Reglerad gårdsförsäljning på lika villkor

Skriftlig fråga 2015/16:670 av Cecilia Widegren (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-01-22
Överlämnad
2016-01-22
Anmäld
2016-01-26
Svarsdatum
2016-02-03
Sista svarsdatum
2016-02-03
Besvarad
2016-02-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

När gårdsförsäljning av lokalproducerat öl, vin och cider diskuteras används hot mot folkhälsan som skäl till att inte se att verkligheten har förändrats. Andra menar att det är möjligt att förena en restriktiv alkoholpolitik med att små gårdsbutiker säljer sina högkvalitativa produkter. Gårdsförsäljning av lokalproducerade drycker skulle vara i sådan liten skala att den i sig själv inte skulle utgöra ett hot mot folkhälsan. Lokalproducerade produkter har även en betydligt högre prisbild. Det är till största del turister och finkänsliga experter som utgör en potentiell kundbas. Verksamheter i denna ringa omfattning skulle därför inte vara ett hot mot den svenska restriktiva alkoholpolitiken. Det fungerar i Finland, vår EU-granne.

För att lagstiftningen inte hänger med har till exempel en lokalproducent, en vingård i Skåne, letat sig runt lagstiftningen. Lokalproducerat vin exporteras först till Danmark för att sedan säljas lokalt i Sverige. Vingården i Skåne säljer sitt vin direkt till privatpersoner, enligt nyhetssajten Kit, utan att bryta mot lagen. Köparen går in på vingårdens hemsida, beställer och betalar. Vinet exporteras sedan till Danmark, till en butik som ägs av vingården, och där betalas dansk skatt. Flaskorna importeras sedan tillbaka till Sverige av köparen och dansk skatt dras av.

Lika villkor är en grundförutsättning för jobb och tillväxt i Sverige. Det gäller inte minst för landsbygden och jobb utanför tätorter. De lokala producenterna av öl, vin och cider är många och växer kraftigt. Nu finner man egna lösningar för att komma runt svensk lagstiftning, som på det här området tydligen inte ska låta lika villkor gälla.

En småskalig och reglerad gårdsförsäljning, som i dag finns i resten av Europa, skulle resultera i positiva effekter såsom utökad turism och möjlighet för lokala producenter att växa och utöka sin verksamhet. Att möjliggöra en reglerad gårdsförsäljning för lika konkurrensvillkor är att möta framtidens utmaningar och skapa en mer levande landsbygd.

Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:


Avser ministern att på alla områden, så även utanför tätorter, sträva efter lika villkor för svenska producenter, små som stora, och därför se till att detta även gäller för lokala dryckesproducenter?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:670 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Dnr S2016/00496/FST

Dnr S2016/00583/FST

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:663 av Cecilia Widegren (M) Reglerad gårdsförsäljning och

Svar på fråga 2015/16:670 av Cecilia Widegren (M) Reglerad gårdsförsäljning på lika villkor

Cecilia Widegren har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att anpassa och, inom ramen för befintligt alkoholmonopol, möjliggöra reglerad gårdsförsäljning av lokalproducerat öl, vin och cider?

Cecilia Widegren har även frågat närings- och innovationsministern om han avser att på alla områden, så även utanför tätorter, sträva efter lika villkor för svenska producenter, små som stora, och därför se till att detta även gäller för lokala dryckesproducenter? Frågan har överlämnats till mig.

Jag vet inte vilka personer Cecilia Widegren syftar på när hon skriver att ”andra menar att det är möjligt att förena en restriktiv alkoholpolitik med små gårdsbutiker som säljer högkvalitativa produkter”. Vad jag däremot vet är att den statliga utredningen om vissa alkoholfrågor (SOU 2010:98) slog fast att det inte skulle vara möjligt att begränsa gårdsförsäljningen så att enbart svenska vinproducenter skulle kunna sälja mindre kvantiteter av sitt egenproducerade vin till besökare på gården. Gårdsförsäljningen skulle behöva göras tillgänglig för producenter i hela EU för att inte strida mot EU:s regler om diskriminering. Därmed skulle europeiska alkoholproducenter kunna öppna butiker i Sverige utan att produktionen sker på den svenska landsbygden.

Utifrån ett EU-rättsligt perspektiv måste den svenska alkoholpolitiken framstå som trovärdig, sammanhängande och konsekvent. Det finns risk för att rättfärdigandegrunden för detaljhandelsmonopolet skulle bli

ifrågasatt om Sverige skulle införa en lag om gårdsförsäljning som tillåter en ny försäljningskanal av alkohol till konsumenter parallellt med den ensamrätt som Systembolaget innehar.

Liksom Cecilia Widegren anser regeringen att det är viktigt att folkhälsoarbetet har framåtsyftande och verklighetsbaserade strategier för att nå effekt, inte minst för barn och unga. Det är också skälet till att handel med alkoholdrycker ska vara kontrollerad. Tillgänglighetens betydelse har slagits fast i forskning och regeringen väljer därför att bygga politiken utifrån kunskapen om att minskad allmän alkoholkonsumtion leder till minskade alkoholskador i befolkningen.

Ett av de viktigaste preventiva verktygen som finns för att minska alkoholens skadeverkningar är vårt detaljhandelsmonopol. Genom att Systembolaget kontrollerar etableringar/försäljningskanaler, öppettider och genomför kontroll av ålder, berusning och risk för langning så säkerställs en begränsning av tillgängligheten.

Gårdsförsäljningen i sig torde inte utgöra något hot mot folkhälsan men att genomföra reformer som kan äventyra det svenska monopolet är ett mycket allvarligt hot mot folkhälsan. Det går inte att med säkerhet veta hur en prövning av det aktuella förslaget skulle kunna utfalla i EU-domstolen, men jag är inte beredd att riskera monopolet som är grundbulten i den svenska alkoholpolitiken.

Stockholm den 3 februari 2016

Gabriel Wikström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.