Preventiva tvångsmedel för att förhindra terrorbrott
Skriftlig fråga 2017/18:1354 av Pål Jonson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-05-25
- Överlämnad
- 2018-05-25
- Anmäld
- 2018-05-28
- Svarsdatum
- 2018-06-07
- Sista svarsdatum
- 2018-06-07
- Besvarad
- 2018-06-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
De senaste åren har världen och Europa i allt högre utsträckning drabbats av olika typer av terrorattentat. I Sverige har Nationellt centrum för terrorhotbedömning gjort bedömningen att den sammantagna terrorhotnivån i landet befinner sig på en fortsatt förhöjd nivå. Detta innebär att det finns risk för att nya terrorattentat kan ske under 2018.
Med tanke på de ödesdigra konsekvenser som uppstår till följd av ett terrorbrott är det särskilt viktigt att förhindra sådana brott i tid. Därför har polisen och Säkerhetspolisen i dag möjlighet att med stöd av lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott använda hemliga tvångsmedel för att förhindra bland annat terrorbrott.
Med tanke på det konkreta hot som i dag föreligger mot Sverige anser Moderaterna att polisens möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra terrorbrott bör öka. Vi vill därför att kravet på att det ska finnas en ”påtaglig risk” ska sänkas till ”risk”. Vidare bör det räcka med att tvångsmedlen ”kan vara av vikt” i stället för att de är av ”synnerlig vikt”. På så sätt kan lagen tillämpas i fler fall. Intresset av att förhindra terrorbrott får här anses vägra tyngre än integritetsintresset för de presumtiva gärningsmännen och andra som kan bli föremål för tvångsmedelsanvändningen.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att sänka kraven i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och på så sätt göra lagen tillämplig i fler fall?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:1354 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Ju2018/03076
Justitiedepartementet
Justitie- och inrikesministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:1354 av Pål Jonson (M)
Preventiva tvångsmedel för att förhindra terrorbrott
Pål Jonson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att sänka kraven i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och på så sätt göra lagen tillämplig i fler fall.
Att förebygga och bekämpa terrorism är en högt prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har under mandatperioden genomfört en rad åtgärder mot terrorism och tagit flera initiativ för att skärpa lagstiftningen. Regeringen har nyligen föreslagit en mer heltäckande straffrättslig terrorismlagstiftning. Förslagen innebär att nästan alla straffbestämmelser i de tre särskilda lagarna på området utvidgas. Det får till följd att även tillämpningsområdet för lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott utvidgas. Att brottsbekämpande myndigheter har ändamålsenliga verktyg är av yttersta vikt för att kunna förebygga och bekämpa terrorism. Vidare har en statlig utredare nyligen lämnat förslag om ett nytt hemligt tvångsmedel, hemlig dataavläsning.
Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott reglerar användningen av preventiva tvångsmedel vid viss allvarlig brottslighet som t.ex. brott mot rikets säkerhet, allmänfarliga brott och terroristbrott. Med preventiva tvångsmedel menas tvångsmedel som får beslutas utan att en förundersökning har inletts. Preventiva tvångsmedel har, till skillnad från hemliga tvångsmedel under en förundersökning, till syfte att förhindra framtida brottslighet.
Preventiva tvångsmedel får användas om det finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar någon av de brott som finns uppräknade i lagen. Begreppet ”påtaglig risk” infördes 2015 efter ett tidigare beslut av den borgerliga regeringen och efter en överenskommelse med socialdemokraterna. I propositionen uttalade regeringen att den riskbedömning som ska göras inte endast får bygga på spekulationer eller allmänna bedömningar utan vara grundad på faktiska omständigheter som föreligger vid beslutstillfället. Det kan t.ex. vara uttalanden eller hotelser eller annat faktiskt agerande som talar för att brottslighet av visst slag med en viss typ av skada som följd kommer att utövas. Risken ska vidare avse en klart förutsebar utveckling utifrån dessa omständigheter, t.ex. att ett terrordåd eller attentat kan komma att ske. Att risken ska vara påtaglig innebär också ett krav på viss sannolikhet för att risken ska förverkligas. Därutöver krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för att förhindra något av de uppräknade brotten. Begreppet ”synnerlig vikt” infördes i samband med att lagen tillkom 2007 och förekommer även som förutsättning för användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken. Begreppet är alltså etablerat bland de hemliga tvångsmedlen. Med synnerlig vikt avses att nödvändiga uppgifter inte ska kunna inhämtas med andra medel och det ska finnas skäl att räkna med att tvångsmedelsanvändningen ensam eller i förening med andra åtgärder verkligen kan få effekt. Vad som kan vinnas med åtgärden bör i princip inte vara åtkomligt med mindre ingripande metoder.
Hemliga straffprocessuella tvångsmedel innebär ofta ett betydligt större integritetsintrång än andra straffprocessuella tvångsmedel. Det är därför viktigt att de endast får tillgripas i de fall det bedöms nödvändigt. Samtidigt är det angeläget att lagstiftningen är ändamålsenlig. I den utredning som föregick 2015 års lagändringar intervjuades ett antal praktiker. De uttalade att det inte uppfattades som problematiskt – utan snarare berättigat – att det ställs krav på konkretion för risken att någon kommer att utöva brottslig verksamhet. Den bilden har inte förändrats. Jag avser dock att följa denna fråga noga.
Stockholm den 7 juni 2018
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.