Personskyddet och analys av hotbilder

Skriftlig fråga 2009/10:462 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-02
Anmäld
2010-02-02
Besvarad
2010-02-10
Svar anmält
2010-02-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 februari

Fråga

2009/10:462 Personskyddet och analys av hotbilder

av Carina Hägg (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge uttryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. De har dock inte fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. De politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister. Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. I dag vet vi dess värre även mer om efterföljande hot och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten. Men gruppen som kan få personskydd är i dag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Säpo har dock inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo. Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler, inte färre, ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.

Mot bakgrund av vad som framkommit är min fråga till justitieministern vad hon vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder.

Svar på skriftlig fråga 2009/10:462 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask

den 10 februari

Svar på fråga

2009/10:462 Personskyddet och analys av hotbilder

Justitieminister Beatrice Ask

Carina Hägg har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder.

I en demokrati är det en grundläggande rättighet att fritt få uttrycka sin mening utan att utsättas för trakasserier, hot och våld. Alla människor har denna rätt, oavsett vad omgivningen tycker om deras åsikter. Det är i första hand polisens ansvar att skydda människor som utsätts för hot eller våld för sina åsikters skull.

När det gäller skyddet av den centrala statsledningen, det vill säga statschefen, tronföljaren, talmannen, riksdagens ledamöter, statsråden och deras statssekreterare, ligger ansvaret hos Säkerhetspolisen. Hot eller våld som riktas mot människor utanför den centrala statsledningen, såväl lokalpolitiker som privatpersoner, hanteras av respektive polismyndighet ute i landet. Jag tycker det är en rimlig ansvarsfördelning.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har konstaterat att det finns ett behov av ökad nationell samordning när det gäller personsäkerhetsarbetet vid polismyndigheterna. RPS har därför i samverkan med Säkerhetspolisen och Polishögskolan tagit fram nya föreskrifter och riktlinjer om personsäkerhet, samt en metodhandbok till stöd för personsäkerhetshandläggare vid polismyndigheterna. Myndigheterna kan självklart också få stöd från såväl RPS som Säkerhetspolisen i det dagliga arbetet med till exempel hotbildsanalyser och metodfrågor.

Mot bakgrund av de senaste årens resurstillskott till polisen – och de särskilda insatser som RPS gjort på det här området – anser jag att polisen nu har bättre förutsättningar än på mycket länge att kunna utveckla det lokala personsäkerhetsarbetet. Regeringen har också under mandatperioden kraftigt ökat Säkerhetspolisens anslag vilket skapat goda förutsättningar för en utvecklad analysverksamhet på bland annat författningsskyddets område.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.