Politiska fångar i Iran

Skriftlig fråga 2019/20:1295 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Iran är ett av de länder som drabbats hårt av covid-19-pandemin. Fångarna i de iranska fängelserna har inte undgått att drabbas. De iranska myndigheterna har för att hindra att alltför många fängslade dör låtit frige ett stort antal fångar – dock inga politiska fångar. Dessa sitter kvar i fängelserna. De som betraktas som politiska fångar är människorättsaktivister, samvetsfångar, fredsaktivister, kvinnorättsförsvarare, arbetaraktivister, fackliga ledare eller bara sådana som på fredligt vis uttalat sig kritiskt om regimen, kämpat för demokratiska fri- och rättigheter som yttrande- och föreningsfrihet.

Det är inte nog med detta. De dömdas försvarsadvokater har även de släpats inför rätta efter det att de utfört sitt arbete och stött de åtalade under rättegångarna. Som exempel kan jag nämna Nasrin, som är försvarsadvokat och som bland annat har försvarat samvetsfångar och kvinnor som protesterat mot tvångslöja. Hon är nu dömd till 38 års fängelse och 148 piskrapp för sitt arbete för mänskliga rättigheter. En annan kvinnorättskämpe är Narges Mohammadi som var vice ordförande och talesperson för Centre for Human Rights Defenders i Iran. Hon har arbetat för att avskaffa dödsstraffet i Iran och varit aktiv i många organisationer i det iranska civilsamhället. Hon är dömd i flera omgångar till totalt 22 års fängelse bland annat för att ha “spridit propaganda mot systemet”.

24-åriga Yasaman kämpar för alla kvinnors rätt att själva välja vad de vill ha på sig. Hon deltog i en fredlig manifestation mot det slöjtvång och den könsapartheid som råder i Iran sedan 41 år. Hon och flera andra kvinnorättsförsvarare har fängslats av säkerhetsstyrkor. Yasaman dömdes till fem år och sex månaders fängelse – bland annat för “anstiftan och medhjälp till korruption och prostitution”.

Narges Mohammadi, Yasaman Aryani, och Nasrin Sotoudeh har försvarat kvinnorättsaktivister och gjort det på ett sätt som inte fallit regimen i smaken. Det finns i dag all anledning att liksom WHO oroa sig för dessa tre kvinnors och alla andra politiska fångars hälsa i de iranska fängelserna. Bland dem finns också KI-läkaren Ahmadreza Djalali. Flera fångar har testats positivt när det gäller covid-19. För övrigt: För de politiska fångarna kan exponering för covid-19 innebära inte bara en tid i fängelse utan en dödsdom.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Vad avser ministern att göra för att förmå den iranska regimen att se till att alla politiska fångar och samvetsfångar – som Nasrin, Ahmadreza, Narges, Yasaman med flera, som bara utfört sitt demokratiska arbete att till exempel försvara människor – friges och ges adekvat medicinsk vård?