permission för intagna på fångvårdsanstalt
Skriftlig fråga 1998/99:845 av Hjortzberg-Nordlund, Hans (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-08-11
- Besvarad
- 1999-08-25
- Anmäld
- 1999-09-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 augusti
Den milda svenska kriminallagstiftningen tillåter brottslingar som straffas att föra ett mycket mer normalt liv än vad som är kutym i många andra länder. Hit kan man räkna besöksförmåner utan övervakning, förhållandevis bekväma vistelser i fängelserna och framför allt en permissionsrätt som är mycket frikostig. Under dessa permissioner utförs kriminella handlingar i så stor utsträckning att t.ex. polisen inom det område brottslingen bor, bara genom brottstyperna kan säga när vederbörande är hemma på permission.
Självklart skall den som straffas behandlas humant. Men den allmänhet som blir föremål för brottslingens kriminalitet har väl vissa rättigheter också. Som t.ex. att veta att en dömd person verkligen är omhändertagen.
Ämnar justitieministern ta några initiativ för att minska permissionerna vid fängelserna till fromma för allmänhetens liv och egendom?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:845 besvarad av
- Justitieminister Laila Freivalds
den 25 augusti
Hans Hjortzberg-Nordlund har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att minska permissionerna vid fängelserna.
Kriminalvården har en betydelsefull roll i det brottsförebyggande arbetet. Verksamheten skall inriktas på att den dömde inte återfaller i brott. En viktig uppgift för kriminalvården är därför att under verkställighetstiden förbereda den intagne för ett liv utan kriminalitet. Permissionsinstitutet fyller här en viktig funktion. Permissioner är av stor betydelse för att förbereda den intagne för tillvaron utanför anstalten och förhindra att han eller hon återfaller i brottslighet efter frigivningen. Det är en viktig aspekt även från brottsoffersynpunkt. Permissioner motverkar också skadliga verkningar av anstaltstiden. Genom permissioner kan den intagne behålla kontakten med anhöriga och andra personer i hans eller hennes närhet. Möjligheten till permissioner har också positiva effekter för anstaltsklimatet.
Permissionsinstitutet tillgodoser alltså både samhälleliga intressen och den enskilde intagnes intressen. Naturligtvis är det samtidigt nödvändigt att samhällsskyddsaspekterna tillmäts stor betydelse vid bedömningen av om en permission skall beviljas. Permissionsinstitutet är därför utförligt reglerat.
För att underlätta anpassningen till livet utanför anstalten kan en intagen beviljas tillstånd att lämna anstalten för en viss kortare tid (normalpermission), under förutsättning att det inte finns påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för något annat missbruk. Vid denna bedömning skall man särskilt beakta om den intagne använt eller hanterat droger inom anstalten eller utan skäl vägrat att lämna urinprov. Permission får också ges om det finns någon särskild anledning (särskild permission).
För permission får de villkor ställas som anses nödvändiga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om noggrann tillsyn behövs, kan det föreskrivas att den intagne under permissionen skall stå under bevakning. En normalpermission skall alltid föregås av en individuellt bestämd kvalifikationstid. Därutöver föreskrivs vissa minimitider för beräkningen av denna kvalifikationstid, beroende bl.a. på strafftidens längd.
Under senare år har det totala antalet permissioner ökat, samtidigt som andelen misskötta permissioner har minskat kraftigt. Under 1998 påbörjades 51 898 permissioner. I 317 fall (ca 6 promille) missköttes permissionen genom att den intagne inte kom tillbaka. Statistiken när det gäller misskötta permissioner bör kunna tolkas som att reglerna tillämpas på ett väl avvägt sätt.
Permissionsinstitutet har nyligen varit föremål för översyn och jag anser att de regler som finns på området ger uttryck för en lämplig avvägning mellan olika intressen där såväl samhällsskyddsfaktorer som den intagnes egna behov beaktas.
När det gäller att förutsäga mänskligt beteende kan man aldrig utesluta att felbedömningar görs i enskilda fall. Ett sätt att motverka det är att arbeta med individuella bedömningar. Detta är ett arbetssätt som alltmer utvecklas inom kriminalvården. Ett exempel är riksmottagningen vid Kumlaanstalten. Här finns ett kvalificerat mottagningsförfarande där alla långtidsdömda män numera tas emot och bedöms individuellt bl.a. ur säkerhetssynpunkt. Forskning pågår också för att utveckla metoder att bedöma risken för att en person skall återfalla i brott. Min förhoppning är att dessa metoder och arbetssätt kommer att kunna användas för att ytterligare minimera risken för permissionsmissbruk.
Avslutningsvis vill jag framhålla att permissionsinstitutets vikt också betonats av Europarådets ministerkommitté. Av de europeiska fängelseregler som antagits av ministerkommittén framgår att kriminalvårdens behandlingsprogram bör omfatta permissionsmöjligheter och att permission i största möjliga utsträckning också bör beviljas av medicinska skäl, utbildnings-, yrkes- och familjeskäl samt av andra sociala skäl.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.