter till patientanpassad vård, liksom patientens valfrihet. Enbart de med god privatekonomi har i dagens Sverige tillgång till kvalificerad psykoterapi, det vill säga möjlighet att få hjälp hos legitimerade psykoterapeuter med annan inriktning än KBT. Detta eftersom det inte anses ekonomiskt försvarbart hos vårdgivarna att erbjuda andra alternativ, då politiska beslut gör KBT billigast. Terapiformen passar förvisso många men inte alla, och den som behöver en annan form får betala dyrt ur egen ficka. Många erbjuds enbart snabbutbildade behandlare, kort-KBT eller psykofarmaka.
Rehabiliteringsgarantin har utvärderats ett flertal gånger. Det konstateras att modellen är extremt dyr, saknar konstadseffektivitet och att den har bidragit till en minskad sjukfrånvaro vid psykisk ohälsa. Även Riksrevisionens granskning Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner var mycket tydlig i sin kritik av garantin på ett flertal punkter. Vänsterpartiet välkomnar därför den översyn av rehabiliteringsgarantin som regeringen nu har aviserat.
Då den psykiska ohälsan fortsätter att öka är det av största vikt att den vård och behandling som ingår i rehabiliteringsgarantin anpassas efter den enskildes behov. Andra modeller, som till exempel Finlands, där vården omfattar olika metoder och där patienten erbjuds valfrihet, har kunnat visa en betydande effektivitet och minskad sjukfrånvaro till en betydligt lägre kostnad.
Jag frågar därför socialförsäkringsministern följande:
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att ge alla medborgare samma rätt till kvalificerad psykoterapi vid psykisk ohälsa, det vill säga få tillgång till en för individen mer anpassad psykoterapi – inte en från staten särskilt subventionerad KBT-terapi – inom rehabiliteringsgarantin?
Svar på skriftlig fråga 2015/16:261 besvarad av Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Dnr S2015/07187/SF | ||
Socialdepartementet |
Socialförsäkringsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2015/16:261 av Wiwi-Anne Johansson (V) Rehabiliteringsgarantin
Wiwi-Anne Johansson har frågat mig om vilka åtgärder som jag tänker vidta för att ge alla medborgare samma rätt till kvalificerad psykoterapi vid psykisk ohälsa, det vill säga få tillgång till en för individen mer anpassad psykoterapi inte en från staten särskilt subventionerad KBT-terapi inom rehabiliteringsgarantin.
Landstingen har ansvaret att erbjuda alla medborgare vård och behandling i enlighet med evidens och beprövad erfarenhet. Staten har ett ansvar att stödja landstingen med kunskap och uppföljning. Regeringens uppfattning är att den metod som används i det enskilda mötet mellan behandlare och patient måste avgöras av de två tillsammans med hänsyn tagen till kostnadseffektivitet. All vård och behandling måste utgå från evidensbaserade metoder, men när det gäller att välja vilken evidensbaserad behandling som ska ges ska den enskilda patientens önskemål vara av stor vikt, liksom behandlarens erfarenhet och bedömning av situationen.
Detta har varit utgångspunkten för den översyn som har genomförts under 2015 av de överenskommelser mellan landstingen och staten som berör psykisk ohälsa. Målet har varit att på kort och lång sikt skapa förutsättningar för en bättre psykisk hälsa och bättre möjligheter för individer att fortsätta arbeta eller att återgå i arbete efter sjukskrivning. Viktigt i detta arbete har varit att i möjligaste mån ersätta den tidigare detaljstyrningen med en kunskapsstyrning. Vad detta innebär i detalj kan jag inte gå närmare in på eftersom förhandlingarna om nästa års överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting inte ännu är avslutade.
Regeringen har nyligen presenterat ett åtgärdsprogram för minskad sjukfrånvaro och ökad hälsa. Primärvården är den del av vården som vidtar behandlings- och rehabiliteringsinsatser för flertalet av de personer som idag drabbas av psykisk ohälsa. Av programmet framgår att ett arbete kommer att inledas att främja en anpassning av primärvårdens verksamhet till en förändrad målgrupp med fler personer med psykisk ohälsa eller smärta. Syftet med insatserna är att främja primärvårdens förutsättningar att erbjuda adekvat vård och behandling så att individerna så snart som möjligt ska återfå hälsa och återgå i arbete. En viktig del i detta arbete är att utveckla ett kunskapsstöd för primärvården avseende vård och behandling av sjukdomar som i hög grad leder till sjukfrånvaro. Återgång i arbete såväl som tillgång till psykoterapi kommer att beaktas i detta arbete.
Stockholm den 18 november 2015
Annika Strandhäll
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.