regler för småföretag

Skriftlig fråga 2001/02:1330 av Stenmark, Rigmor (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-06-12
Besvarad
2002-06-20
Anmäld
2002-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 juni

Fråga 2001/02:1330

av Rigmor Stenmark (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om regler för småföretag

Annica hade kaniner, höns, getter, grisar och ankor på sin gård i Roslagen. Det blev till ett hinder i stället för en värdefull tillgång i den turistverksamhet som familjen driver. Gården riskerades att klassas som djurpark. Uppmaningen till henne att komma undan detta var att flytta kaninburarna in i skogen samt gömma djuren så att turisterna som besöker kaféet och hantverksboden som ingår i turistsatsningen inte ser dem.

Jordbruksministern har säkert förmågan att föreställa sig hur resultatet kan bli när människor kommer till gården och ser kaninburar i skogen: nyfikenheten gör att de naturligtvis söker upp djuren. Hönsen som är s.k. sprätthöns går inte att stänga inne utan de promenerar fram på gården oavsett var de har sitt natthärbärge.

Att få sin gård klassad som djurpark är besvärligt. Det sätter många käppar i hjulet hos småföretagare som livnär sig på en blandad verksamhet på landsbygden, en verksamhet som är till nytta och glädje för många. Inte minst hålls landskapet öppet och arbetstillfällen skapas där de så väl behövs. Djurparksstämpeln på den gård som jag ger exempel på i denna fråga blev droppen som fick familjen att sluta upp med att ha smådjur; detta efter att det kostat både tid och pengar att reda ut begreppen med olika myndigheter.

På vilket sätt avser jordbruksministern, som har ansvar för jordbrukssektorn och därmed dessa småföretag, att förändra regler och bestämmelser så att landsbygdens viktiga turistverksamhet kan utvecklas?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1330 besvarad av

den 19 juni

Svar på fråga 2001/02:1330 om regler för småföretag

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rigmor Stenmark har frågat mig på vilket sätt jag avser att förändra regler och bestämmelser för att landsbygdens viktiga turistverksamhet kan utvecklas.

Utvecklingen av landsbygden och anpassning av jordbruksföretagen till nya förutsättningar utgör för Sverige en viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett av många sätt att stärka landsbygdsföretagens konkurrenskraft är just satsningar på turism. Det kan vara allt från gårdsrestauranger till ridturer, små lokala satsningar eller nationella projekt. Inom jordbrukspolitiken stöds sådana satsningar dels genom det nationella miljö- och landsbygdsprogrammet, dels genom de lokala aktionsgruppernas arbete inom gemenskapsinitiativet Leader plus.

Även om dessa projekt har hög prioritet är det ett villkor att de uppfyller de krav som samhället ställer på olika typer av verksamheter. Det kan röra sig om livsmedelshantering, uppfyllande av miljöbalken eller djurskydd. I djurskyddslagstiftningen berörs till exempel djur som hålls för offentlig visning.

Med "offentlig förevisning" avses en djurhållning vars huvudsyfte är att visa djuren för allmänheten. Om någon entréavgift erläggs eller inte saknar betydelse.

Enligt 37 § djurskyddsförordningen (1988:539) får en anläggning för offentlig förevisning av djur inte tas i bruk innan den godkänts av Statens jordbruksverk. Detta gäller friluftsmuseer, parklekar, 4 H-gårdar såväl som affärer, restauranger, caféer och gårdsbutiker där djur används som "dragplåster". Bo på lantgård klassas dock inte som offentlig förevisning då huvudsyftet med djuren är att de ska producera något som mjölk eller kött. I Lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om djurhållning i djurparker m.m. (LSFS 1991:22) finns detaljerade bestämmelser om djurhållningen.

Kommunerna har det lokala tillsynsansvaret över all djurhållning som ingår i begreppet "offentlig förevisning av djur".

Bestämmelser om offentlig förevisning av djur är tillkommna av djurskyddsskäl. Djur som visas offentligt utsätts för mer stress än djur som bara har närkontakt med djurägaren och dennes närmsta, vilket ställer högre krav på djurhållningen. Djuren utsätts för större påfrestning när de befinner sig i en miljö där många, för djuren främmande, människor rör sig runt omkring dem. Djuren måste därför ha möjlighet att komma undan besökarna om de så önskar och därför krävs större ytor än för privata djur. Lokaler, hägn, burar och dylikt som används att förevisa djuren ska vara ändamålsenliga för de djurarter som förevisas.

För närvarande är prövningen för godkännande av offentlig förevisning kostnadsfri. Kostnader uppstår förstås om djurens utrymmen måste utökas eller ändras.

Det är enligt min uppfattning så att turistnäringen måste anpassa sin utveckling till gällande djurskyddsbestämmelser.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.