Rätten till språkfrihet

Skriftlig fråga 2009/10:391 av Sacrédeus, Lennart (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-12-23
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2010-01-14
Svar anmält
2010-01-18
Anmäld
2010-01-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 december

Fråga

2009/10:391 Rätten till språkfrihet

av Lennart Sacrédeus (kd)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Ordföranden för fotbollsklubben Dalkurd i Borlänge, Ramazan Kizil, ställs inför rätta i östra Turkiet på julafton. Borlängebon riskerar fängelsestraff för att ha talat kurdiska på ett kommunalt valmöte i sin hemby i sydöstra Turkiet, söder om miljonstaden Diyarbakir.

Anförandet hölls inför lokalvalen den 29 mars 2009, spelades enligt uppgift in av den turkiska militären och ledde till att Ramazan Kizil ganska omgående kallades till polisförhör med anklagelser om det olagliga i att tala på eget språk, kurdiska, i offentliga sammanhang i EU-kandidatlandet Turkiet.

Statsrådet har i ett tidigare svar till mig i fallet Kizil gjort klart att ”frågan om stärkta minoritetsrättigheter är central i Turkiets EU-anslutningsprocess”. Rätt till tv-sändingar får i dessa sammanhang ses om enbart en mindre del i den mer grundläggande och generella rätten att fritt få använda vilket språk man själv önskar, även offentligt, utan att riskera hot och åtal.

Jag förutsätter att EU som helhet och Sverige som unionens ordförandeland i EU:s medlemskapsförhandlingarna med kandidatlandet Turkiet mycket tydligt driver den självklara rätten om språkfrihet, det vill säga alla människors rätt inom EU att – utan risk för straffpåföljd – fritt kunna tala det språk de själva vill i offentliga sammanhang, inklusive sitt modersmål.

På vilket sätt agerar statsrådet för att hävda rätten till språkfrihet i EU:s kandidatland Turkiet utifrån det faktum att Dalkurds ordförande Ramazan Kizil från Borlänge på julafton ställs inför domstol åtalad för att ha talat sitt modersmål kurdiska på ett offentligt valmöte i anslutning till kommunalvalen Turkiet i mars?

Svar på skriftlig fråga 2009/10:391 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 14 januari

Svar på frågorna

2009/10:391 Rätten till språkfrihet

2009/10:392 Diskriminering av kurder

Utrikesminister Carl Bildt

Lennart Sacrédeus och Peter Hultqvist har, med hänvisning till rättsprocessen mot Ramazan Kizil för att ha talat kurdiska vid ett politiskt möte, var för sig frågat mig hur jag agerar för att hävda kurdernas rättigheter i Turkiet, däribland språkfrihet. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Domen mot Ramazan Kizil visar på att ytterligare reformer krävs för att stärka respekten för minoritetsrättigheter i Turkiet. I sammanhanget gäller i allt väsentligt fortfarande det svar som jag gav Lennart Sacrédeus och Peter Hultqvist på likartade frågor i april förra året. Jag vill även hänvisa till mitt svar från den 30 december på ett antal riksdagsfrågor ställda med anledning av förbudet av det kurdiska partiet DTP.

I tillägg bör det framhållas att Sverige och EU har fortsatt att inom ramen för Turkiets EU-förhandlingar ställa krav på stärkt respekt för yttrandefrihet liksom ökade politiska och kulturella rättigheter för alla turkiska medborgare, inklusive de som tillhör en minoritet, i enlighet med Turkiets förhandlingsramverk och de villkor som gäller för EU-medlemskap. EU har också välkomnat det politiska initiativ som den turkiska regeringen lanserade förra året, vilket bland annat inkluderar förslag om att kunna tala till exempel kurdiska dialekter vid politiska möten samt fortsatt utökade tv- och radiosändningar på andra språk än turkiska. Allt detta uppmärksammas i EU:s rådslutsatser om Turkiet från den 8 december. Jag har även regelbundet tagit upp frågorna med Turkiets utrikesminister, exempelvis vid ett möte mellan EU och Turkiet på ministernivå som ägde rum den 25 november.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.