polsk kolbaserad el
Skriftlig fråga 1997/98:616 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-03-27
- Anmäld
- 1998-03-30
- Besvarad
- 1998-04-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Den senaste veckan har man kunnat utläsa av tidningsartiklar att regeringen förhandlar för att kunna ersätta Barsebäck med el från bl.a. Polen. Det kan också förklara varför regeringen är så mån om att bygga den polska elkabeln trots det massiva motståndet i Blekinge, de ökade kostnaderna för kabeln och den för regeringen oväntade förseningen.
Med anledning av detta vill jag fråga följande:
Avser näringsministern verka för att inte ge tillstånd till Polenkabeln för att kunna använda den polska kolbaserade elektriciteten som ersättning vid Barsebäcks nedläggning?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:616 besvarad av , ()
- Näringsminister Anders Sundström
Eva Goës har frågat mig om jag avser verka för att ge tillstånd till Polenkabeln för att kunna använda den polska kolbaserade elektriciteten som ersättning vid Barsebäcks nedläggning.
Inledningsvis vill jag tillbakavisa alla påståenden om att regeringen skulle förhandla om att ersätta bortfallet av el från Barsebäck med elimport från Polen eller något annat land. Detta är inte sant.
Regeringen verkar enligt de av riksdagen fastställda energipolitiska riktlinjerna (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). De innebär bl.a. att den avvecklade kärnkraften skall ersättas med effektivisering av energianvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktion. Sverige skall även i fortsättningen vara i huvudsak självförsörjande med el.
Vi skall dock inte avstå från att importera el, exempelvis när vi har ont om vattenkraft i Sverige, på samma sätt som vi exporterar el vid god tillgång på vattenkraft. Erfarenheterna från det nordiska samarbetet på elområdet visar att det finns stora fördelar med internationellt kraftutbyte och elhandel. Det möjliggör en jämnare och mer effektiv elproduktion, vilket minskar de negativa miljöeffekterna. Det främjar också stabila och låga elpriser. Det är även bra för försörjningstryggheten att koppla samman kraftsystemen i olika länder för att skapa mer flexibla försörjningsstrukturer. Samarbetet skapar också ett naturligt forum för diskussioner om harmonisering av regelverken inom området, vilket är av stor betydelse inte minst för en positiv utveckling inom miljöområdet.
Energisamarbetet i Östersjöländerna är en viktig del i energiöverenskommelsen och den energipolitik som riksdagen nyligen beslutat om. Ett vidgat energisamarbete i Östersjöregionen, bl.a. genom en utbyggd infrastruktur, är av största vikt för utvecklingen av en säker och mer miljövänlig elförsörjning i regionen. Polenkabeln är en del i en sådan infrastruktur.
En förutsättning för Polenkabeln är att ett utbyte av el kommer att ske mellan länderna, vilket naturligtvis innebär att Sverige under vissa tider kommer att importera kraft från Polen. Enligt vad jag har erfarit av de avtal som slutits om kraftutbyte kommer dock Sverige att via Polenkabeln exportera mer kraft än vad som importeras.
Det finns alltså goda energipolitiska skäl att anlägga Polenkabeln, men de har inget att göra med behovet av att ersätta bortfallet av el från Barsebäck så som Eva Goës antyder.
Avslutningsvis vill jag framhålla för Eva Goës att regeringen genom koncessionsbeslutet den 17 juli 1997 med stöd av ellagen har givit tillstånd till att anlägga och driva Polenkabeln. Den ändrade tekniska utformning på kabeln som diskuterats den senaste tiden måste prövas av regeringen enligt ellagen. Detta har jag berört i ett tidigare frågesvar till Eva Goës (fråga 1997/98:585 av Eva Goës om Polenkabeln, besvarad den 25 mars 1997, dnr N98/585).
För projektet krävs tillstånd också enligt annan lagstiftning, exempelvis plan- och bygglagen och vattenlagen. Tillståndsprövningen är i dessa delar ännu inte avslutad. Jag har vid flera tidigare tillfällen framhållit för Eva Goës att jag som statsråd inte kan ingripa i eller kommentera prövningen av enskilda ärenden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.