rättssäkerheten

Skriftlig fråga 1999/2000:1371 av Torstensson, Åsa (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-30
Besvarad
2000-09-07
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 augusti

Fråga 1999/2000:1371

av Åsa Torstensson (c) till justitieminister Laila Freivalds om rättssäkerheten

Domstolsverkets ledning bekräftar att den pågående översynen kommer att få effekter för de domstolar som har en eller två domare.

Rättsväsendets uppdragsgivare är landets medborgare. Därför finns befogade krav på domstolsväsendet att detta är organiserat så att det kan avgöra mål rättsenligt, snabbt och vara lättillgängligt för medborgarna. Bättre lokal- och personkännedom hos domare och nämndemän, snabbare handläggning, kortare resor för vittnen och värdet av en arbetsmarknad för juridiskt kvalificerade runtom i landet är alla argument som bör vara utgångspunkten för reformer av domstolsorganisationen. Detta talar för att dagens geografiska struktur ska bevaras.

Justitieutskottet har tidigare betonat vikten av att större förändring av domstolsorganisationen får en bred politisk förankring. Centerpartiet har varit drivande i denna fråga och har föreslagit i konsekvens härmed att varje förändring av domstolsorganisationen ska föregås av ett riksdagsbeslut. Centerpartiet anser att det är otillräckligt att riksdagen bara blir informerad om pågående och planerade reformer av regeringen. Riksdagen måste kunna påverka och ha inflytande över reformarbetet, inte minst för att kunna stå till svars inför sin uppdragsgivare, det svenska folket.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern följande:

Är justitieministern beredd att ta initiativ för att öka riksdagens möjligheter att påverka det reformarbete som i dag pågår inom domstolsväsendet?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1371 besvarad av

den 7 september

Svar på fråga 1999/2000:1371 om rättssäkerheten

Justitieminister Laila Freivalds

Åsa Torstensson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ för att öka riksdagens möjligheter att påverka det reformarbete som i dag pågår inom domstolsväsendet.

Regeringsformen innehåller bl.a. bestämmelser om normgivningsmakten. Huvudregeln kan sägas vara att föreskrifter ska meddelas genom lag, dvs. genom riksdagsbeslut. Här kan nämnas att bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter, huvuddragen av deras organisation och rättegången ska meddelas i lag. Av regeringsformen följer vidare att regeringen under vissa förutsättningar har eller av riksdagen kan få behörighet att meddela föreskrifter inom olika områden, exempelvis genom bemyndiganden eller den s.k. restkompetensen. Samtidigt följer av regeringsformen att regeringens behörighet att meddela föreskrifter inte hindrar att riksdagen beslutar i sådana frågor.

Riksdagen har i rättegångsbalken bemyndigat regeringen att förordna om rikets indelning i domsagor, dvs. var det ska finnas tingsrätter. Regeringen anser dock att sådana organisationsfrågor är av den karaktären att det är mycket viktigt att riksdagen hålls informerad om de förändringar som planeras. Regeringen redovisar därför sådana planerade förändringar fortlöpande för riksdagen; nu senast i regeringens skrivelse Reformeringen av domstolsväsendet @ en handlingsplan (skr. 1999/2000:106). Det är också min erfarenhet att dessa frågor med all rätt engagerar riksdagsledamöterna. De reformer regeringen redovisar leder också regelmässigt till motioner.

Handlingsplanen och de motioner som väcktes med anledning av den har behandlats av justitieutskottet liksom i kammaren. Jag kan konstatera att riksdagens majoritet ställt sig bakom handlingsplanen.

Riksdagen disponerar alltså redan i dag över dessa frågor och kan givetvis också ta initiativ på området. Det behöver knappast påpekas att utfallet av en riksdagsbehandling följer av den majoritet som de olika alternativen kan samla.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.