rättegångskostnader vid felbehandling
Skriftlig fråga 1999/2000:594 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-02-22
- Besvarad
- 2000-02-29
- Anmäld
- 2000-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:594
av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om rättegångskostnader vid felbehandlingEnligt uppgift riskerar den som stämmer sjukvården för felbehandling att få dyra kostnader om man förlorar målet. Detta innebär att allt färre vågar anmäla felbehandlingar vilket på sikt också skadar förtroendet för den svenska sjukvården. Samtidigt har vi fått rapporter om att allt färre felbehandlingar anmäls. I andra branscher upplevs det som positivt och nödvändigt att felaktigheter uppmärksammas och rättas till, medan det i vården ofta upplevs kränkande och suspekt när någon anmäler.
I takt med att den enskildes ställning lyfts fram är det också viktigt att dessa frågor reds ut för att ge större trygghet i vården.
Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande fråga till socialministern:
Avser regeringen vidta några åtgärder för att minska den kostnadsrisk som en enskild person tar vid en anmälan om felbehandling?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:594 besvarad av
den 29 februari
Svar på fråga 1999/2000:594 om rättegångskostnader vid felbehandling
Socialminister Lars Engqvist
Chatrine Pålsson har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att minska den kostnadsrisk som en enskild person tar vid en anmälan om felbehandling.
Hälso- och sjukvården står under tillsyn av Socialstyrelsen. Tillsynsverksamheten ska bedrivas så att den bidrar till hög patientsäkerhet och kvalitet i den svenska hälso- och sjukvården. Om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom är vårdgivaren skyldig att snarast anmäla detta till Socialstyrelsen. Även enskilda patienter som anser sig ha blivit felbehandlade inom hälso- och sjukvården kan kostnadsfritt anmäla detta till Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
En patient som anser sig blivit felbehandlad kan dessutom söka ekonomisk kompensation för detta. Före 1975 tvingades en patient som drabbats av en skada inom sjukvården och som ville ha ersättning för detta att föra skadeståndstalan i allmän domstol. För att få skadestånd tvingades den skadelidande bevisa dels att skadan orsakats av fel eller försummelse av vårdgivaren, dels att skadan var en direkt följd av en felaktig behandling. Att söka ersättning den skadeståndsrättsliga vägen kunde därför bli en långdragen och kostsam process för patienten.
Mot bakgrund av detta skapades år 1975 en patientförsäkring. Patientförsäkringen byggde inledningsvis på ett frivilligt åtagande från sjukvårdshuvudmännen. Den 1 januari 1997 ersattes dock den frivilliga försäkringen av patientskadelagen (1996:779). Lagen innebar att det blev obligatoriskt för alla vårdgivare i Sverige att teckna en patientförsäkring. Enligt lagen behöver en patient som skadas inom hälso- och sjukvården inte bevisa att någon bland personalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse för att ersättning ska kunna lämnas. Ett patientskadeärende kan överklagas till Patientskadenämnden. Prövningen hos försäkringsgivaren och Patientskadenämnden är kostnadsfri för patienten. Härutöver kan talan om patientskadeersättning föras vid allmän domstol.
Trots att patientskadeersättning kan lämnas enligt patientskadelagen har den skadelidande dessutom fortfarande möjlighet att i stället vända sig till domstol och kräva skadestånd enligt skadeståndslagen (1972:207). För sådana förfaranden gäller de vanliga reglerna om rättegångskostnadsansvar. Den skadade har också möjlighet att få rättshjälp enligt rättshjälpslagen.
Jag bedömer att regeringen genom bl.a. införandet av patientskadelagen väsentligt förbättrat situationen för patienter som skadats i vården. Jag ser därför för närvarande inte något behov av ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.